Nina Fyhrs danssida

Innan jag somnade den fösta natten låg jag och undrade lite på vilka band som hade spelat och vad jag dansat till. Naturligtvis så hade jag testat den nya banan där Dreams spelade. De har verkligen växt sedan förra året och jag har haft förmånen att ha dem som band hos mig flera gånger. Dessa killar har verkligen blivit ett av mina favoritband. Jag trivdes gott på den nya dansbanan som var luftig och skön men efter första kvällens regnande var det glashalt på ena sidan där det regnat in på det nybehandlade golvet. Jag såg nog ut som Bambi på hal is. När Vagabond tog över kändes det inte lika intressant längre så då valde jag att gå till bana 3 i stället. Där hade jag två av mina andra favoriter Date och Casanovas. Men jag var förståss nyfiken på vägen dit när jag passerade bana 5 hur Alvenfors lät. Oj det var mycket mogen musik jag hörde så jag passerade ganska snabbt. Det var nog detta som jag låg och tänkte mest på innan jag somnade för detta band förvånade mig en hel del. Det var nämligen så att lite senare när jag kom dit igen så var det en mycket bra populärmusik som de bjöd på. Detta gillar inte jag att banden blandar på detta sätt. Där kom min arrangörssida fram då jag tänkte hur ska jag kunna boka ett band som inte håller samma kategori på sin musik genom hela kvällen. Det är ju omöjligt att veta om de är ett mogen eller modernband. Mer än så och min värkande fot som en tung man satt klacken på var det nog inte som jag låg där och tänkte på innan sömnen infann sig.

Måndag morgon, klockan ringer pinsamt så jag väcker upp de andra också. Jag har bestämt mig för att göra något nytt detta år. Sjunga har jag alltid gillat så dansbandskören kändes lockande att prova. Det var bara ett problem att denna skulle hålla på varje morgon 10:30  - 12:00. Jag som normalt brukar vilja sova 8 timmar i alla fall några nätter per vecka insåg att det skulle bli ett rejält underskott på sömn den här veckan om jag valde att gå med i kören. Så därför tänkte jag som så att det måste vara väldigt roligt om jag ska betala 500 kr och dessutom bli som ett vrak sista dagen. Det är nämligen så med vårat gäng att när vi kommer hem på natten efter dansen så har vi massor av trevliga saker från kvällen att berätta för varandra så man får vara glad om vi somnar före kl. 04. Det tar 18 minuter att gå till turistinformationen där kören höll till och jag behövde äta lite frukost så längre än till 09:40 kunde jag inte ligga. Jag lyckades få 6 timmars sömn och tänkte att det ska nog fungera för det är flera av kvällarna som det slutar klockan 01 och då kommer man i säng något tidigare. Vi var ett dussin något sömniga deltagare som sjöng upp oss under ledning av den duktiga Karin. Hon undervisade oss i teknik och vi gick igenom den första sången. Jag har faktiskt inte haft så kul på mycket länge så jag tänkte att om jag orkar upp och känner att det är ok att gå även nästa dag så kommer jag fortsätta. Det var så upplagt också att vi fick en prövodag. Det var bra att man fick testa först och hoppa av om man kände att det inte var rätt. 

När kören var över bestämde jag mig för att göra något åt min frisyr. Beklagligt nog så hade min frisörska blivit sjuk så jag fick min tid inställd veckan innan. Jag såg bedrövlig ut med lång förgutväxt och hår hängandes i hela ansiktet. Jag gick runt till flera ställen men de hade fullt. Efter att jag letat länge och trodde jag hade sett alla salonger så åt vi lunch. Efter detta så kollade jag igen och insåg att jag missat ett par salonger. Då hade jag en sådan otrolig tur att en frisörska hade tid att hjälpa mig på en gång med både färgning och klippning. Det var snabbt, bra utfört och dessutom till ett bättre pris än hemma så vem kunde vara nöjdare. Ett bättre sätt att starta denna Malungsvecka på kan jag inte tänka mig.

Jag hade missat nästan all underhållning på stan denna dag men vi avslutade med en tur inne i tältet och där var det massor med bekanta. Jag släkte törsten med en öl och njöt för fullt trots att det skulle envisas med att regna. Sen tillbaka till boendet, sova en liten middag, duscha och så var det dags för dans igen. så är livet i Malung. Vem har sagt att man ska ta det lugnt när man är ledig?

Dansen i Orrskogen på måndagen var min bästa kväll. Det var toppenband på hela området och jag hade svårt att välja men jag cirkulerade och testade alla. Överallt hade jag lika kul och när jag inte dansade så passade jag på att prata med musiker som var spellediga. Kvällen rusade iväg snabbt och snart var vi hemma i vårt boende igen. Den här kvällen hade jag en upplevelse som jag fick lov att berätta för de andra. En man som bjöd upp mig fattade min höger hand och började gunga så att handen åkte upp och ner, till slut kändes detta besvärande i kroppen så jag tänkte att på något sätt måste det gå att undvika att göra samma jobbiga rörelser som han gör. Då sträckte jag bara på mig, Dansade rakt efter honom utan att vicka på kroppen men lär min arm gunga med. Det såg ut som att jag hade en pensel i handen och målade staket. Den mannen fick bli veckans målare.  Den dansen blev veckans tavla!

Så tackade vi för ännu en galet rolig kväll och somnade sött.

Förra helgen var jag ledig och det passade bra för mig att hämta min son Andreas då som kom hem igen efter 7 månader på havet i Brasilien. Han var med på fartyget ända upp till överlämnandet i japan där den hade sålts. I söndags kom han hem till Arlanda. Det var lite oklart innan vilken tid jag skulle fara eftersom jag haft problem med att byta till sommardäck. Det var nämligen så att jag slarvat bort nyckeln till matkällaren där de förvarades. Hyresvärden hade lovat att de skulle hjälpa mig att klippa upp hänglåset men de hörde aldrig av sig. Till slut lyckades jag få en snäll granne att hjälpa mig. Jag for sedan till 3 av de andra sönerna som höll till på ett poolparty och lät Ola hjälpa mig att skifta däck så gick det snabbt. När de var på plats åkte jag till Stockholm och var hos Kerstin vid 18:30 i Bromma.

Vi gjorde oss i ordning och for in till stan för att besöka Dans In. Detta ställe har jag hört mycket gott om så jag tänkte att det måste jag testa. Vi ställde in min GPS och tog oss till Liljeholmen. Där var det lite märkligt att åka på samma väg som spårvagnen men det var så det skulle vara. Efter lite letande lyckades vi hitta en parkeringsplats som var nästan helt öde men det var dyrt att stå där. Tyvärr var det fullt på alla andra ställen så det blev till att betala. Vi lärde oss att man måste vara i god tid om man vill stå nära men det var ju också ett gott tecken på att det var en hel del dansare där som tagit bilen.

När vi kom in möttes vi av en mycket glad och välkomnande personal. De hälsade, skojade och var väldigt avslappande. Det var någon skollokal i anslutning till byggnaden så det kändes som att komma in i en skolentré. Garderoben var lite provisorisk och såg ut som när man byggt upp på en dansgala. Allt detta gjorde att det verkligen kändes att man var på ett enkelt danshak. Det var bara enkelt klädda människor när vi kom in och de som hade ätit i restaurangen innan såg ut som om de förberedde sig på att få börja dansa. Martinez började spela och vi gick fram till sidan av scenen och hälsade lite på bandet för att visa att vi var där. De log igenkännande åt mig. Sen hade vi tur att två äldre män bjöd upp oss direkt.

Det var ett stort mycket bra dansgolv med en perfekt yta. Golvet fylldes direkt av dansanta och jag kände mig verkligen som hemma. Detta var något annat än det jag sett de tidigare gångerna jag varit i stockholm på dans. Jag vet inte varför men det brukar vara nästan helt omöjligt för mig att få dansa där annars. Jag har testat Mälarsalen, Yesterday, Hågelby Skansen och Gröna Lund. Sen kanske man kan räkna båtarna också som stockholm På alla dessa platser har jag alltid fått kämpa för att få dansa. Det brukar sällan vara någon som bjuder upp och jag har blivit nobbad mer än på någon annan plats i landet. Därför hade jag inga stora förväntningar nu heller.

Vi tittade på varandra Kerstin och jag efter första dansen. vilken tur vi hade och så bra de dansade dessutom. Direkt kändes det att mungiporna steg norrut. Nu försökte vi se oss om lite ifall det var några vi kände. Lokalen var inte större än att man hade koll på vilka som var där på ganska kort tid. Det var 250 gäster denna kväll och i stort sett alla hade kommit till starten. Vi fick dansa hela kvällen och det var en mycket blanda publik i åldern. Någotlunda jämnt fördelat på kön och danskunskap. Några var riktigt duktiga och andra kunde bara dansa lite. Jag hörde med några där att de åkt från norr om Uppsala för att de tycker detta stället är så bra. ”Här är de inte så snobbiga” sa de. Jag är beredd att hålla med för detta har jag aldrig upplevt tidigare i Stockholm.

Det var två pauser och då bad arrangören bandet att spela musik så högt som man gör live så att folket kunde fortsätta dansa. Vatten var det bara att ta vid en tapp där man valde med eller utan kolsyra. Var det något som inte var bra då? Ja faktiskt så saknade jag bara en enda sak. De hade ett riktigt gott kaffe men jag såg inget fikabröd till. Det skulle jag velat ha.

Martinez är ett band som jag gillar. De har en behaglig mjuk stil och inte så högt genomsnitt på BPM. Man kan bugga om man vill men det känns lika naturligt att dansa en härlig tryckare. De har hög klass på musiken och de flesta brukar gilla deras kvällar oavsett om man är en typisk buggare eller mogendansare. De hamnar någonstans mitt emellan. Dans In har nog blivit lite mer att ställe där folk kommer som egentligen inte bryr sig så mycket om vilken stämpel det är på dansbandet. Det viktiga är att man dansar med varandra och har kul. Jag avslutade min kväll där med att konstatera att jag var riktigt avundsjuk. Att kunna ha så många bra dansare och även servera mat och alkohol utan att någon är berusad. Vart mer kan man se detta? Vad glad jag skulle bli om jag lyckades genomföra det här också.

Vi stannade till slutet och pratade med Martinez lite innan det var dags att åka hem till Kerstin igen. Jag sov på hennes soffa men det var en dumt val. Det hade varit bättre om vi burit upp hennes extrabädd för det blev inte många timmars sömn. Trött men nöjd vaknade vi ändå upp till en underbar dag.

Nu behövde vi röra på oss lite så vi tog en promenad runt ett litet tjärn där. Två varv blev det sedan var det dags att fika. Vi for sedan till stan och hann se vaktavlösningen och gå i lite affärer. Jag fick mig två huvtröjor i vårens färger. Appropå färg så fick vi även se en blomsterprakt som var helt enorm. I kungsträdgården blommade Magnoliaträden för fullt. Det var fullt av människor där som beskådade denna härliga blomsterprakt.



Vi åt sandwish på ett fik och vilade benen en stund sedan blev det hemfärd igen. Efter en stunds vila begav vi oss ut till Drottningholm. Jag vågade knappt berätta för Kerstin att det var första gången jag var där. Det var väldigt fint och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var så stort.

Nu närmade sig kvällen och jag tackade min härliga vän Kerstin för denna gång och for iväg till Arlanda. Andreas kom 20 minuter tidigare än planerat så vi kom iväg före midnatt. Klockan 02:15 på natten var vi hemma och då var det riktigt skönt att få krypa ner i sängen efter en toppenhelg.

Ja visst nu är det rörigt igen, hemma, i huvudet, omkring mig, men jag trivs. Nu börjar jag bli frisk också från en nedrans hosta som plågat mig i en månad från och till.

Det har ändå blivit några trevliga tillfällen att få putsa dansskorna. Jag skrev ju tidigare om min resa till Stockholm. Jo jag kan väl säga som så att det gjorde inget om jag hostade för det blev då inte så mycket dans där. Det var den tråkigadts kryssning jag varit på dansmässigt sett. Tur att det ändå var mycket bra musik. i panobaren kunde man hänga och lyssna på Markus Fernholm. Ja han var ju inte alls så mycket friskare han. Men det gick ju höra vad han sa och sjöng i alla fall.

Vi hade en trevlig stund i karaoken och där överraskades jag verkligen av mitt sällskap. Sonen gick upp och sjöng don’t Worry be happy. Jag hade aldrig hört honom sjunga så förut så det var en ny sida hos honom. De två andra som rest med bussen från stan var mycket duktiga. Jag hade ingen lust med tanke på min hosta så därför hoppade jag över denna gång.

De två band som spelade Casanovas och Martinez gör mig verkligen inte besviken. De här underbara musikerna och sångerskan får upp mitt humör. Från att ha rusat omkring i Stockholm några timmar tidigare till att nu sitta här och slappa efter en stor middagsbuffé så är det en väldigt s tor kontrast. Jag vet inte om det berodde på att jag blev väldigt däst eller om det var folket runt omkring men inte kände jag mig sugen på att bjuda upp. Nej det blev en lyssnarkryssni9ng i stället. Så är det ibland och det kan vara ganska bra det också. Den här gången var det mer än ganska bra. Just när jag skriver detta så hör jag en härlig låt på radion som får mig att tänka på Tommy i Martinez. Walking in Memphis är en av mina favoritlåtar.

Bussresan hem var förskräcklig, jag fattar inte att det ska behöva te mer än 5 timmar. Nästa gång blir det bil eller tåg i stället. Det går ju fortare att åka till Canarieöarna.

Min semestervecka rullade på och jag fick tillfälle att åka på dans igen på lördagen i *Örebro. Det var Nya Zlips som spelade. Jag hade noterat innan jag åkte dit att de tyvärr hade fått en avbokning i maj på ett ställe utanför Stockholm som heter Yesterday. De har tyvärr ställt in resten av sina danskvällar. Bandet skulle då ha fått en ledig kväll mitt i sin turné och då blev det sig inte bättre än att jag bokade in dem här i stället när de ändå är söderöver.

Det blev också en bra kväll i Örebro. Bandet som knappt hunnit spela ihop ännu hade verkligen legat i och tränat. De satte hela kvällen med en fantastisk entusiasm. Det hördes direkt att det var Zlips sound trots att 4 av personer var nya i bandet. Det har Matts gjort riktigt bra. Det ska bli riktigt kul att få hit dem igen. jag sa ju i höstas när de spelade här att jag ska försöka få hit 2 band snart i stället av de som var här då och det har jag lyckats med i år. Jag har även bokat in Melissa Williams i höst.

Ja vad är det mer då än denna lilla extra danskväll som rör till det här. Jo alla papper förståss. Det är dags att deklarera så nu sitter vi alla småföretagare och sliter vårt hår för att få ordning på alla siffror. Om en dryg vecka ska det vara klart.

Just nu vill jag bara att min hyresvärd ska underlätta tillvaron lite för mig och se till att jag får en ny diskmaskin i stället för den som brann för en månad sedan. Och så ska de få hjälpa mig att klippa upp låset till källaren. Jag har tappat bort nyckeln och måste få fram mina sommardäck,

Jag har 3 stora sker på gång men de återkommer jag till så ha koll på vad jag skriver här de närmsta dagarna. Nu blir det i alla fall sängen här för jag ska äntligen jobba igen.

Jag hade länge sett fram mot att få vara ledig och koppla av. Genom att komprimera mitt schema och ta 2 semesterdagar så fick jag till en dryg veckas sammanhängande påsklov. Tanken var att fara på en sista minuten till ett något varmare land ihop med yngsta sonen Eric och min väninna Kerstin som bor i Bromma. Nu ville det sig inte som jag tänkt för min hosta höll i sig länge. Det var ingen idé att åka bort och vara sjuk så vi kollade in ett lämpligt alternativ i stället.

Vi bokade in oss på en kryssning med Birka Paradise. Denna skulle fyllas av en massa härliga bekanta dansbandsmusiker och annat löst folk som har spelat i dansband tidigare. Ja då menar jag Marcus Fernholm som på resan skulle hålla till i pianobaren. Jag undrade just vem av oss som skulle kraxa mest för han hade hållit oss underrättade på Facebook om att inte ens han klarat sig undan vårförkylningen. Att det sedan skulle vara både Casanovas och Martinez som spelade upp till dans var ju inte heller fel. Jag och Eric packade för att resa med anslutningsbussen kl. 10:15. Det är märkligt att man ska behöva åka buss en hel dag för att komma till Stockholm men så är det i alla fall. Vi promenerade iväg med våra väskor 30 minuter innan avgång de 1,5 km. som vi har till stationen. När vi kom dit var det helt folktomt. Men strax innan bussen rullade in på området så dök det upp en tjej som jag känner. Det var Susanne som ger oss massage på jobbet och hennes dotter. Så då var vi 2 mammor och våra ungdomar med på bussen från Kristinehamn till Stockholm. Resten av folket behagade stiga på vid varenda byhåla utefter vägen.

Vi hade trevligt och väl rutinerade som vi mammor är så ser vi till att ha lämplig dryck med oss också. Efter matstoppet i Arboga som mättade väl var det dags att öppna första biran. Men vad attans hade hänt med den? Det smakade beskt som om man hade blandat den med grape. Jag som ville testa något nytt lyckades med bedriften att köpa en öl som fick mig att tänka på en gammal historia:

- Har du hört den där om tradarchaffisen som tog upp en liftare. När det gått några mil plockar liftaren fram en dunk och ett gevär. Sen siktar han på chaffisen och säger DRICK… Efter en liten stund säger han, Nu är det din tur att sikta på mig så ska jag försöka dricka lite också från den där jäkla spriten.

Nåväl jag fick i alla fall ha ölen för mig själv på vägen. Men som om inte den där ölen irriterat mig nog så skulle den ställa till det ännu mer. Den smakade inte bara eländigt, Den luktade också. Ja det gör väl all öl och framförallt om man råkar spilla ut den. Det var just vad som hände mig när bussen krängde i en kurva. Jag hade fått lära mig av den andra mamman att det fanns ett passande hål på bordet framför som burkar kan stå i. Så där stod den stilla en liten stund. Men oj vad den skummade och ställde till det när den råkade välta. Så då var det min vanliga tur då med kläderna som jag alltid spiller på. Hela tröjan och byxorna var genomdränkta och om ett par timmar skulle jag gå ombord på en båt utan att ha ett ombyte med mig med byxor och tröja… om jag inte shoppar innan.

Klockan 15:05 anländer bussen stadsgårdsterminalen. Jag ville verkligen fixa detta och vara tillbaka igen då man släpper ombord passagerarna kl. 16:30. Med raska steg gick jag till incheckningen och fixade våra biljetter. Jag slog en signal till Kerstin som var på T-banan ungefär vid Alby just då. Hallå sa jag vi måste köpa kläder, hjälp mig!! Vi kom överens om att ta oss till T-centralen direkt. Vi åkte alla 4 dit och där stod Kerstin och väntade. Hon pekade med hela näven på 2 butiker och sa på sin härliga gotländska att där finns det kläder åt dig Nina. Om ni andra vill handla så går vi vidare dit sedan, och pekar åt motsatt håll. Nu vet väl de flesta hur det brukar vara när man släpper loss 4 kvinnor och en man i en damklädesbutik? Jo då Eric hade koll på klockan. Jag tror han kan tala om exakt hur många minuter detta tog. Jag for raka vägen in och hamnade vid en bunt med jeans. Min storlek och en till byxa för säkerhets skull tog jag med mig, sedan drog jag en repa till andra sidan och fann ett bord med fina tröjor till extrapris. Jag drog med en sån också och sen in i ett ledigt provrum. JA det passade, då kommer Kerstin med en  jeansjacka av samma märke som byxorna och säger ”Prova”. JA den satt också som en smäck. Ok nu tog detta 5 minuter och innan jag hade betalat så var klockan 15:35. Vi skyndade över till den andra butiken och där skulle Susanne och hennes dotter shoppa lite de också. Efter 40 minuter hade de hittat lite kläder också. Jag hittade en billig topp så det blev ett till fynd även från denna butik. Eric sa till oss alla några gånger att skynda på så vi inte missar båten. Han höll koll på vilken kassa som verkade snabbast och lotsade oss rätt. Kerstin stod helt lugnt och väntade vid dörren.

Så bar det iväg till T-banan och biljetten som gällde en timme hade inte hunnit bli för gammal. Det var bara att hoppa på en nu vagn som just rullade in på spåret. Efter en kort promenad från slussen hade vi lyckats komma tillbaka igen när klockan var 16:25. Jag fick höra efteråt att de aldrig sett någon handla kläder så snabbt förut. Det är teamwork bara. Kerstin vet exakt vad jag gillar och passar i, jag hatar att prova kläder och springa i butiker. Med denna fantastiska kvinna till hjälp så har jag aldrig misslyckats med att handla kläder. Det lyckas verkligen varje gång. Det blev en stund i Club Copacabana med lite mingel där innan vi fick gå till hytten. Det var verkligen skönt när jag fick möjlighet att duscha och byta om innan maten. Jag kände mig riktigt fin i mina nya kläder.

Hej vänner och resten av världen, nu kvittrar både jag och fåglarna för det är ju vår. Ja gårdagen blev en mycket hälsosam resa för själen. Det var längesedan jag skrattade så mycket. Men lite dumt känns det när man börjar fnittra och skratta åt sina egna dumheter.

Det började fint med att Åsa och jag åt mat hemma hos mig innan avfärden. Jag hade förberett mig väl inför danskvällen genom att ta på mig ett par nyinköpta trosor eller rättare sagt underbyxor som går ända upp till bröstet. De sitter verkligen tajt så att det onödiga isoleringsmaterialet hålls undan en aning. När man fått på sig dessa och BH:n så ser det ut som hel baddräkt. Det var bara ett problem att man måste dra hårt och på ryggen går det inte så lätt att ta i själv. Sonen Eric fick hjälpa mig med den lilla detaljen, eller så liten var det väl inte för man får verkligen ta i och om en håller i så hoppar jag så skakas man liksom ner i fodralet. Jaja,,, det var klart innan Åsa kom. Vi åt och jag drack lite kaffe… sen slog mig tanken att jag kanske skulle gå på toa innan vi åker… Åsa fick rycka in och ta i med hårdhandskarna men det är ju hon vad med. Har ni varit hos en tandhygienist någon gång och fått hjälp med tandsten så fattar ni vad jag menar. Hon har verkligen kraft i händerna som den värsta skogshuggaren. Men hon är duktig, riktigt duktig måste jag t.o.m. få säga. Jag kan inte nog beskriva hur bra hon är som vän också. Tänka sig att bara rycka in så där plötsligt och dra upp trosorna på en hjälpbehövande dam hehe…

Nu tror jag nog att ni fattat vilket stämningsläge vi hamnat i efter denna start. Vi skyndade iväg och jag kom på i sista stund att kasta ner ett par extra vanliga trosor i ryggsäcken. Ja man vet ju aldrig vad man kan behöva. Det är bara att hoppas ingen kontrollerar väskan när man ska gå in på dansen. Åsa körde och vi gjorde första stoppet hos Carina. Hon syntes inte till så jag rusade in och plingade på dörren. Där höll hon på att packa ihop det sista. Behöver jag mer än ett par skor frågar hon? Svårt för mig att svara på men jag upplyste henne om att i min väska finns det 3 par denna kväll. Ett par nya fina som jag blivit sponsrad med. De andra är mina väl indansade favoriter som jag vet funkar på alla golv, till sist så har jag ett par högklackade tofflor. Ja det är faktiskt ett par arbetsskor som jag köpt från Pålsbodatoffeln. De är supermjuka och sköna, har en lädersula och en liten klack. Det fina med dem är att det bara är ett band bakom hälen med resår så det går superlätt att få på sig dem om man behöver göra ett snabbt byte. De kan jag ha nära till hands och byta med om jag skulle vilja ha ett par skor med mycket hal sula och som ser lite feminina ut. Det är ju kul att kunna se lite vacker ut också ibland men detta är inte lätt när jag är som Bambi på hal is i höga klackar. En bra lösning med andra ord som jag har funnit på detta problem. Så om någon undrar varför jag har extra trosor och tofflor med mig i väskan så är det för att göra det lite bekvämt för mig. Om man gräver lite längre ner så hittar man även ett par extra linnen, hårborsten och burken med alla nålar, snoddar m.m. det är ju lättare att ta med hela burken än att försöka välja ut något i all hast. Vem vet vad man behöver under kvällens gång.

Nu var vi 3 tjejer som var på gott humör samlade i bilen. Vi skulle bara hämta upp vår 4:e resenär som också valt att samåka för miljöns skull. Det lär ju knappast vara för sällskapet om hans själv får välja. Nästa gång ska vi nog se till att han får ett par hörlurar med någon bra musik. Det kan inte vara alltför lätt att heta Mats i detta sällskap. Men han är ingen nybörjare så lite hopknycklad i baksätet trots erbjudande om att vi skulle byta plats så fann sig denna gentleman tillrätta. Det var nog tur att resan bara är 6 mil för annars vet jag inte hur han skulle ha stått ut.

Den största funderingen jag hade var hur jag skulle bära mig åt efter 2 koppar kaffe på Brunnsparken. De där kraftfulla händerna som jag visste fanns hos i alla fall 2 av mina vänner i bilen kanske inte alls kunde bistå mig under kvällen. Men de lovad att snällt att ställa upp vid behov. Vi hade även några funderingar på om detta möjligen var falsk marknadsföring och om män hade något liknande. Vi fick förklarat av den i bilen som visste bäst om det att det visst fanns någon suspensoarbyxa för män som hlller allt på plats så man ska få en lite bättre blid över vad som marknadsförs. Det andra jag funderade på var om jag skulle orka dansa något alls. Jag har varit sjukskriven länge nu på grund av en mycket besvärlig hosta men det verkar tack och lov som att den var förbi. Min oro var att kanske drabbas av en hostattack mitt i en dans. Det är inget vidare. Sen visste jag inte om jag skulle orka med 5 timmar. Det var nonstop med Blender och Date. Detta har blivit en tradition på påskdagen och det kommer alltid mycket folk denna kväll. Jag hörde att det var 850 personer nu. Jag hade med andra ord inte några stora förhoppningar på dansen denna kväll men jag kände mig fin i alla fall med magen upptrycket till hakan. Ja om någon undrar så var det därför jag hade en ovanligt stor dubbelhaka i går. Det kan inte alls bero på att jag blivit fetare.

Med absolut inga förväntningar alls men ändå med ett strålande humör så står vi där och pratar jag, Åsa och Carina. Mats försvann vid ankomsten och sen var det inte lätt att återförenas under kvällen. Vi stod i alla fall där vi 3 och pratade när Åsa puttar till mig i sidan. Då fattar jag att någon försökt få kontakt med mig från andra sidan… nej jag menar hon stod till vänster och han kom från höger men visst var det en upplevelse närmast himmelsk. Där står ju han som bara får mitt hjärta att smälta. Om någon hade sagt för många år sedan till mig att man kan bli dansförälskad så hade jag troligen bara fnyst. Idag vet jag att det finns män som dansar så bra att varje kvinna han dansar med ser lika förälskad ut. Det har drabbat även mig och just denna kväll hade han sökt upp mig innan allt började och frågade om jag ville börja kvällen och värma upp med honom. Detta startskott på kvällen vara nästan för bra för att vara sant.

Det finns bara en nackdel med att börja kvällen så fantastiskt bra. Det är detta man refererar resten av kvällens danser till. Det var bara att beklaga men inget gick upp mot detta,,, jo förresten de ytterligare 2 danser jag fick med honom senare på kvällen. Jag blev ganska fort trött efter min infektion så därför tog jag det lugnt. Jag buggade bara 2 gånger på hela kvällen och dansade fox övriga danser. Troligen mer än halva kvällen stod jag. Det fanns en fördel till med de nyinköpta byxorna. Jag fick en bättre hållning. Inte en enda gång kändes det som att jag säckade ihop. Inte ens när jag var så trött så jag kunde stå och sova. Nej det var ju så fantastiskt att de bar mig upprätt vilket jag ville eller inte. De gånger jag skulle sätta mig ner så fick jag liksom ta i för att orka komma ner hehe…  vi tjejer hittade varandra efter ett par timmar och bestämde oss för att fika. Efter att baxat ner mig i en stol höll jag på att inte orka upp igen. Men med lite extra vilja så satte vi kurs mot damtoaletten. Nu hade kaffet gjort sitt. Då återstod bara det där problemet som vi hade haft så vansinnigt kul åt tidigare när vi smitt våra planer för kvällen. Mina helt ärligt underbara vänner fanns där och frågade om jag behövde hjälp. Nej då jag klarar mig så gå ni sa jag till dem. Men visst var jag orolig. Tänk hur det ser ut med byxorna uppdragna en bit på ryggen, där hänger allt fläsk ut som en valk och ovanför går BH bandet, Det skulle bli som en bula väl synlig under mitt linne. Jag hade en reservplan, byta trosor! Envis som jag är och full med humor och uppfinningsrikedom så löste jag mitt problem. Kvällen fortsatte som vanligt och jag tror nog att de två kompisarna funderade på hur jag gjort. Jag höll dem på sträckbänken länge men när det var dags att åka hem så bröt skrattet ut igen när jag inte kunde låta bli att berätta. Stackars Mats säger jag än en gång som får stå ut med detta. Nå hur löste jag det då? Hur gör man om man har mycket bråttom och inte hinner dra ner byxorna? Man drar dem åt sidan givetvis och aktar så man inte spiller. Hehe.. allt går med lite fantasi.

Det var inte vilken lördag som helst. Nej detta var sista danskvällen med Bhonus och det var verkligen inget man längtat efter. Denna afton har som alla andra dagar närmat sig med stormsteg. Nu fanns det ingen återvändo längre för om ett par timmar skulle vi få höra deras dansmusik för sista gången live. Brunnsparken i Örebro hade blivit bandets val av plats för sin Grand finale. De förklarade att det var naturligt med tanke på det centrala läget och att så många som möjligt skulle kunna få en möjlighet att delta.

Kvällen började med mingel och några smörgåssnittar. Detta var inte en stor måltid att stå sig på efter en lång arbetsdag så därför var det förståndigt att äta en ordentlig middag innan. Det smakade mycket bra men de små snittarna var endast som tillbehör på ett cocktailparty. Några besökare var besvikna på att det var väldigt lite mat. Har man rest långt och ska äta före dansen så förväntar sig de flesta att man ska få mat som mättar. De enda som verkade ha svårt att få i sig allt två av bandmedlemmarna som tyvärr drabbats av magsjuka natten innan. Det höll på att bli katastrof när de skulle behöva spela denna avslutningskväll i det tillståndet.

Under tiden vi åt underhöll bandet oss genom att vi fick önska musik. De förflyttade sig runt från bord till bord och det var många som framförde önskemål men självklart så kunde man inte hinna med att spela allt. Tiden gick fort och när klockan var 20 började den övriga publiken släppas in. Gästerna fortsatt mingla en timme till medan bandet förberedde sig för kvällen.

Nu kunde man se hur det kom folk från hela landet. Det var många som bara träffas en gång om året i Malung eller på Öland. Flera arrangörer fanns på plats och alla hade samma känsla just då. Man ville inte missa kvällen men önskade att den aldrig behövt ske. Med ett vemod närmade sig slutet på Bhonus karriär som dansband. Här skulle denna story kunnat bli en enda ledsam berättelse fylld med tårar. Det var nämligen vad som syntes överallt. Många hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Men man kunde även se ett sju manna band som valt att gå vidare och satsa på annat. Bandet var denna sista kväll förstärkt med Peter Larsson och Stefan Lengstrand. Bhonus oerhört duktiga sångare och musiker har valt att i fortsättningen spela då det kommer en stor publik som älskar det de gör. De kommer att fortsätta spela som glada människor och leverera på samma fantastiska sätt även om det inte kommer att ske till en dansande publik.

För varje låt de spelade kom samma känsla, jaha då var det sista gången vi hörde den på ett dansgolv. Katten Katarina, tio spänn, Tequila Sunrise, som vi alla förknippar så med just Bhonus. Utan att för den skull nödvändigtvis känna sorg så finns nu i stället möjlighet att i stället släppa in ny musik. Detta är en del av den förändring som sker nu i dagens dansbandsbransch. Ungdomarna har sagt sitt genom att välja bort den här typen av musik. Det märktes på denna kvälls publik där det var en hög medelålder.  Det behöver inte vara just dessa låtar och musiker även om många älskar dem som hörs på dansbanorna i fortsättningen. Vi kommer troligen att lära oss älska något annat band och nya låtar. Det viktiga är ändå att alla får göra det som man är bäst på. Bhonus vet sitt värde och vad de kan. Ingen kan ta ifrån dem deras fantastiska stämsång och tolkningarna av Beachboys, Eagles, och alla andra som de låtit oss njuta av i alla dessa år. De kommer att spela på konserter i fortsättningen.  Vi som njutit av dem länge kommer nu få dela med oss lite av de här goa gubbarna till den sittande publiken.

Arrangören i Örebro tackade bandet med tal. Det delades ut blommor och deras bandkollegor Jannez hade skickat en fin bukett. Även Lundegårds arrangör var uppe och höll ett tal. Det var också ett fint bildspel och videos som bandet bjöd på under kvällen. Det väckte många minnen till liv. Kvällen gick mycket snabbt och trots flera fina extranummer så kändes det som att man aldrig ville att det skulle ta slut. Bhonus tackade alla och hälsade oss välkomna ut på deras turné "60´s Forever". De meddelade också att man aldrig ska vara helt säker utan en dag kanske de dyker upp igen som ett dansband. Vi kommer att få se dem i Malung i sommar då de som vanligt gör sin show i tältet på onsdagen. Sen ska de också dansa där.

Bhonus är väl värda ett stort tack för denna sista kväll och alla år som de gett danspubliken. De önskas också lycka till med vad de tar sig för.

Kristinehamns kommun har nu efter en vattenskada på golvet i rotundan lagt nytt golv. Det blir samma typ av parkett som tidigare. Med andra ord så får alla som älskat golvets yta tidigare ett helt underbart golv nu som ligger slätt och fint.



Vi inviger golvet söndag den 11/3 med Dreams på scen kl 18 - 22.

Välkomna alla!


Kanske kan detta även inspirera mig att skriva lite mer här också :)
följ mig annars gärna på facebook där jag håller er mer uppdaterade med vad som händer.