Akta er för tant Nina tjejer :)

Jag har funderat lite vad de sa till mig i Malung. Ja mina väninnor alltså. 2 av de jag bodde med under veckan. De hade pratat om mig under den dag jag var tvungen att resa hem för att jobba och när jag kom tillbaka så fick jag minsann höra deras omdöme om mig.

De frågade helt enkelt – Nina, varför träffar du bara fula killar?

Men herregud vad ska man svara på det. Gapskratt blev det naturligtvis men sen kom jag på svaret efter en stund. Jag har till 99 % (kanske inte så rätt siffra för det går nog inte dela någon i decimaler men ändå) alltid träffat killar som dansar och när jag tänker efter så finns det en orsak. Jag har alltid så oerhört svårt att bjuda upp killar som jag tycker ser snygga och trevliga ut. Om jag nu inte känner dem sedan tidigare eller bara råkar hamna just bredvid någon sån. Jag har alltid haft en trist inställning och nedvärderat mig själv med att tro att de där fina killarna vill inte dansa med mig. Så tänkte jag för 33 år sedan också när jag blev ihop med den jag idag har 5 barn med. Jag hade tittat och trånat efter honom i ett par år men inte vågat ta kontakten. Sen började vi samma buggkurs och då var hans bästa kompis ihop med en skolkamrat till mig. Det föll sig naturligt att vi började åka på danser tillsammans på Hyttan i Karlstad och sen blev vi ett par.

Detta beteende har jag inte lyckats komma ifrån och nu har jag t.o.m. blivit medveten om det. Så vem vet kanske blir jag en tuff konkurrent till alla unga flickor nu i fortsättningen när jag tränar på att våga bjuda upp även de som jag verkligen vill dansa med. Eller rättare sagt som jag tycker är skitsnygga hehe…

Jag gjorde ett tappert försök en kväll i Malung och gick rätt fram till en 10: poängare. Han tackade ja till min stora förvåning och jag insåg snabbt att jag måste ha varit galen som just bjudit upp kvällens i särklast snyggaste, trevligaste och duktigaste dansare. Gissa vad!!! Han skrattade och gav mig komplimanger också. Det ni! Försök att slå mig på fingrarna nu ni andra gamla tanter så ska vi visa småflickorna vilka det är som äger på dansgolvet.  

Jag tänker inte ta några fler liknande omdömen från mina vänner till nästa år i Malung.


Dansbandsveckan Malung 2010 första dygnet

Detta år var första gången på 8 år som jag inte hade semester v 29. Jag blev tvungen att lösa detta på bästa möjliga vis för att kunna vara i Malung så mycket som möjligt av veckan. Detta är årets största händelse för oss dansälskare och man vill inte missa en sekund där.

Jag for upp dit tillsammans med Susanne som skulle bo med oss för första gången. Även om jag träffat henne tidigare så hade jag ingen aning om hur vi skulle fungera ihop en vecka. Kerstin är min trogne boendekamrat sedan 7 år tillbaka. Ingela skulle återkomma för andra året och ha med sig ytterligare en ny tjej Carola. 5 viljor skulle mötas och det kan bli bra eller dåligt. Det vet man aldrig innan men för det mesta så brukar det gå väldigt bra.

När vi kommit fram beslöt vi att åka in för att handla den mat vi behövde direkt. Efter vår tur in till centrum satte jag och Kerstin igång direkt med att fixa maten. Allt går som på rutin när vi träffas. Det är som att vi aldrig varit ifrån varandra fast vi inte setts på länge. Snart dök även de från norr upp. Vi var ett gäng glada tjejer från Tibro till Östersund som snart skulle göra sig klara för första kvällen i parken.

Med ovisshet långt fram i sommar hur jag skulle arbeta så kunde jag inte boka in mig till guldklavegalan innan det var för sent att få någon plats där. Jag skulle i stället få dansa den bästa av alla danskvällar där på bana 3 till Date och Casanovas. Ja skjutsade upp 2 av sällskapet som skulle vara med på galan. Vi andra tog det lite lugnt och lyssnade på radions direktsändning när priserna började delas ut. I år brydde jag mig inte alls så engagerat i detta. Jag har inte haft möjlighet och tid att lägga någon energi på de tävlande. Det var bara några som jag höll lite extra på men de lyckades inte så som jag hade hoppats.

När dansen satte igång var det en underbar varm kväll och det fanns gott om plats på alla banor denna kväll utom bana 4 där fansen flockades framför sina idoler The Playtones som stoltserade med 2 guldklavar.







Det syns tydligt på bilderna vilken publik det är de lockar. Inte undra på att bana 1 var behaglig att dansa på sent denna kväll för många av dem som brukar hålla till där blev tvingade att gå lite längre in i parken denna kväll. Denna söndag var det 3826 personer och det visar väl att Dansbandskampens vinnare 2009 inte alls är i närheten av popularitet som hos fjolårets segrare Larz Kristerz.

Jag stod och såg förundrat på publiken och tänkte att alla de här äldre som diggar, de var helt galna som småflickor och de njöt i fulla drag. Undrar om det var vad man trodde på Baluba och SVT när man bjöd in The Playtones i tävlingen. Jag kan bara hålla med min yngste son som sa till mig när de var här i stan att det kommer inte några ungdomar alls för de gillar inte detta. Han har förbaske mig rätt ungen. Se på frisyrerna på fansen hehe… de har som jag kan citera en man jag träffade där i år som sa att han kommit in i metallåldern. Guld i tänderna, bly i benen och silver i håret.

Jag kan bara beklaga och säga att trots att The Playtones spelar bra, är mycket trevliga, har sålt en massa plattor, blir röstade till segrar i tävlingar så är det inte Sveriges bästa dansband för de får inte den yngre generationen att börja dansa. Hos mig är det det som räknas. Ska dansen överleva så kan man inte konservera 50 talet.

Jag lämnar Malung för att jobba lite och ser fram mot att åka upp igen efter ett par arbetsdagar.

 

 


sjuk framför datorn - hittade ett nytt band

Rösten håller inte, jag kraxar som en kråka men har orkar sitta upprätt en del i dag i alla fall. Har t.o.m. fixat god mat av vad köket hade att erbjuda när jag inte orkade gå ut och handla. Men det blev inte fy skam med pannkakscrepes och kantarellstuvning. Det är dags att äta upp fjolårets svamp nu för årets skörd är i full gång att plockas. Jag har redan tagit reda på 3 liter i år och mer ska det bli. Jag älskar kantareller.

I går fick jag se en länk till en hemsida och två demolåtar till ett helt nystartat band. Callinaz heter de och jag kände genast att detta kan bli riktigt bra. De påminner mig om Joyride som jag saknat.
 




De har visst sökt till årets dansbandskamp och där tror jag att de kan lyckas fint om de kommer med.

Kompletterar här med ett par länkar tioo 'joyride, det är verkligen likt detta band.




Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0