Världens minsta orkester

Ja så har de kallat sig men blev ändå stora med flera hits som bl.a. spelats i USA. Den låt jag förknippar med detta band är "dansar under månens sken".  En låt som jag minns att jag dansat till många gånger. Det är Suzzies orkester jag skriver om. Tyvärr så försvann de för en tid sedan på grund av sjukdom.  I biografin på hemsidan kan man läsa följande.

-"Efter 8 år av tystnad är världens minsta orkester tillbaka med sitt 10:e album "In i ditt innersta". En titel som talar om vad de verkligen vill - nå in och beröra. "In i ditt innersta" är en avskalad, lågmäld produktion. Albumet är inspelat helt live i studion med enbart ett fåtal instrument och sång. Denna gång tillsammans med Johan Lindström som tidigare har producerat bl a Totta Näslund, Freddie Wadling, Daniel Lemma."

Suzzie Tapper var bara 44 år när hon fick diagnosen Parkinsson. Nu kan man läsa i Hemmets journal hur hon gör comeback efter en svår tid. Hon har fått tillbaka glädjen och kärleken igen. Hon säger att hon kommer att fortsätta sjunga så länge hon kan och orkar.

Dansfesten Lidköping

Det blev lite osäkert för mig i går hur snabbt jag skulle kunna komma iväg till Lidköping. Det fanns en viss risk för att jag skulle komma iväg sent. Men så kom jag på att jag läst på en hemsida hos arrangören av Dansfesten att man kunde boka biljetter i förväg och betala via Internet. För att inte ta risken att det blev slutsålt och att man skulle få stå där med lång näsa så gjorde jag efter anvisning. Där var det bara att boka och sedan hämta ut på något lämpligt utlämningsställe. Det lät ju enkelt så på det sättet fick det bli.

När jag var klar med det jag fick företa mig på eftermiddagen så skyndade jag mig att åka till ICA MAXI där de har ett ATG ombud. Då får jag inte ut biljetten trots att den var betald. De testade 3 gånger och sedan fick vi ge upp. Då jag ska se om det finns något telefonnummer på bokningsbekräftelsen jag fått som mail så ser jag att det var INTE ett ATG ombud utan Ticnet ombud man skulle söka upp. Men hur ska jag veta vart det finns ett sånt. Jag fick köra hem och logga in på datorn igen. Där ser jag döm om min förvåning att det inte finns något utlämningsställe alls i Kristinehamn. Det finns inget på väg ner till Lidköping heller och där man har kunnat hämta ut biljetter var på turistinformation som inte hade öppet. Det närmsta för mig hade varit att fara över Karlstad och runt Vänern på västra sidan ner till Lidköping. Men jag hade missat mycket av tiden och resvägen hade kostat lika mycket som en ny biljett.

Då ringde jag upp numret som stod på sidan Fjärdingen. Jag förklarade mitt problem och Leif tog mitt namn och sa att jag skulle få komma in om jag hade med kvitto på betalningen. Då löste det sig i alla fall till slut och jag kunde fara iväg med andan i halsen. Det var inga problem alls med det när jag kom fram heller. Men det här är nog en sak man ska upplysa om på hemsidan tycker jag. Det är ju inte alla som känner till sånt här och man får ju ingen varning då man betalar biljetten. Dessutom så går den inte återinlösa om man skulle ångra sig då man inte kan lösa ut den.

Jag hann i alla fall i tid och det kom folk i en strid ström dit. Redan vid första dans var golvet välfyllt. Jag startade med att dansa där Kindbergs spelade. De skulle spela nonstop med Bhonus. Efter några uppvärmande danser tog jag mig över gårdsplanen till den stora dansbanan för att höra Streaplers. De har jag alltid tyckt om men det är inte riktigt den publik som jag vill dansa med som kommer på deras spelningar. Här blir det annorlunda då det är många som cirkulerar. Jag dansade lite och insåg att jag skulle ha roligare inne på det golv jag startade med så jag gick tillbaka igen. Där hade man delat upp det så att orkestrarna spelade en timme var från 21 till 01. Sedan spelade de tillsammans den sista timmen fram till 02. Jag hann hälsa lite på några av medlemmarna i Bhonus. Det är trevligt när de går ut och minglar då det andra bandet spelar.

Det var andra gången jag var till Dansfesten i Lidköping. Det är kul men inte de bästa danskvällarna för mig. Här är det många som går ut för att festa och en hel del alkohol flödar där. Det märks lite på golvet och det är jag inte van vid. Det är några fler berusade på dansgolvet här än på andra ställen jag brukar besöka och många har svårt med sin "split vision". Det är som att dansa fia med knuff. Man får se upp för armbågar och krockar hela tiden. Ett tag kändes det som att jag skulle ha velat använda skyddshjälm. Det är inte kul när folk viftar med armarna så att det smäller med armbågar nära ögonen. Då blir jag faktiskt sur och fräser som en vidkatt. En man som var riktigt storväxt for fram som en ångvält. Det kvittade vart man befann sig så lyckades han nästan mangla ner oss andra. Det var förvånansvärt många som inte tog hänsyn och bara dansade på den som var framför.

Dessutom så är det en annan sak som skiljer och det är att många stannar upp så länge att man inte kommer framåt alls. Jag kan tänka mig att de som knuffas gör det lite för att de tröttnat på dem som inte alls förflyttar sig i dansriktningen i en takt man kan förvänta sig. Visserligen så skiljer det naturligt i hur fort man dansar runt ett varv på dansgolvet men här var det som ultrarapid i många fall.

Det enda som jag var missnöjd med från arrangörshåll var att det inte finns vatten att ta själv. Man måste stå i kö i baren och köpa en mugg vatten för 5 kr som går till välgörenhet. Det är ok att betala men då kan man ha en sparbössa och kannor med vatten i stället. Det tar för lång tid att behöva stå i kö vid en bar varje gång men är törstig. Efter en stund upptäckte jag att man hade ställt upp muggar inne på damtoan. Där kunde man förse sig själv men det tycker jag är en plats för annat än att släcka törsten. Visserligen är jag inte kräsen så det är klart att jag dricker vatten där men jag gillar inte systemet för jag tycker att det är ohygieniskt.

Efter orkesterbytet så ville jag lyssna på det andra bandet Sundays som löste av Streaplers. De har jag aldrig hört så jag var lite nyfiken. Låtvalet var modernt och trevligt. De höll en medelmåttig klass men sångduetterna kan de gärna få träna in lite bättre. När tjejen som spelade keyboard skulle stämsjunga så fick jag en sån där känsla som...ja det där man ser på kalle anka på julen. Pluto när han ylar...han får en lapp tryckt över munnen med texten "Do not open until"... Sorry Sundays det här gillade jag inte så värst. Det är inget band jag skulle sätta mig i bilen och resa 13 mil för att få dansa till. Tur att det fanns så mycket annan bra musik i går kväll. Det här är ett band som jag kan tänka mig på privata fester och lite mindre arrangemang där man inte har så höga krav på att det ska låta riktigt bra sångmässigt.

När jag hälsade på en person igår så kom de där vanliga fraserna, hur är det? Jo det är bra! Vad jag inte väntat mig var att få en motfråga på mitt svar. Varför då? Men vad ska man svara på det? Varför är det bra? Förmodligen blev jag ganska lång i ansiktet just då och jag som annars brukar ha snabba svar på det mesta kom av mig en hel del. Det var ju verkligen djupsinnigt och då kräver det att man tänker efter ordentligt för att ge ett korrekt svar. Mitt tafatta korta svar blev att det är väl för att jag är här antagligen.

Men frågan hängde med mig ända hem i natt. Varför är det bra? Det märkliga är att oavsett hur jag mådde innan jag for iväg på dansen så var det bra när jag var där. Så jag funderade på vad det är som får mig att må så bra när jag går ut på dans. Det börjar i bilen på väg till dansen med att jag har en positiv känsla med mig av minnen från tidigare danser. Det är inlärt att dans ger mig en positiv upplevelse. När man vet att det ska bli kul så stiger hormonerna i kroppen redan på väg dit. Redan vid första taktslaget i musiken känner jag ett lugn i hela kroppen. Musik får mig att må bra. Om det är något jag tycker om förståss. När jag ser mig omkring möts jag av leende människor. Glädjen smittar av sig och det lär man sig redan som baby att le tillbaka när någon ler mot en. Man blir som en spegel. Det är svårt att hålla skrattet och glädjen borta när alla andra runtomkring delar med sig av sina känslor.

Sist men inte minst så är det nog det som betyder mest för mig. Dansen är det enda tillfälle i mitt liv då jag får möta närhet hud mot hud med någon annan människa. Den kroppsliga beröringen är oerhört viktigt. När jag gick min distriktssköterske utbildning fick jag se att det finns studier på att människor som lever i total avsaknad av beröring åldras snabbare och dör tidigare. Ju yngre man är desto större är betydelsen. Ett spädbarn som inte får uppleva beröring överlever inte alls. Att få känna beröring ökar produktionen av oxytocin som är ett hormon. Det är detta hormon som gör så att man mår bra. T.ex. så ökar detta hos nyförlösta kvinnor som ammar. Det gör att hon lättare glömmer bort hur jobbig en förlossning varit. Om man inte skulle glömma så föder man troligen aldrig mer barn frivilligt. Det händer alltså en stor positiv reaktion i kroppen genom dansen. Det är mitt svar på den korta frågan jag fick. Han som frågade hade förmodligen tagit sig tid att lyssna om jag kommit på det här långa svaret direkt. Men jag får väl ta med mig svaret till en annan gång kanske.

I går konstaterade jag att jag saknar min bilstereo. Jag måste kolla hur det blir med försäkringen. I går blev det sång i mängder i bilen och när jag inte kom ihåg fler låtar så hittade jag på nya. Jag blev riktigt förvånad över hur lätt det rann ur mig igen. Det kanske är dags att börja skriva låtar igen. Det var ju ett tag sedan jag höll på med det. Nej förresten jag ska nog bli klar med boken först. Ja vi får väl se hur det går men ett par härliga ämnen att skriva om dök i alla fall upp i skallen då jag var på väg hem. Men jag brukar ju aldrig ta en sak i taget annars så varför skulle jag göra det nu?  

Blendande pappa

En glad nyhet! Uffe i Blender har fått en son kan man läsa i Blenders medlemsbrev nu. Allt har gått bra och jag önskar givetvis den lilla familjen lycka till. Det är visst fler dansbandsbebisar på gång har jag hört.

Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0