Date vidare till finalen

Den 4:e deltävlingen i dansbandskampen avgjordes igår. Date som föjt med sedan starten knep nu sin andra guldstjärna och gick därmed vidare till finalen. Jag tycker att de har kommit igen starkt efter att nyss bytt medlemmar. Det känns extra trevligt att veta att de är finalister nu också när de är bokade hit till arenan den 5 januari.

Jag sitter hemma med en förkylning i kroppen just nu. Jag har alla tänkbara symtom på influensa utom hög feber. Det är bara att gilla läget, dricka rikligt och inse att jag får vänta några dagar till med att vaccinera mig.

Vänerdansens hemsida är på gång. Den ska vara klar i morgon.


Vänerdansen 2010

Snart går det att boka biljetter och se på hemsidan. Äntligen är det klart att presenteras.



en väska på turné

Jag är väl den mest klantiga person som går i ett par skor. I lördags for jag tillsammans med Mats i föreningen till Strängnäs för att se DBK live igen. Det var en av de trevligaste kvällarna jag varit på där. Lite snopet att Gamblers åkte ut så de inte fick spela sin andra låt. Men det var oerhört tuff konkurrens. Den ständiga 2:an lär väl förbli Date. Jag blir inte förvånad om de hänger med hela tiden på det sätter fram till final. Zekes känns lite för orutinerade för att tilltala mig än men de kommer att bli mycket bra när de fått jobba en tid om de härdar ut dansbandslivet. Många spelningar har de fått i alla fall och det är kul. Jag önskar den lycka till. Denna kväll var hallen fylls av deras fans och det var lite störande för de satte upp sina banderoller och skrek så man varken hörde eller såg något av vad som hände. De skrek och störde när de andra banden skulle få sina bedömningar. Om det tycker jag inte!! Lite respekt tycker jag att man kan visa mot de andra tävlande och juryn. Inte ens Peter Settman hörde vad som sas utan fick fråga om och hålla för örat mot publiken. Det här märktes kanske inte så mycket i TV rutan men för oss som var på plats lät det oerhört mycket.

När kvällen blev sen började vi dra oss hemåt. Jag hämtade ut min ryggsäck och så knallade vi till bilen. på framsätet och golvet låg min jacka och ett par skor. Jag ställde väskan utanför bilen och började plocka bort allt som var i vägen. Sen satte jag mig i bilen och for iväg. Ett kort stopp bredvid Gamblers buss och några ord där sedan var det hemfärd som gällde.

vid Örebro kom jag på att bensinen knappt skulle räcka hem så jag körde in mot en mack. där upptäcker jag till min fasa att ryggsäcken inte kom med. Den stod kvar på parkeringen där jag ställde den bredvid bilen. Mats ringde till min mobil och efter en kort stund ringer en kvinna upp tillbaka. Hon hade tagit hand om väskan så nu var det bara för mig att komma på en lösning för att få tillbaka den. I allt virrvarr av tankar så är det enda jag kommer på att hon kan be Gamblers som jag vet bor inte så våldsamt långt bort ta hand om den. Väskan fick ligga i bussen och jag fick klara mig utan mina kort och mobiltelefon tills jag kunde hämta den i Motala. Efteråt kom jag på att jag hade tur. tänk om de hade haft en turné på gång upp till norrland. Det hade blivit långt för att hämta väskan då :)

Nu är den i alla fall tillrätta och jag är oerhört glad att det finns ärliga människor. Jag bad den kvinnan som hittade väskan att skriva en lapp med sitt namn så att jag skulle få gottgöra henne. Tyvärr så hade hon inte gjort det. Om du Elisabet läser här så hör av dig.

När man helt plötsligt ställs utan legitimation, pengar eller möjlighet att ta ut från banken så börjar man leta efter sätt att klara sig på. Jag kom då ihåg att jag inte löst ut några småvinster på lotter som jag fick när jag fyllde år. Det blev matpengar för de här dagarna. en sak som jag reagerade på när jag kollade prismedvetet men inte ville göra av med alla pengar på en gång var en sak som jag undrat en del på. COOP sålde ut potatis med KORT DATUM!! Hur kan det vara möjligt? I min värd så sätter man potatis på våren efter att man tagit ut dem från jordkällaren och förgroddat dem. Sedan när de växt klart så skär man av blasten och låter skalet få tjockna under ett par veckor under jord. Sen tas det upp och förvaras mörkt torrt och svalt tills nästa vår. Hur kan det då stå kort datum i november? ja för mig var det i alla fall bra att få köpa 5 kg potatis för 15:90

Det pågår ett stort arbete för mig nu att organisera allt omkring vänerdansen 2010. Snart är allt klart för publicering. Jag är oerhört förväntansfull på reaktionerna.





Tummen upp för Kristinehamns Folkets hus



De som såg mig igår, och det var många, kunde konstatera att jag var riktigt glad. Det var länge sedan vi tog emot över 200 besökare men igar passerade vi precis strecket. Allt var så lagom att man knappt kunde förstå det.
Glada dansare fanns det gott om





Wahlströms blöd på ett profsigt arrangemang. De var klara med både upp och nerpckning på nolltid. De var lätta att ha att göra med. en stackars roddar som var med stukade foten. Det var inte så lätt att jobba då men han verkade igång igen innan de for hem.

Spelglädjen och bandets rutin kändes att det smittade av sig på publiken. Många kände igen sig och återupplevde gamla tider igen. Vi såg att det hade kommit flera Kristinehamnsbor som vi saknat länge. Hoppas nu att detta är en trend som håller i sig.











Alla var nöjda och glada. Nu har Folkets hus i Kristinehamn Kommit igång igen.

en fantastikt vacker dag

Nu ska jag ut i det vacka vädret. Solen skiner och jag har ägnat massor av tid åt föreningsarbete idag. Lite måste jag ändå känna på solstrålarna så nu blir det en promenad ut i friska luften innan det är dags för årsmöte i föreningen i kväll.

Premiär DBK 2009

Äntligen visar svensk television upp det som vi dansare vetat länge. Men det kommer att ta tid för många att förstå och acceptera. Det faktum att de som inte hört eller dansat till de moderna dansbanden tror att det man får höra i Dansbandskampen nu är något påhittat. Man förstår inte att det faktiskt är den här sortens popmusik som framförs idag ute på dansgolven. Det är den här musiken som spelas av vår tids mest populära dansband. Det är de banden som jag älskar att lyssna på och dansa till. Hoppas nu att det svenska folkets ska förstå en gång för alla 70 talet är förbi och att vi lever på 2000 talet med en musik som vänder sig till de unga som ska föra den här traditionen med dans vidare.

Det jag fick höra i går i Strängnäs var flera kommentarer som t.ex. men det här går väl inte dansa till? Det är ju just det vi gör! Det är inte en gång utan oerhört många gånger som jag njutit till Tomas Ledins musik på danskvällarna. Att man i år låter banden få spela annat än dansbandsklassiker ger en mer rättvisa åt hur de brukar spela upp för danspubliken. Om de nu någonsin har gjort det tidigare vill säga. I startprogrammet visade det sig att man lyckat fiska upp band som spelade upp till dans för första gången. Det märktes också för med den bristande rutin som de hade fanns det inte en rimlig chans att komma någon vart i det här programmet.

Kvällens stora överraskning för mig var Shame. De kommer att kunna bli ett band att räkna med. Nu räckte det inte till för dem i kväll men tydligen så var poängskillnaden väldigt jämn mellan 2: an och 3: an. Det som skrällde till ordentligt var ändå segern. Vem hade trott att Date skulle knipa den första guldstjärnan? Jag var helt säker på att den skulle gå till Black Ingvars. Men nu kan man se att det ändå är det bästa framträdandet som vinner i år. Det gillar jag. Man kan inte leva på gamla meriter längre utan alla måste verkligen kämpa. Date hade allt som behövdes för att klara av den uppgiften. De spelade som de brukar och jag kände igen dem. De vann tack var Jans långa rutin som dansbandsmusiker. Han visste vad som krävs för att få folket att vilja höra mer. Trots medlemsbyten nyligen så hade de fått till sitt sound och jag fick då en oerhörd lust att dansa.

När tävlingen var slut blev det dans till Lars Kristerz. Jag passade på att prata med de jag känner igen. Melissa hade gjort ett bra jobb och hon kom ut och hälsade efteråt.




Jag hälsade på Cattis och Bjarne och grattade dem till framgången. Ett annat bekant ansikte på plats i folkvimlet var Erik Lihm. Vi fick tid att prata lite.



När det var dags för paus fick vi höra kvällens segrare. Det var några ritigt glada grabbar som äntrade scenen. Vi fick höra deras tävlingsbidrag igen och den här gången stod jag framför dem och kunde se hur det fullkomligt strålade av lycka kring dem.





De har fått sin revansch från fjolårets misslyckande i kampen. Nästa gång de vinner vill vi höra Halleluja! Eller hur?

För övrigt så har jag en liten teori om hur jag tror att det kommer att gå de närmsta veckorna.

Deltävling 2
1: a Black Ingvars
2: a Date

Deltävling 3
1: a Black Ingvars går vidare till final
2: a Date
3: a Gamblers får tävla nästa vecka

Deltävling 4
1 Date De går vidare till final
2 Gamblers
3 Highlights får tävla nästa vecka

 


mörkt när jag startar dagen

I dag var det mörkt när jag gick till jobbet. Det var första gången jag lade märke till det denna höst. Jag såg en sak som upprörde mig. en mamma cyklade med sina 2 små barn i en vagn efter sig. De var instängda som inuti ett tält och det såg skönt ut där cykelsläpkärran. Men jag reagerade på en sak. Det fanns ingen belysning. Inte ensa lamporna på cykeln var tända. Det var bäcksvart ute och bara några få lampor som lyste upp gatan på vissa ställen. Det kom bilar som körde mycket nära detta ekipage och jag kände hur jag fick andan i halsen. en reflex eller lampa borde vara ett krav.

hej alla ni vänner

Jag fattar inte hur fort tiden springer iväg. Det händer hela tiden en massa roliga saker. I går var jag till Brunnsparken i örebro. Det var Bhonus som spelade och jag fick några trevliga danser.  Fast mesta tiden pratade jag med en massa folk bara. Det var i alla fall kul.

i dag har jag haft hand om onsdagsdansen igen. Det är mindre roligt för det kommer på tok för lite folk. Jag vet inte vad vi ska göra för att locka ut killarna. Det är totalt sett dåligt med folk som kommer och en massa tejer över. Jag blir trött på det för ingen säger vad det är som är fel. De kan väl tala om så man får en chans att göra något åt det. Det är 150 medelmmar i föreningen men bara 20 kommer på våra danskvällar. Jag ger dem några veckor till sedan lägger vi ner detta om det fortsätter så här.


Mer än 100

Ja det är knappt så jag tror att det är sant men idag har jag blivit uppvaktad av mer än 100 personer. jag fyller inte jämt men det har ändå kommit så många grattishälsningar så jag blir helt berörd.

jag steg upp tidigt idag och skyndade mig ut till konditoriet utanför. Det var sliut på matbröd så jag köpte till frukost och en krans att kunna bjuda på om det skulle dyka upp någon som var sugen.

När jag kom in stod Eric i hallen och sjöng ja må hon leva för mig. Det känns alltid så härligt att starta födelsedagen så.

när jag sedan kollade min mail så hade jag fått några brev och hälsningar från vänner. Sedan har det varit så många kramar och hälsningar skrivna i gästböcker och forum av folk som jag känner genom dansen.

jag arbetade mellan kl 8 - 16:45 idag och vi hade ett möte mitt på dagen. där ställde sig alla mina kollegor upp och sjöng. Det var en härlig kör vill jag lova. Det är många där som är duktiga på att sjunga. Jag tror att det är ett inträdeskrav när man söker jobb hos oss att man ska kunna sjunga :)

Jag var hemma kl 17 och nästa möte var det dags för kl 18 på folkets hus. Det var turistnäringen igen som skulle samlas och prata marknadsföring. Den här gången fick jag med mig Mats från föreningen. Det var bra att ha en person till med som kunde lyssna. Det är lättare när man ska fortsätta jobba med detta att fler har hört vad det handlar om.

Jag passade på att handla innan det var dags att åka hem. kl 21 när jag äntligen kunde ta mig tid för umgänge så möttes jag av en hel hög med grabbar. 4 söner och en flickvän satt hemma och väntade på mig. De gav mig en stor bunt med lotter och jag fick jobb med att skrap en stund. Några mindre vinster blev det så jag kan lösa ut fler lotter.

Jag har summerat de hälsningar jag fått på Dansmaffian, Facebook, Dansbandsdax, e-posten, SMS, familjen och jobbet. Det känns helt otroligt men jag har grattats av minst 150 personer idag. Jag törs knappt tänka på hur det ska bli nästa år när jag blir 50 :)

Nu har det nästan nått i land med föreningens projekt till nästa år. i morgon kan ni läsa vad vi kommit fram till.



Extra ledighet är värt guld!

I går när jag kom till jobbet så märkte jag direkt att det var lugna gatan. Mina kollegor satt och väntade på att telefonerna skulle ringa. Jag vet hur det brukar vara då det ser ut så att efter någon timme så dimper det ner ett mail att om någon vill gå hem tidigare så kan man höra av sig. Det innebär att man får ta tjänstledigt med löneavdrag eller semester. Det är ingen som tvingas gå hem men ibland så kan man vilja ta lite extra ledigt för att ägna dagen åt något annat.

När jag var ledig i tisdags så vilade jag en stor del av dagen och kurerade lite huvudvärk. Sedan åkte jag till Brunnsparken på kvällen. Så jag hade en del oavklarat som jag gärna ville ta itu med. Därför passade jag på att ringa direkt när jag kom till jobbet igår och förekomma innan vi skulle få det där väntade mailet. Efter en kort stund fick jag min ledighet beviljad och kunde gå hem efter att ha jobbat bara 30 minuter.

Det är ett dyrt nöje att bara låta bli lönen för en dag men jag tycker att det är viktigt att jag får bli klar med planeringen för kommande arrangemang. Kyckligtvis så lyckades jag boka in ett möte i karlstad på eftermiddagen. Det blev en bra träff och jag förvånades över dennan möjlighet som jag inte tänkt på tidigare.

Senare var det dags för Onsdagsdansen igen. jag vet inte vad som hänt för det kommer väldigt få besökare till oss i föreningen. Förra veckan var det ca 30 personer och igår 22. Hoppas att vi får en bra tillströmning nästa vecka när det är buggkurs. Vi vill gärna se fler som lär sig dansa.

I dag har jag varit på ytterligare ett möte. Nu tar jag in uppgifter från de som jag tror ska kunna hjälpa mig med ett arrangemang. Vi gjorde ett studiebesök och tittade på vad som behöver göras. Nu väntar jag bara på att de jag haft kontakt med ska ge mig var sitt pris på det arbete som kommer att behöva göras för att arrangemanget ska kunna genomföras. Jag är förväntandfull till tusen.

Snart drar vaccinationerna igång för influensan! du ska väl vaccinera dig?


Hej men det är ju du...

...jag såg dig där borta och var inte helt säker men nu ser jag ju att det är du (säger mannen med ett brett leende på läpparna). Hur är det?

-jo tack det är fint, hur har du det själv (svarar jag lika glatt ledende utan att ha en aning om vem han är).
- jo då det knallar och småspringer...

Vi småpratar lite och jag står där hela tiden mitt inne på COOP och ler mot en man som jag för mitt liv inte kan komma på vem han är. Han pratar om mitt barn som nyss råkat illa ut och att han läst om det och sett mig på lokaltv om dansen. jag tänker att snälla, snälla... nu måste jag snart komma på vem han är. Vi avslutar vårt prat och han ber mig hälsa till Ola.

:))  visst det ska jag göra!

Jag har hälsat men jag vet fortfarande inte från vem. Hur ofta råkar man ut för detta och ändå lär jag mig aldrig att tala om direkt att jag inte kan placera personen. Varje gång tror jag från början att jag ska komma ihåg efter en stund. Ibland gör jag det också men inte alltid och då är det pinsamt. En vild gissning är att han varit arbetskamrat med mina barns pappa.

Det har varit en lugn arbetshelg. Vi har hunnit prata lite med varandra också mellan samtalen. Nu ska jag planera in nästa veckas göromål. Hoppas att den killen jag sökt svara snart annars måste jag ta in anbud från annat håll på att bygga scen och sköta ljud och ljus i arenan. Det är snart panik! jag måste få en prislapp.

Min förhoppning är att dansföreningen ska kunna dansa där 2 kvällar i januari men jag msåte ha klart en budget för detta senast 14 oktober på vårat styrelsemöte. Om vi anser i styrelsen att det inte blir för stora risker så kommer vi att ha detta som vårt första riktigt stora arrangemang. Det läggs golv så stort som vi behöver och tar dit några dansband som spelar nonstop 2 kvällar. Jag vill så gärna göra detta. Hoppas att det ska lyckas. vi kommer att sätta lilla kristinehamn på kartan i Danssverige!







Oktober är här och vi söker värme

I dag var det första gången i höst som jag riktigt kände att det var höstluft ute. Det bet ordentligt i huden och jag frös ända in i märgen. Kanska är det detta faktum som bidrog till att antalet besökare på vår onsdagsdans hade fördubblats igår. Jag var på ett möte med folk inom turistnäringen så jag missade en stor del av gårdagens dans. Men jag blev riktigt glad när jag kom in där och fick se att det var så många som hade kommit. Det gjorde mig verkligen glad och förhoppningsfull inför framtiden i föreningen.

Nu har vi 2 stora saker på gång under hösten. Hoppas att det kommer mycket folk på buggkursen för nybörjare som vi ska ha 14 oktober och 4 november. Sedan blir det foxtrotkurs i slutet på november. Det kommer att märkas på dansen här att vi ökar kunskapsnivån en aning. Om det kommer in tillräckligt många för att lära sig bugg så hoppas jag att vi ska kunna fortsätta med kursverksamhet till våren.

Vi har också ett projekt på gång där vi hoppas kunna arrangera dans i 2 dagar i kommunens stora arena. Det är detta jag besökt turistchefen och centrumutvecklaren för att prata om. Vi behöver all hjälp vi kan få.

Nu tänder jag ett ljus och ska ägna mig åt lite åt mig själv en stund i kväll. Sömnen har varit usel ett tag så jag behöver ta igen det så gott jag kan.

Underbart att krama om sonen igen

I dag kändes timmarna som om om någon hängde i visarna. Ola åkte av färjan i morse då han var i sverige igen. han hade inte kunnat sova något värst på båten för det var ganska kraftig sjögång. Han hade tänkt på Estonia som sjönk vid denna tiden för ett anta år sedan. Det var säkert en hel del tankar i skallen på honom. Jag kände säkert med honom för kl 04 i natt hade jag en mardröm som fick mig att bli klarvaken. Jag drömde att min supergulliga granne kom och ringde på dörren, han var då helt plötsligt 3 dm längre och oerhört stor. När jag öppnade så tog han sin näve mot min hals som att han skulle strypa mig. Jag satte mig käpprätt upp i sängen och förstod att det var en dröm. Svetten forsade och jag hade hjärtklappning. Det var inte lätt att somna om då.

Mina tankar där i natten gick till ett stort projekt som jag håller på att försöka kunna arrangera i vår. Det blev lite mattematik i stället men efter någon timme föll ögonen ihop en stund igen innan det var dags för frukost.

Förmiddagen ägnades åt tvättstugan och en lunch på den populära bowlingrestaurangen. Det är alltid massor med gäster där kl 12. Vill man prata när man äter så ska man gå dit. Jag fick sitta ihop med sjukhuskuratorn. Det blev lite snack om svininfluensa och givetvis en hel del även om Olas bravader i Polen. Nu var han ändå snart hemma och det kändes skönt. För första gången på ett par dagar smakade det bra att äta.

Efter lunchen skyndade jag mig till ett viktigt möte. Jag skulle träffa kommunens turistchef och vår centrumutvecklare. För dem skulle jag presentera en idé som jag har. De ville ha en budget på det men den är inte helt klar ännu. Jag saknar några vilktiga uppgifter. Utan att säga för mycket så måste jag veta hur många vakter som behövs, vad det kostar att bygga upp en scen, sätta upp ljudavskiljare, se till att det finns ström till en massa dansbandsmusiker så att de kan göra sitt jobb. Ja det är en hel del som jag måste ta reda på och den som vet och kan hjälpa mig är på semester. Det är lite brått för jag har riktigt kort med tid på mig att bestämma mig. Håll ut för det måste jag göra. Om 2 veckor vet vi. Jag kan bara säga att de jag träffade idag var minst lika glada när jag lämnade rummet som när jag kom dit och jag var nog ännu gladare.

Lite senare var det ännu mer glädje för då ringde Ola och meddelade att han var framme hos sin storebror. Jag och Eric åkte dit och det var underbart att få krama om honom igen efter denna fruktansvärda skräckfärd han fick vara med om. Han var lugn och glad men när vi satte oss och fikade så skakade händerna fruktansvärt. Det här kommer att ta tid att bearbeta. Jag tog semester idag för att finnas till hands. Vi får se om det behövs någon mer dag. Nu har han åkt upp till Mora igen och behöver vila ut ordentligt. Jag ska ringa honom i morgon igen och höra hur han mår.




Intervju med Ola i SR p4 Värmland

Ola är kvar i Polen och jag har talat med honom. Han är givetvis chockad och rejält omskakad. Idag har han blivit intervjuad i Radio värmland

Här är ljudklippet


20 årig svensk i vild biljakt i Polen

I går när jag var på väg hem från Lidköping så blev jag uppringd av Andreas min ena son. Han var förtvivlad och sa att han ringt runt till alla så att vi skulle vara förberedda på det värsta. Ola är på jobb i Polen och hade varit till en arbetsplats med en leverans av produkter. På hemvägen händer det något som jag inte har riktigt koll på. Det får han berätta senare hur det gått till.  

Den information jag fick var att Ola sitter och kör en snabb saab som har punktering på 3 hjul på en motorväg. Han jagas av några som skurit sönder däcken. Han har försökt nå polisen men de förstod inte engelska, han har haft kontakt med sitt företag i sverige och de har pratat med svenska polisen. De har rått honom att köra tills han möts av polisen eller någon från företaget där. Han är på väg till platsen där han tidigare lämnat av grejorna han levererat.

Jag måse erkänna att när jag fick veta detta så var det inte lätt att koncentrera sig på bilkörningen hem de sista milen till Kristinehamn. Jag var fruktansvärt orolig.

Det sista samtaltet jag fick från hans bror var att han då var framme vid arbetsplatsen. Han tänkte lämna bilen men han avråddes utan skulle sitta där tills någon dök upp från företaget och vara beredd på att sticka igen om de som jagade kom dit. Sen bröts linjen...

En timme senare får vi veta av flickvännen att han var förd i säkerhet.

Idag har jag fått kontakt med Ola via sms och facebook, allt är ok, han ska få nya däck och räknar med att komma hem om några dagar.

Det ska bli intressant att höra hela berättelsen.

Tack och lov att han är en duktig bilförare! Att köra på fälgarna på en motorväg med någon som jagar efter i ett främmande land där inte ens polisen förstår vad man säger måste vara värre än en mardröm. Nu vill jag ha hem dig och krama om dig min älskade son.




Om

Min profilbild

Nina

RSS 2.0