Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd"> Nina Fyhrs danssida - Skriv gärna en kommentar som jag lägger in efter granskning.

Helande kryss med PH´s

Med en trött och värkande kropp avsaknaden av beröring och hud mot hud upplevelse och dess framkallande oxytocinkick, skrek min kropp ”NU JÄVLAR” måste du göra något Nina.

Under de senaste två månaderna har min hälsa varit allt annat än topp. En ynklig liten insekt som biter sig fast i huden kan ställa till det så katastrofalt att man slås ut helt från både arbete privatliv och fritidssysselsättning. Sjukskrivning, inte orka dansa, ve och fasa! Chefen förstod verkligen att det var illa ställt när jag talade om att jag inte klarade av att ta några danssteg längre på grund av smärta i nacken, armarna och balanssvårigheter. Jag orkade inte hålla rent i mitt hem och hade t.o.m. problem med att passa mina barnbarn. I stort sett var det mesta en enda pina. Det hela började gå sakta åt rätt håll för ett par veckor sedan så nu är jag åter i arbete på halvtid och sjukgymnastiken har fått upp mina armar över axelhöjd igen. Tack och lov så har även yrseln gett sig. Det är ändå en del kvar att jobba med men efter sista dagarna fick jag upp livsglädjen och insikten om att jag kommer att bli bra igen. Det behövdes bara några helande faktorer och jag gjorde ett bra val den här gången.

Det hela kommer sig av att min chef skickade ut en fråga på mailen om jag inte skulle använda årets friskvårdspengar. Hon föreslog t.ex. massage, fotvård m.m.. då kom jag på att det finns ett härligt spa på kryssningsfartyget Cinderella. Det var ok att använda pengarna på detta så jag bokade in mig på en resa när jag hade en ledig dag. Det gick bra att arbeta 4 timmar och sedan gå till bussen som gick från Kristinehamn kl. 11:30. Jag hoppade på den och fick några pigga män till sällskap som höll mig vaken med sina roande skämt. Efter stoppet i Götlunda där maten var förskräckligt dålig blev enda njutningen en flaska Cider. De serverar 0,5 literflaskor och väluppfostrad som jag är så både äter och dricker jag upp det jag fått. Trots att maten var smaklös och tråkig så svaldes den ner med rikligt med vätska. Det fick t.o.m. min käft att orka röra sig lite resten av resan. Jag tänkte att de här trevliga herrarna kan ju inte rå för att jag har ont så de ska väl inte behöva sitta med en surkärring hela vägen till Stockholm. Så med fast beslutsamhet började jag delta i deras konversation och innan vi var framme hade jag nog mjuknat till en hel del.

Jag fick min hytt på däck 10. skyndade dit och sedan till Spa avdelningen. Där väntade de på mig med en underbar varm inpackning med lera och alger. Jag fick massage med energigivande oljor och ansiktsbehandling. Det kändes helt otroligt skönt när jag låg där inpackad i ett värmande paket och svetten bara forsade av mig. När jag hade duschat och blivit smord så fanns det ingen värk kvar. Jag svävade som på moln och kan nog tro att mitt ansikte fullkomligt lyste av glädje. Jag fick först se på Tony Irvings foxtrotkurs för nybörjare. Han är grym den mannen! Efter att jag hunnit handla lite i taxfree och gjort som hon sa till mig i spa´t att dricka ordentligt så blev det dags för dans. Det var Per- Håkans och Drifters som spelade. Jag såg några bekanta ansikten men en kvinna som jag har som vän på facebook utan att ha träffat kände igen mig och kom fram för att hälsa. Det gillade jag skarpt. När dansen drog igång och PH´s började spela så blev jag uppbjuden direkt. Jag var så glad att kunna dansa utan att ha ont så det märktes nog för strax efteråt hade jag en grupp på 5 män omkring mig som alla ville dansa med mig. Jag började bli varm och då kom törsten. Jag har aldrig känt mig så oerhört törstig tidigare, ställde mig vid vattnet som tack och lov är gratis på denna färja. När jag var inne på 3:e glaset och jag berättade för kyparen i baren att jag nyss varit på spa och behövde dricka så hällde han upp isvatten åt mig i ett stort ölglas. Jag var som en svamp men sen var det full fart igen.

Bandet är väldigt duktiga och bjöd på många sköna låtar. Jag trivdes som fisken i vattnet. Efter en stund dök även båtpastorn upp. Hon kände igen mig och bad att få ta en mingelbild på oss. Hon välsignade mig och gick sedan vidare för att predika för fler vilsna själar. Jag konstaterade i alla fall att vi var ganska lika hon och jag. Hon går runt och försöker få folk att välja Jesus, jag brukar gå runt och lämna dansprogram och försöka få fler att dansa. Hon lovade i alla fall att om jag hittade en ny man den kvällen och friade till honom så skulle hon ställa upp och viga oss. Hehe…

Mitt halleluja moment var i alla fall när jag efter att suttit uppe till 03:30 och pratat med bandet kunde krypa ner i min lilla hytt och somna utan att ha det minsta ont. Vaknade efter några timmar och då jag ätit frukost var det dags igen. Denna morgon startade jag med bad i varm bubbelpool och ångbastu, sedan slappade jag i relaxen en stund med lite öl innan tjejen som behandlade mig kom och sa att det var dags igen. Denna gång blev det en helkroppsmassage. Vi valde att ta samma energigivande olja denna gång eftersom jag svarat så bra på den. Jag fick en 50 minuters behandling och sedan var det åter dags för att avsluta kryssningen med lite dans. Jag hörde mer på Drifters och fick några goa danser men deras musik var i mitt tycke lite för ”struttig” jag vet inte om det var tillfälligt bara för jag har gillat dem tidigare. Denna gång var det inte de som vann min sympati.

Det här var det bästa jag gjort på mycket länge när jag valde att åka på denna kryssning. Att få resan, hytten och frukosten för 80:- och jobbet betalar behandlingen var verkligen som en skänk från ovan. Att få underhållning av ett band som spelar riktigt bra och dessutom få träffa lite nya och gamla bekanta, få dansa med duktiga män som nästan sprang efter mig, Ha ett trevligt resesällskap. Vad mer kan man begära? Jo bara en sak faktiskt. Stanna på en annan plats nästa gång för maten smakade lika illa på hemvägen då vi åter stannade i Götlunda. De rätter jag provade var rödspätta på ditresan och fläsksnitsel på hemvägen. Paneringen var kladdig och kryddningen usel, grönsakerna sönderkokta och smaklösa, Potatisen var det som ett skinn på. Värre än skolmaten som jag minns den från lågstadiet. Det var bara bukfylla som jag fick tvinga i mig för att få lite näring.

Det här var bra, värken var som bortblåst ända tills jag kom hem och över natten, Det har kommit tillbaka lite igen för man kan inte läka allt på en gång men jag känner mig helt klart mycket friskare nu. Om inte annat så är det säkert vetskapen om att jag kommer ha små bra gyllene stunder som jag kan se fram mot även i fortsättningen. Nu är det bara att planera in nästa behandlingsresa, vi får ju nya friskvårdspengar i januari så jag vet vad jag ska lägga dem på. 3000:- räcker långt.

Lyssnar på Date´s plattor

De senaste dagarna har jag lyssnat en hel del på Date´s alla plattor på spotify. Jag hade glömt hur mycket bra musik de hade spelat in. Det slår mig att det de var ett av föregångsbanden när det gäller den moderna musiken i början på 2000-talet. De plattor som kom år 2000 ”Kvällens sista dans” och år 2001 ”Allt mina ögon ser” och är de som jag förknippar med Date. Det var då jag lärde mig deras signum och det var helt klart de bästa plattor som de gjort. Den andra av dessa var väldigt lationoinspirerad och med ett härligt sväng som jag gillar. År 2004 kom ”Sjunde himlen” och den var nästan rakt igenom en mysfoxplatta men som tyvärr inte alls satte några spår hos mig. Den hade jag glömt bort helt.

Det hände dock något med bandet efter några år och jag tror att det har med dansbandskampen att göra. De spelade in en cd år 2009 ”Här och nu” och där känner jag inte igen bandets stil längre. Det är flera covers på gamla uttjatade låtar. Jag tror att de har fångats av dansbandskampens image och istället för att gå vidare med sitt eget signum så blir det en massa retro. Jag blir besviken på band som inte fortsätter framåt och ännu mer ilska känner jag över de producenter som vill att de riktigt bra moderna banden ska sälja ner sig i det åldriga musikklistret. Låt dem få utvecklas framåt istället.

Jag vet inte varför men av någon anledning så spädde de på eländet med att spela in en till platta år 2012 ”A date with 60´s”. Hur kul är den på en skala? Nu ska jag väl säga att det är verkligen tur att jag kan de här killarna hur de jobbar på en danskväll så därför bokar jag dem ändå på mina danskvällar. Om jag inte känt till dem och bara hört den plattan så hade de inte fått något jobb av mig. De är fortfarande ett bra modernband. Det är verkligen inget fel att dansa till dem men jag har hört flera som säger att de skulle ha uppskattat om bandet hade fortsatt i det spår de hade tidigare. Just nu önskar jag att de gör en ny platta med mera nytt material för det vet jag att de gör så otroligt bra.

Tips att lyssna på: Åsa Karlström i Cityradion Karlskoga

Åsa Karlström är en av höstens gästtalare i Cityradion Karlskoga. Hon har varit där och haft en hel timme och presenterat musik kopplat till hennes tankar. Det var valt med omsorg och varje melodi har ett innehåll som passar in i hennes berättelse.

Jag som fått det stora nöjet att umgås med henne och lära känna privat vet vilket liv hon har bakom sig. För mig är det inte första gången jag hör henne berätta om sin uppväxt men det är starkt. Jag skulle önska att alla hörde hennes berättelse för den ger även den svagaste människan en stark framtidstro.

Åsa har under de senaste åren haft stora framgångar med sina låtar, två guldklavar och i år även SKAP priset som kompositör. Hon berättar för oss om den väg hon fått gå och skepsis hon mött på vägen. Det är dock tur för oss att hon är envis som satan annars hade vi gått miste om mycket fina sånger som hon skrivit.

Den här timmen talar hon också om kraven vi har på oss i samhället och hur det påverkar vårt liv. Jag får mig själv en tankeställare och vet att hon har så rätt. I hennes berättelse får vi flera bra tips på enkla metoder som kan göra livet mycket lättare. Det handlar om grå eller blå linser och att vi kan välja själva vilka vi föredrar att sätta på oss.

http://www.citytorget.com/citygast/asa1.mp3

http://www.citytorget.com/citygast/asa2.mp3

http://www.citytorget.com/citygast/asa3.mp3

Lyssna på alla tre ljudfilerna så du inte missar något

Alice mitt barnbarn 2 månader 17/10

 

Per-Håkans CD

Lyssnar på Per-Håkans nya cd "Full fart framåt" och jag blir så otroligt danssugen. Jag fick några reflektioner som jag gärna delar med mig av.

"Ut på vägarna igen" (Tomas Ledin) Visst har jag hört låten många gånger tidigare men detta var första gången som det presenteras på ett verklighetstroget sätt. Att börja plattan med detta spår är ju givet. De gamla Sannexmedlemmarna som nu åter ger sig ut på vägarna för min och alla andra dansares skull och helt klart även för deras egen.

"Alla vackra stunder" (??) en ljuvlig sång som bringar en positiv uppmaning om att tänka på alla glädjefyllda minnen och att man ska vara försiktig med sina löften.

"En sista dans" (H. Sethsson - C.Linder - J. Carlsson - .P Assarsson) Oj här svänger det. Jag känner så väl igen denna låt och skulle våga påstå att jag har aldrig haft tråkigt när den spelats. Dansar man till den så går det inte annat än titta i ögonen på sin kavaljer och hoppas att han sjunger med. "Kan du ge mig en chans att ta en sista dans..."

"I min dröm" (A Överland - C Lösnitz) är så kärleksfull och sann. I texten att man får bara det man får... den som älskat kan nog aldrig glömma. Den som glömt har nog aldrig varit kär!

"En lycklig man" (A. Klar) Känns tryggt och taktfast, jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men den här låten gjorde sig bättre på dansgolvet än på plattan. Det måste nog bero på att det är en verkligt traditionell dansbandslåt så den vet vart den placerar sig bäst.

"Jag ger dig allt du vill ha" (C. Lund - M. Wendt - M. Klaman - T- Gjers - MC. Parker) Det här är inte min melodi. Om den förra kändes traditionell så är den här kanske t.o.m. något övermogen.

"Kommer du ihåg mig" (T. Nyström) Det känns lite som att man samlat de låtarna som säger minst i mitten på plattan men så brukar man ju göra så jag är inte alls förvånad. Den här har ett bra tempo för att bugga till men jag tycker att texten är väldigt trist. "Om du vill ta mig så vill jag ha dig bara för mig själv... " Tyvärr så vill jag nog inte det så du får ta någon annan.

"Jag längtar hem igen" (T. Berglund - A. Mårtensson) Jag hade drabbats av melankoli och gått och satt på kaffe och denna fick mig inte att vilja vända åter för att njuta av musiken. Gillar inte denna heller så värst, det får fortsätta skvala lite till i bakgrunden.

"Kärleken kom till mig" (J. Lindau - M. Johansson) Vaknar till och känner att jag får lust att dansa igen. Kanske var det koffeinkicken för det var inte texten. Det svänger bra om låten så visst är den positiv så lite glad blir jag ju.

"Du får det du vill ha" (R. Bergstrand) här är min absoluta favorit på denna cd, "ger du mig ett leende så ger jag dig min sång..." Kroppsspråket betyder så mycket och i den här oerhört fina text kan jag känna mig inbjuden att dela med mig av mina känslor.

"Stäng inte dörren när du går"(P. Helén) ännu en oerhört vacker sång. Avsked och separation är något som de flesta har upplevt någon gång. Det känns oftast mycket svårt och de här orden att bevara "alla minnen alla ord..." är en känslosam och fin uppmaning som fler borde följa.

"Va det nåt jag sa" (A. Klar - U. Georgsson) härlig upptempolåt, den här kan jag inte alls vara stilla när jag hör. Den här är det musiken med tempot och stoppen som är så roliga när man dansar som ger plusspoäng. Det är energiväxlingar som ger en lust att improvisera. Det svänger gött.

"Straight from the heart" (B. Adams - E Kagna) Underbar skönsång som jag njuter till. Det här är en sån där sång som man bara vill sjunka in i en famn och njuta fullt ut till. Rakt från hjärtat, ja absolut är det så.

"Du bara du" (T. Thörnholm - T. Äbb) Traditionellt dansbart, inte mycket mer känslor än att det är bara en vanlig låt som man lätt lär sig att tralla med i.

"Det är fredag" (K-Ljung) Det är synd att det slutar svagt för det är vad jag tycker om den här låten. den säger mig ingenting. "Hoppas bandet spelar bra för då blir det roligt ikväll..." töntigt!

Jag har som jag skrivit fått några favoriter. Faktiskt några fler än vad som brukar vara vanligt på en cd. jag kan förstå att de valt musiken med omsorg för att tillgodose deras breda publik. det är bra att det finns något för både den traditionella mogendansaren och för mig som föredrar lite mer åt det moderna hållet. Framförallt så är jag väldigt glad att Per-Håkans valt att satsa framåt och ger oss en chans att få höra dem länge till. Tack för en bra cd produktion.

Min 53 årsdag

ag känner en enorm tacksamhet för all uppvaktning jag fått idag på min födelsedag. Det har varit en fantastiskt trevlig helg som började med att jag for till Stockholm på fredag e.m. och landade hos min vän Kerstin, hon som jag bott ihop med i 10 år i Malung på dansbandsveckan. vi brukar ha så trevligt tillsammans och så blev det även denna gång. När jag anlände bäddade jag för mig och sen vilade vi en timme innan avfärd till Hallunda och där var det premiär för mig. Jag gillade det dansstället och fick dansa mer än vad jag hade förväntat mig. Med tanke på att jag knappt hunnit återhämta mig från Borrelian jag åkte på så kändes verkligen i kroppen men skam den som ger sig. Jag dansade halva kvällen och Jannez var det som bjöd på musiken. Några bekanta ansikten fanns det på plats.

På lördag for vi till Bromma centrum och shoppade lite. Jag hade ingen lust att handla så mycket för nu har jag kommit igång med en viktreducering som jag tycker fungerar bra ()10 kg sedan juni)och har tänkt gå ner ytterligare 5 kilo så det blev bara ett linne och en kofta som inhandlades denna gång. Efter att vi ätit mat och vilat en stund så testade vi något nytt, geocasting och det var riktigt kul. Ena gömman hittade vi men den var placerad högt upp i ett träd så jag får se till att ta klätterkläder nästa gång så ska jag se till att komma ända fram. Vi var till Drottningholms slott och njöt av en underbar eftermiddagssol.

På kvällen var vi till DansIn på Liljeholmen. Där har jag varit några gånger tidigare och jag gillar det stället. Denna gång spelade Per-Håkans och de gillar jag verkligen. Jag fick ännu en trevlig kväll där med ytterligare några bekanta ansikten. P-H gav ut sin nya CD denna kväll och jag passade på att köpa ett ex. Denna kväll dansade jag nog 2/3 av danserna och kände mig rejält trött när vi åkte hem till Kerstin.

Vaknade tidigt idag och åt frukost, packade och tackade Kerstin för denna gång. Sedan for jag hem och anlände vid lunchtid. På vägen lyssnade jag på Per-Håkans nya CD, den var så bra att den skulle behöva ett eget inlägg. Jag kunde jag konstatera att min familj försökt nå mig hela förmiddagen. Jag fick dem sedan på besök på kaffe och tårta, tur att coop är nära de hade bakat. Här trillade de in en efter en, mamma och styvfar, äldste brodern med fru och en dotter, min yngste syster med ena sonen, min äldste son med sambo och mina två älskade barnbarn.

När kalaset var över och jag hade diskat så var klockan 18:15 och jag visste att dansen just startat i Karlstad så jag klev i skorna och slet med mig reklam för nästa danskväll och for iväg på dans igen. Jag anlände just när Jannez började spela gammaldans så då visste jag att det snart skulle bli paus. Jag hann göra mitt jobb med att marknadsföra min nästa danskväll och sen dansade jag och hade riktigt kul. Så om du orkat läsa ända hit då kan du förstå att jag haft en helt underbar helg och laddat mig med energi, endorfiner och danshormoner så jag känner mig oerhört lycklig just nu. Min födelsedag kunde inte bli bättre. Tack alla ni som skrivit och grattat mig. Jag har läst alla logginlägg och svarat på några. Jag har inte möjlighet att besvara alla inlägg men ni ska veta att jag är väldigt glad och tacksam. Kram Nina

Jag har blivit en sällanbloggare

Hej igen ni som troget följer min blogg. Jag blev förvånad när jag loggade in här att ni har besökt mig hela tiden trots att jag nästan aldrig skriver något längre. Det blir liksom aldrig av. Det var annt tidigare innan facebook. nu käånns det som att allt som händer i livet hamnar där både på gott och ont. Det är lätt att glömma bort att man lämnar ut hela sitt liv när kman gör sina uppdateringar. Jag vet att alla inte har registrerat sig där och ni vill ju också veta hur jag mår och vad jag håller på med så nu komer en liten uppdatering.
 
Det har varit ett år fullt av förändringar i mitt liv. Först så flyttade jag i samband med att yngsta sonen började studera i göteborg. Det var väldigt stressigt och jobbigt att släppa taget när minstingen flyttar ut. Jag har mått riktigt risigt under en lång tid och fick ångestatacker. Efter ett antal besök hos en kurator och medicinering mot en depression så har jag  börjat landa och det känns riktigt bra. Grabben mår fint och det går bra för honom i skolan.
 
Jag insåg också efter en tid att jag inte alls trivs i min nya lägenhet. Det är för mörkt i den och jag är väldigt beroende av ljus. Just nu har jag funderingar på att måla om och göra lite förändringar i den. Om det inte blir så att jag känner trivsel så ska jaag sälja den.
 
Jag har också kommit till insikt om att jag inte mår bra av så oregelbundna tider som det blir med mitt arbete. Därför har jag nu börjat leta efter ett nytt jobb med bättre tider. Jag trivs bra med mitt jobb men jag komemr inte kunna jobba så här tills jag går i penssion så därför måste jag börja tänka om vad jag vill göra resten av min yrkesverksamma tid.
 
sist jag skrev här så informerade jag om att jag skulle utöka min dansverksamhet. Det var ett försök som tyvärr inte lyckades bra. Det kom för dåligt med folk på de lördagar jag hade både i Grums och Kristinehamn. Jag har nu endast planer på att fortsätta med de söndagsdanser som fungerar bra.
 
Den 30 april Valrborgsmässoafton firar jag 5 år som dansarrangör. då ska jag ha lite extra arrangemang med gratis buggkurs före dansen. Jag hoppas att det blir en toppenkväll.
 
Jag kommer med mer information om detta på hemsidan www.vanerdansen.se
 
Kram på er alla bloggläsare.

Jag utökar min dansverksamhet

Det kanske verkar märkligt men jag går mot strömmen som vanligt. när andra lägfer ner då utökar jagt min verksamhet. Från juldagen så komemr jag att arrangera danskvällar även i grums ca en gång per månad. Det blir med inriktning moderndans även där fast på lördagar efter nyåret. det passade mig bra att starta min verksamhet med en kväll som de har en tradition att dansa i Grums. Nu håller jag tummarna att Grumsborna ska uppskatta detta. Selex spelar på juldagen den 25/12 klockan 20 -24

Malung 2012 onsdag

Det surrar igen när mobiltelefonen vibrerar bredvid kudden. Nu känns det inget kul längre att behöva stiga upp på morgonen. Det är nästan så att jag ångrar mig att jag anmälde mig till kören men  det är bara att stiga upp och försöka vakna till liv. Det börjar bli rutin på att smyga ut ur rummet med det jag behöver,  få i mig frukost, en snabbtvätt, på med kläder och sen iväg inom 25 minuter. Promenaden till stan är uppfriskande och skön men det har regnat igen så skorna blir våta. Efter kören denna morgon ger jag mig ut för att se om det finns några andra torra skor att inhandla. På Ares skor hittar jag i en korg utanför ett par fina svarta med dragkedja baktill. Dessa gillar jag och även ett par stötdämpande sulor inhandlas till kvällen. Det sliter på fötterna att gå och dansa så mycket under en hel vecka och jag insåg att årets medhavda skor (9 par) inte alls var så bra något av dem. De är fina och har bra och olika glid men alldeles för platta och tunna under. Det hade börjat göra ont nu och då blev jag rekommenderad att köpa iläggs sulor till mina skor.

De andra kompisarna dök också upp efter en stund nere på stan. Vi hade redan från det vi kom till Malung bestämt oss för att se de ryska dansarna när de uppträder så detta blev vårt huvudintresse för dagen. Detta är en grupp med unga dansare som är oerhört fattiga. De bjuds hit att dansa och en insamling sker åt dem som de blir mycket glada för. Det är en församling som har hand om deras vistelse här och de har nu återkommit några år. De är väldigt duktiga och man blir förståss helt betagen över deras show. Det var bara en sak som irriterade mig i år och det var 2 unga flickor som såg anorektiska ut. De borde få vård i stället för hård träning.

Efter föreställningen blev det hemfärd och vila, Det blev endast lite lättare mat på dagen för denna kväll hade vi sitet inställt på tältet i Grönlandsparken. Vi såg till att vara där i god tid och åt en härlig grillad middag som Toms Bar sköter där. Mätta och belåtna var det sedan dags för alldeles underbara Bhonus att klica upp på scenen. Det var tur att vi var där i tid för tältet blev fullt så det var lång kö utanför av folk som inte kom in. Bhonus gjorde sin sista spelning i våras som turnerande dansband och kommer nu endast att uppträda vid enstaka tillfällen som detta t.ex. Jag parkerade mig så nära jag kunde och trivdes som fisken i vattnet. Om jag någon gång kommer att behöva arbeta vecka 29 så ska jag i alla fall se till att vara där på onsdagarna i fortsättningen. Detta är den dag då det är riktigt festlig stämning. Mitt favoritband (ett av dem) i tältet och vansinnigt mycket folk i parken. Jag stannade kvar och kollade på båda seten och sen gick jag upp till dansen. Jag dansade mest till Martinez och var även ner till bana 6 och lyssnade på Jontez en stund. Jag var nyfiken eftersom jag på alla år har lyckats missa dem och de var riktigt bra. De är också väldigt omtyckta bland deras publik, mogendansarna.

Det blev noterat veckans högsta publiksiffra denna kväll och nytt rekord 8971 personer. På bana 2 spelade Lasse Stefanz och Anne Nordsti och detta är troligen orsaken till att det blir så mycket folk denna kväll. Det är nästan omöjligt att gå in där. Arrangören försökte flytta LS till bana 4 som är nybyggd och ligger nedanför pubområdet. Bandet vägrade att gå med på detta så som flera andra band tydligen gjort då man försökt flytta dem till en annan dansbana. Helt ärligt så tycker jag att det är dags att man funderar på vilket resultat man får på den här kvällen. Är det verkligen värt de kronorna? Jag tycker att arrangören ska vara tuff nu och säga till de band som vägrar flytta på sig att då får de inte spela nästa år. Dansbandsveckan klarar sig mycket bra utan Lasse Stefanz. Det skulle t.o.m. bli fler vanliga dansare som kommer som avstår denna danskväll på grund av den publik som detta band drar upp till parken. Jag vill nu inte att någon tror att jag personligen har något emot bandmedlemmarna, ingen där har gjort mig något men det blir en förskräcklig stämning både inne på Orrskogen och på stan denna kväll. Det märks på gatorna hur det skräpas ner, det är mer fylla och bråk där. Bandet har en svans med människor tyvärr som inte är lika skötsamma som alla andra 6000 dansare denna kväll.  Vi dansare klarar oss utan detta! Nu är jag arrangör också men helt ärligt så skulle jag skämmas som dansarrangör om jag lät banden ta över och bestämma vart de ska spela och lämnade en ort på det här sättet efter mitt arrangemang.


Malung 2012 tisdag

Denna morgon hade jag kommit ihåg att stänga av ljudet på väckningen så det bara vibrerade. Jag smög upp och försökte att inte väcka de andra men kerstin hon är alltid uppe med tuppen och de andra började vakna till de också. Jag tror nog att de låg och väntade på att jag skulle gå upp för att inte väcka mig hehe… Jag är verkligen ingen vän av mornar.

Ytterligare en tjej dök upp på kören. Hon hade fått deltagandet som present och massor av andra överraskningar då hon fyllde 30 år denna vecka. Vi organiserade om lite för henne och ytterligare ett par nya som kom denna dag. Nu var det dags att ta tag i nästa sång.

Under förmiddagen medan jag sjöng passade de andra på att titta på fina bilar. Det var det årliga Västerdalsträffen som arrangerades igen.

Efter kören var det dags för en fika och då mötte jag upp mina kamrater på ett fik i centrum som har de godaste bakverk man kan tänka sig. Systrarna Hedbacks Café kan jag verkligen rekommendera. Där har vi köpt fika många gånger under alla år. http://www.hedbackscafe.se/

Denna dag var lite pysslig med tiderna för att hinna med allt. En av vårat sällskap jobbade med sina band och Kerstin ville vila så då bestämde vi 2 som blev kvar att bara åka ut till kindbergsstugan en stund men inte stanna tills maten och festligheterna drog igång. Vi hälsade på en massa folk där, var med på tipspromenad och sen tackade vi för oss och for in till stan igen. Där åt vi lunch i partytältet som smakade riktigt gott och sen tittade vi på underhållningen i Grönlandsparken. Vi ville inte missa Perikles där och hade tur att få en bra plats så vi kunde sitta och se deras föreställning från nära håll. Detta pusslande gick ju fint och vi var alla nöjda och glada. Nu var det bara till att vila en liten stund innan kvällens dans.

Så var det dags igen för att ta oss upp till parken och denna kväll hade jag bestämt mig för att hållas på bana 3. Anledningen var att det var den enda stora banan med modern musik. Jag vet inte hur arrangörerna tänkt men detta tycker jag var riktigt dålig kväll. Glennartz spelar modernt och de hade jag kunnat välja men tyvärr så tycker jag att de hade en alltför dålig kvallitet för att platsa i Malung. De lät som ett garageband. Om några år kanske de håller måttet.  

Bana 1 Micke Ahlgrens - Chiquita
Bana 2 Sten & Stanley - Matz Bladhs
Bana 3 Jannez - Perikles
Bana 4 Contrazt (N) - Elisas
Bana 5 Malungs Dragspelsklubb* - Znits
Bana 6 Jhohans (N) Glennartz

Det första som jag kunde konstatera var att det verkade som att många av de som brukar dansa på banan 2 hade letat sig ut till banan 3 denna kväll. Det knuffades mer än vanligt så jag kände mig som en kula i ett flipperspel. Därför gav jag upp snabbt med mitt dansande där och började gå runt på de olika banorna i stället. Jag hade ändå trevligt och hälsade på många vänner. Sista timmen drog jag mig in på banan 3 igen för att vara med om avslutningen där. Det är en tradition att Perikles avslutar med sina hårdrocklåtar. Så blev det även denna kväll. Kylan bet hårt när det var dags att ta sig hem igen. Detta var den 3:e kvällen och det hade förvisso varit en fin dag några timmar mellan alla skurar men nu frös jag.

Sängen kallade snabbt och denna kväll var ingen som jag kommer att minnas över något speciellt.


Malung 2012 Måndag

Innan jag somnade den fösta natten låg jag och undrade lite på vilka band som hade spelat och vad jag dansat till. Naturligtvis så hade jag testat den nya banan där Dreams spelade. De har verkligen växt sedan förra året och jag har haft förmånen att ha dem som band hos mig flera gånger. Dessa killar har verkligen blivit ett av mina favoritband. Jag trivdes gott på den nya dansbanan som var luftig och skön men efter första kvällens regnande var det glashalt på ena sidan där det regnat in på det nybehandlade golvet. Jag såg nog ut som Bambi på hal is. När Vagabond tog över kändes det inte lika intressant längre så då valde jag att gå till bana 3 i stället. Där hade jag två av mina andra favoriter Date och Casanovas. Men jag var förståss nyfiken på vägen dit när jag passerade bana 5 hur Alvenfors lät. Oj det var mycket mogen musik jag hörde så jag passerade ganska snabbt. Det var nog detta som jag låg och tänkte mest på innan jag somnade för detta band förvånade mig en hel del. Det var nämligen så att lite senare när jag kom dit igen så var det en mycket bra populärmusik som de bjöd på. Detta gillar inte jag att banden blandar på detta sätt. Där kom min arrangörssida fram då jag tänkte hur ska jag kunna boka ett band som inte håller samma kategori på sin musik genom hela kvällen. Det är ju omöjligt att veta om de är ett mogen eller modernband. Mer än så och min värkande fot som en tung man satt klacken på var det nog inte som jag låg där och tänkte på innan sömnen infann sig.

Måndag morgon, klockan ringer pinsamt så jag väcker upp de andra också. Jag har bestämt mig för att göra något nytt detta år. Sjunga har jag alltid gillat så dansbandskören kändes lockande att prova. Det var bara ett problem att denna skulle hålla på varje morgon 10:30  - 12:00. Jag som normalt brukar vilja sova 8 timmar i alla fall några nätter per vecka insåg att det skulle bli ett rejält underskott på sömn den här veckan om jag valde att gå med i kören. Så därför tänkte jag som så att det måste vara väldigt roligt om jag ska betala 500 kr och dessutom bli som ett vrak sista dagen. Det är nämligen så med vårat gäng att när vi kommer hem på natten efter dansen så har vi massor av trevliga saker från kvällen att berätta för varandra så man får vara glad om vi somnar före kl. 04. Det tar 18 minuter att gå till turistinformationen där kören höll till och jag behövde äta lite frukost så längre än till 09:40 kunde jag inte ligga. Jag lyckades få 6 timmars sömn och tänkte att det ska nog fungera för det är flera av kvällarna som det slutar klockan 01 och då kommer man i säng något tidigare. Vi var ett dussin något sömniga deltagare som sjöng upp oss under ledning av den duktiga Karin. Hon undervisade oss i teknik och vi gick igenom den första sången. Jag har faktiskt inte haft så kul på mycket länge så jag tänkte att om jag orkar upp och känner att det är ok att gå även nästa dag så kommer jag fortsätta. Det var så upplagt också att vi fick en prövodag. Det var bra att man fick testa först och hoppa av om man kände att det inte var rätt. 

När kören var över bestämde jag mig för att göra något åt min frisyr. Beklagligt nog så hade min frisörska blivit sjuk så jag fick min tid inställd veckan innan. Jag såg bedrövlig ut med lång förgutväxt och hår hängandes i hela ansiktet. Jag gick runt till flera ställen men de hade fullt. Efter att jag letat länge och trodde jag hade sett alla salonger så åt vi lunch. Efter detta så kollade jag igen och insåg att jag missat ett par salonger. Då hade jag en sådan otrolig tur att en frisörska hade tid att hjälpa mig på en gång med både färgning och klippning. Det var snabbt, bra utfört och dessutom till ett bättre pris än hemma så vem kunde vara nöjdare. Ett bättre sätt att starta denna Malungsvecka på kan jag inte tänka mig.

Jag hade missat nästan all underhållning på stan denna dag men vi avslutade med en tur inne i tältet och där var det massor med bekanta. Jag släkte törsten med en öl och njöt för fullt trots att det skulle envisas med att regna. Sen tillbaka till boendet, sova en liten middag, duscha och så var det dags för dans igen. så är livet i Malung. Vem har sagt att man ska ta det lugnt när man är ledig?

Dansen i Orrskogen på måndagen var min bästa kväll. Det var toppenband på hela området och jag hade svårt att välja men jag cirkulerade och testade alla. Överallt hade jag lika kul och när jag inte dansade så passade jag på att prata med musiker som var spellediga. Kvällen rusade iväg snabbt och snart var vi hemma i vårt boende igen. Den här kvällen hade jag en upplevelse som jag fick lov att berätta för de andra. En man som bjöd upp mig fattade min höger hand och började gunga så att handen åkte upp och ner, till slut kändes detta besvärande i kroppen så jag tänkte att på något sätt måste det gå att undvika att göra samma jobbiga rörelser som han gör. Då sträckte jag bara på mig, Dansade rakt efter honom utan att vicka på kroppen men lär min arm gunga med. Det såg ut som att jag hade en pensel i handen och målade staket. Den mannen fick bli veckans målare.  Den dansen blev veckans tavla!

Så tackade vi för ännu en galet rolig kväll och somnade sött.

 

 

 


Malung 2012 Söndag

Detta var 10:e året som jag besökte dansbandsveckan i Malung. Mycket har hänt där på dessa år. Jag har också fått en helt annan syn på dansverksamheten. Från att ha dansat själv någon gång per månad som det handlade om i början, därefter ökat på dansandet enormt under några år och nötter skosulor mer än något annat. Till att som det nu är åter ha minskat dansandet för egen del men nu i stället arrangera danskvällar och besöka dansbanor ibland bara för att lyssna på banden och planera egna kvällar. Det är en stor skillnad nu men jag är glad att jag gått den långa vägen. Jag har t.o.m under dessa år provat på några gånger att själv vara med i en liten orkester som spelat dansbandsmusik på PRO, privata fester som bröllop m.m. Jag är långt ifrån fullärd men det är en stor skillnad på vad jag vet och kan idag mot för 9 år sedan då jag var i Malung första gången.

Denna blogg startade jag vid en av mina resor dit bara för att kunna dela med mig av vad som händer där uppe i Malung och sen blev det en naturlig fortsättning på skrivandet. Mitt syfte med denna blogg har alltid varit att förmedla det positiva med den sociala dansen som dansbanden låter oss få uppleva. För några år sedan var det väldigt många som läste här men allteftersom jag trappade ner på skrivandet så har ni läsare minskat. Det är idag ca 20 personer per dag mot max 300 per dag tidigare. Det är ju så att bloggandet har också minskat i takt med att alltfler använder facebook. Det har även jag gått över till alltmer. mina dryga 900 vänner där läser kanske vad jag skriver för uppdateringar. De har nog koll på vad jag gör men det blir inte på samma sätt som att skriva blogg. Därför yänkte jag att det är dags att jag gör en liten summering av dansbandsveckan i Malung 2012 här också.

Söndag 15 juli, Jag hade för första gången på alla år bestämt att inte ha min bil utan resa med en väninna i stället. Otroligt nog så var vårt mål även detta år Storbyns bygata. Där har vi ett av de mest fantastiska boenden man kan tänka sig. Jag känner mig så otroligt glad att värdparet tar emot oss nu för 9.e gången. Som vanligt var det Kerstin och jag och så hade en av mina bästa vänner beslutat sig för att åka med hela veckan. Hon slulle köra denna gång. Jag arbetade ett tidigt morgonpass och skyndade mig hem när jag slutade och sen var vi strax på väg. Kerstin hade åkt från sunne där hon besökt några släktingar. Sen var det en till kvinna som jag bekantat mig med genom branchen. Hon reste via Karlstad och hade anlänt tidigt för att hinna till guldklavegalan.

När vi hade åkt till Fiulipstad stannade vi och åt middag. Restaurangen vid busstationen hade god mat men en dålig service. Det var oväsen och tog väldigt lång tid att få mat. vi blev lite stressade när vi visste att det var långt kvar. klockan 18:15 rullade bilen in på parkeringen vid Orrskogen. vi promenerade upp till Entrén för att köpa ett veckoband. där var då alla de inklädda gästerna som skulle in på galan. många kära möten var det där. vi kramades åt alla håll och kanter men sen var vi tvugna att fara till vårt boende för att göra oss i ordning själva.

Underbara härliga människor mötte oss. Nu hade veckan startat och det var bara att bädda upp och hoppa in i duschen. Snart var det dags för veckans första danskväll och då händer det som inte får hända. Himlen öppnar alla kranar och ett skyfall jag inte sett på många år vräker ner. På trädgårdsbordet utanför är det 5 cm tjockt lager med hagel. Strax efteråt har det rämnat i trådgården så marken runt brunnen sjunker ner som ett stort hål, Det börjar forsa in vatten genom taket så alla hjälps åt med hinkar och trasor. Detta var sannerligen inget väder att ta sig upp till parken. Jag tänkte på alla som redan var där att de måste söka skydd och hoppades på att detta snart skulle ge sig.

Klockan 21 började dansen, då hade ovädret dragit förbi, vi kunde åka upp till parken och hittade ne plats på vår vanliga gata. allt kändes så bekant men det var ändå något nytt som vi skulle få glädjas åt. en helt ny dansbana var byggd i år. Jag startade med att gå en runda för att se hur det var och kunde kontatera att det blivit ett riktigt stort lyft för parken med ytterligare 400 kvadratmeter dansgolv. Jag dansade, pratade och hade en riktigt kul kväll. Efter en lång dag och många möten var jag riktigt trött när det var dags att krypa ner i den bekväma sängen.

Dans In vilken överraskning

Förra helgen var jag ledig och det passade bra för mig att hämta min son Andreas då som kom hem igen efter 7 månader på havet i Brasilien. Han var med på fartyget ända upp till överlämnandet i japan där den hade sålts. I söndags kom han hem till Arlanda. Det var lite oklart innan vilken tid jag skulle fara eftersom jag haft problem med att byta till sommardäck. Det var nämligen så att jag slarvat bort nyckeln till matkällaren där de förvarades. Hyresvärden hade lovat att de skulle hjälpa mig att klippa upp hänglåset men de hörde aldrig av sig. Till slut lyckades jag få en snäll granne att hjälpa mig. Jag for sedan till 3 av de andra sönerna som höll till på ett poolparty och lät Ola hjälpa mig att skifta däck så gick det snabbt. När de var på plats åkte jag till Stockholm och var hos Kerstin vid 18:30 i Bromma.

Vi gjorde oss i ordning och for in till stan för att besöka Dans In. Detta ställe har jag hört mycket gott om så jag tänkte att det måste jag testa. Vi ställde in min GPS och tog oss till Liljeholmen. Där var det lite märkligt att åka på samma väg som spårvagnen men det var så det skulle vara. Efter lite letande lyckades vi hitta en parkeringsplats som var nästan helt öde men det var dyrt att stå där. Tyvärr var det fullt på alla andra ställen så det blev till att betala. Vi lärde oss att man måste vara i god tid om man vill stå nära men det var ju också ett gott tecken på att det var en hel del dansare där som tagit bilen.

När vi kom in möttes vi av en mycket glad och välkomnande personal. De hälsade, skojade och var väldigt avslappande. Det var någon skollokal i anslutning till byggnaden så det kändes som att komma in i en skolentré. Garderoben var lite provisorisk och såg ut som när man byggt upp på en dansgala. Allt detta gjorde att det verkligen kändes att man var på ett enkelt danshak. Det var bara enkelt klädda människor när vi kom in och de som hade ätit i restaurangen innan såg ut som om de förberedde sig på att få börja dansa. Martinez började spela och vi gick fram till sidan av scenen och hälsade lite på bandet för att visa att vi var där. De log igenkännande åt mig. Sen hade vi tur att två äldre män bjöd upp oss direkt.

Det var ett stort mycket bra dansgolv med en perfekt yta. Golvet fylldes direkt av dansanta och jag kände mig verkligen som hemma. Detta var något annat än det jag sett de tidigare gångerna jag varit i stockholm på dans. Jag vet inte varför men det brukar vara nästan helt omöjligt för mig att få dansa där annars. Jag har testat Mälarsalen, Yesterday, Hågelby Skansen och Gröna Lund. Sen kanske man kan räkna båtarna också som stockholm På alla dessa platser har jag alltid fått kämpa för att få dansa. Det brukar sällan vara någon som bjuder upp och jag har blivit nobbad mer än på någon annan plats i landet. Därför hade jag inga stora förväntningar nu heller.

Vi tittade på varandra Kerstin och jag efter första dansen. vilken tur vi hade och så bra de dansade dessutom. Direkt kändes det att mungiporna steg norrut. Nu försökte vi se oss om lite ifall det var några vi kände. Lokalen var inte större än att man hade koll på vilka som var där på ganska kort tid. Det var 250 gäster denna kväll och i stort sett alla hade kommit till starten. Vi fick dansa hela kvällen och det var en mycket blanda publik i åldern. Någotlunda jämnt fördelat på kön och danskunskap. Några var riktigt duktiga och andra kunde bara dansa lite. Jag hörde med några där att de åkt från norr om Uppsala för att de tycker detta stället är så bra. ”Här är de inte så snobbiga” sa de. Jag är beredd att hålla med för detta har jag aldrig upplevt tidigare i Stockholm.

Det var två pauser och då bad arrangören bandet att spela musik så högt som man gör live så att folket kunde fortsätta dansa. Vatten var det bara att ta vid en tapp där man valde med eller utan kolsyra. Var det något som inte var bra då? Ja faktiskt så saknade jag bara en enda sak. De hade ett riktigt gott kaffe men jag såg inget fikabröd till. Det skulle jag velat ha.

Martinez är ett band som jag gillar. De har en behaglig mjuk stil och inte så högt genomsnitt på BPM. Man kan bugga om man vill men det känns lika naturligt att dansa en härlig tryckare. De har hög klass på musiken och de flesta brukar gilla deras kvällar oavsett om man är en typisk buggare eller mogendansare. De hamnar någonstans mitt emellan. Dans In har nog blivit lite mer att ställe där folk kommer som egentligen inte bryr sig så mycket om vilken stämpel det är på dansbandet. Det viktiga är att man dansar med varandra och har kul. Jag avslutade min kväll där med att konstatera att jag var riktigt avundsjuk. Att kunna ha så många bra dansare och även servera mat och alkohol utan att någon är berusad. Vart mer kan man se detta? Vad glad jag skulle bli om jag lyckades genomföra det här också.

Vi stannade till slutet och pratade med Martinez lite innan det var dags att åka hem till Kerstin igen. Jag sov på hennes soffa men det var en dumt val. Det hade varit bättre om vi burit upp hennes extrabädd för det blev inte många timmars sömn. Trött men nöjd vaknade vi ändå upp till en underbar dag.

Nu behövde vi röra på oss lite så vi tog en promenad runt ett litet tjärn där. Två varv blev det sedan var det dags att fika. Vi for sedan till stan och hann se vaktavlösningen och gå i lite affärer. Jag fick mig två huvtröjor i vårens färger. Appropå färg så fick vi även se en blomsterprakt som var helt enorm. I kungsträdgården blommade Magnoliaträden för fullt. Det var fullt av människor där som beskådade denna härliga blomsterprakt.



Vi åt sandwish på ett fik och vilade benen en stund sedan blev det hemfärd igen. Efter en stunds vila begav vi oss ut till Drottningholm. Jag vågade knappt berätta för Kerstin att det var första gången jag var där. Det var väldigt fint och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var så stort.

Nu närmade sig kvällen och jag tackade min härliga vän Kerstin för denna gång och for iväg till Arlanda. Andreas kom 20 minuter tidigare än planerat så vi kom iväg före midnatt. Klockan 02:15 på natten var vi hemma och då var det riktigt skönt att få krypa ner i sängen efter en toppenhelg.

 


många bollar på

Ja visst nu är det rörigt igen, hemma, i huvudet, omkring mig, men jag trivs. Nu börjar jag bli frisk också från en nedrans hosta som plågat mig i en månad från och till.

Det har ändå blivit några trevliga tillfällen att få putsa dansskorna. Jag skrev ju tidigare om min resa till Stockholm. Jo jag kan väl säga som så att det gjorde inget om jag hostade för det blev då inte så mycket dans där. Det var den tråkigadts kryssning jag varit på dansmässigt sett. Tur att det ändå var mycket bra musik. i panobaren kunde man hänga och lyssna på Markus Fernholm. Ja han var ju inte alls så mycket friskare han. Men det gick ju höra vad han sa och sjöng i alla fall.

Vi hade en trevlig stund i karaoken och där överraskades jag verkligen av mitt sällskap. Sonen gick upp och sjöng don’t Worry be happy. Jag hade aldrig hört honom sjunga så förut så det var en ny sida hos honom. De två andra som rest med bussen från stan var mycket duktiga. Jag hade ingen lust med tanke på min hosta så därför hoppade jag över denna gång.

De två band som spelade Casanovas och Martinez gör mig verkligen inte besviken. De här underbara musikerna och sångerskan får upp mitt humör. Från att ha rusat omkring i Stockholm några timmar tidigare till att nu sitta här och slappa efter en stor middagsbuffé så är det en väldigt s tor kontrast. Jag vet inte om det berodde på att jag blev väldigt däst eller om det var folket runt omkring men inte kände jag mig sugen på att bjuda upp. Nej det blev en lyssnarkryssni9ng i stället. Så är det ibland och det kan vara ganska bra det också. Den här gången var det mer än ganska bra. Just när jag skriver detta så hör jag en härlig låt på radion som får mig att tänka på Tommy i Martinez. Walking in Memphis är en av mina favoritlåtar.

Bussresan hem var förskräcklig, jag fattar inte att det ska behöva te mer än 5 timmar. Nästa gång blir det bil eller tåg i stället. Det går ju fortare att åka till Canarieöarna.

Min semestervecka rullade på och jag fick tillfälle att åka på dans igen på lördagen i *Örebro. Det var Nya Zlips som spelade. Jag hade noterat innan jag åkte dit att de tyvärr hade fått en avbokning i maj på ett ställe utanför Stockholm som heter Yesterday. De har tyvärr ställt in resten av sina danskvällar. Bandet skulle då ha fått en ledig kväll mitt i sin turné och då blev det sig inte bättre än att jag bokade in dem här i stället när de ändå är söderöver.

Det blev också en bra kväll i Örebro. Bandet som knappt hunnit spela ihop ännu hade verkligen legat i och tränat. De satte hela kvällen med en fantastisk entusiasm. Det hördes direkt att det var Zlips sound trots att 4 av personer var nya i bandet. Det har Matts gjort riktigt bra. Det ska bli riktigt kul att få hit dem igen. jag sa ju i höstas när de spelade här att jag ska försöka få hit 2 band snart i stället av de som var här då och det har jag lyckats med i år. Jag har även bokat in Melissa Williams i höst.

Ja vad är det mer då än denna lilla extra danskväll som rör till det här. Jo alla papper förståss. Det är dags att deklarera så nu sitter vi alla småföretagare och sliter vårt hår för att få ordning på alla siffror. Om en dryg vecka ska det vara klart.

Just nu vill jag bara att min hyresvärd ska underlätta tillvaron lite för mig och se till att jag får en ny diskmaskin i stället för den som brann för en månad sedan. Och så ska de få hjälpa mig att klippa upp låset till källaren. Jag har tappat bort nyckeln och måste få fram mina sommardäck,

Jag har 3 stora sker på gång men de återkommer jag till så ha koll på vad jag skriver här de närmsta dagarna. Nu blir det i alla fall sängen här för jag ska äntligen jobba igen.

 


Byxlös fixar ny outfit i Stockholm

Jag hade länge sett fram mot att få vara ledig och koppla av. Genom att komprimera mitt schema och ta 2 semesterdagar så fick jag till en dryg veckas sammanhängande påsklov. Tanken var att fara på en sista minuten till ett något varmare land ihop med yngsta sonen Eric och min väninna Kerstin som bor i Bromma. Nu ville det sig inte som jag tänkt för min hosta höll i sig länge. Det var ingen idé att åka bort och vara sjuk så vi kollade in ett lämpligt alternativ i stället.

Vi bokade in oss på en kryssning med Birka Paradise. Denna skulle fyllas av en massa härliga bekanta dansbandsmusiker och annat löst folk som har spelat i dansband tidigare. Ja då menar jag Marcus Fernholm som på resan skulle hålla till i pianobaren. Jag undrade just vem av oss som skulle kraxa mest för han hade hållit oss underrättade på Facebook om att inte ens han klarat sig undan vårförkylningen. Att det sedan skulle vara både Casanovas och Martinez som spelade upp till dans var ju inte heller fel. Jag och Eric packade för att resa med anslutningsbussen kl. 10:15. Det är märkligt att man ska behöva åka buss en hel dag för att komma till Stockholm men så är det i alla fall. Vi promenerade iväg med våra väskor 30 minuter innan avgång de 1,5 km. som vi har till stationen. När vi kom dit var det helt folktomt. Men strax innan bussen rullade in på området så dök det upp en tjej som jag känner. Det var Susanne som ger oss massage på jobbet och hennes dotter. Så då var vi 2 mammor och våra ungdomar med på bussen från Kristinehamn till Stockholm. Resten av folket behagade stiga på vid varenda byhåla utefter vägen.

Vi hade trevligt och väl rutinerade som vi mammor är så ser vi till att ha lämplig dryck med oss också. Efter matstoppet i Arboga som mättade väl var det dags att öppna första biran. Men vad attans hade hänt med den? Det smakade beskt som om man hade blandat den med grape. Jag som ville testa något nytt lyckades med bedriften att köpa en öl som fick mig att tänka på en gammal historia:

- Har du hört den där om tradarchaffisen som tog upp en liftare. När det gått några mil plockar liftaren fram en dunk och ett gevär. Sen siktar han på chaffisen och säger DRICK… Efter en liten stund säger han, Nu är det din tur att sikta på mig så ska jag försöka dricka lite också från den där jäkla spriten.

Nåväl jag fick i alla fall ha ölen för mig själv på vägen. Men som om inte den där ölen irriterat mig nog så skulle den ställa till det ännu mer. Den smakade inte bara eländigt, Den luktade också. Ja det gör väl all öl och framförallt om man råkar spilla ut den. Det var just vad som hände mig när bussen krängde i en kurva. Jag hade fått lära mig av den andra mamman att det fanns ett passande hål på bordet framför som burkar kan stå i. Så där stod den stilla en liten stund. Men oj vad den skummade och ställde till det när den råkade välta. Så då var det min vanliga tur då med kläderna som jag alltid spiller på. Hela tröjan och byxorna var genomdränkta och om ett par timmar skulle jag gå ombord på en båt utan att ha ett ombyte med mig med byxor och tröja… om jag inte shoppar innan.

Klockan 15:05 anländer bussen stadsgårdsterminalen. Jag ville verkligen fixa detta och vara tillbaka igen då man släpper ombord passagerarna kl. 16:30. Med raska steg gick jag till incheckningen och fixade våra biljetter. Jag slog en signal till Kerstin som var på T-banan ungefär vid Alby just då. Hallå sa jag vi måste köpa kläder, hjälp mig!! Vi kom överens om att ta oss till T-centralen direkt. Vi åkte alla 4 dit och där stod Kerstin och väntade. Hon pekade med hela näven på 2 butiker och sa på sin härliga gotländska att där finns det kläder åt dig Nina. Om ni andra vill handla så går vi vidare dit sedan, och pekar åt motsatt håll. Nu vet väl de flesta hur det brukar vara när man släpper loss 4 kvinnor och en man i en damklädesbutik? Jo då Eric hade koll på klockan. Jag tror han kan tala om exakt hur många minuter detta tog. Jag for raka vägen in och hamnade vid en bunt med jeans. Min storlek och en till byxa för säkerhets skull tog jag med mig, sedan drog jag en repa till andra sidan och fann ett bord med fina tröjor till extrapris. Jag drog med en sån också och sen in i ett ledigt provrum. JA det passade, då kommer Kerstin med en  jeansjacka av samma märke som byxorna och säger ”Prova”. JA den satt också som en smäck. Ok nu tog detta 5 minuter och innan jag hade betalat så var klockan 15:35. Vi skyndade över till den andra butiken och där skulle Susanne och hennes dotter shoppa lite de också. Efter 40 minuter hade de hittat lite kläder också. Jag hittade en billig topp så det blev ett till fynd även från denna butik. Eric sa till oss alla några gånger att skynda på så vi inte missar båten. Han höll koll på vilken kassa som verkade snabbast och lotsade oss rätt. Kerstin stod helt lugnt och väntade vid dörren.

Så bar det iväg till T-banan och biljetten som gällde en timme hade inte hunnit bli för gammal. Det var bara att hoppa på en nu vagn som just rullade in på spåret. Efter en kort promenad från slussen hade vi lyckats komma tillbaka igen när klockan var 16:25. Jag fick höra efteråt att de aldrig sett någon handla kläder så snabbt förut. Det är teamwork bara. Kerstin vet exakt vad jag gillar och passar i, jag hatar att prova kläder och springa i butiker. Med denna fantastiska kvinna till hjälp så har jag aldrig misslyckats med att handla kläder. Det lyckas verkligen varje gång. Det blev en stund i Club Copacabana med lite mingel där innan vi fick gå till hytten. Det var verkligen skönt när jag fick möjlighet att duscha och byta om innan maten. Jag kände mig riktigt fin i mina nya kläder.


Om

Min profilbild

Nina

RSS 2.0