Expanders 1/3

Det är snart dags igen för dans här i Kristinehamn
Söndag 1/3 kl 18 -22 i Kristinehamns Folkets hus.




Vi får hit Expanders nu på söndag. Det är inte så ofta de är här på dessa sydliga breddgrader så jag är mycket glad att jag lyckats boka in dem till oss. Bandet har en helt ny hemsida där man kan få färsk infomation om dem.

Kindbergs Boots & Änglar



Jag har lyssnat på Kindbergs nya platta Boots & Änglar. Så här tycker jag om den.


Vi gör allting högt är Kindbergs öppning på den här nya skivan. Jag kan bara hålla med för jag höjer volymen och njuter. Det här lockar mig direkt till att vilja uppleva musiken som om jag var på en dansplats och i full färd med att värma upp. Denna kalla vinterdag så känns det här tempot riktigt rätt. Jag vill dansa direkt när jag hör hur de öppnar skivan.  Handlingen i låten kan jag tillåta mig att le lite åt också när jag ser de två framför mig. Hur ofta är det inte så att man gapar och skriker åt varandra för att i nästa stund älska varandra högt.


På väg tillbaka är en enkel melodi i ett tema som hörts otaliga gånger. En stark hemlängtan bakom ratten är säkert just vad många turnerande dansbandsmusiker känner. Det låter så äkta och jag tänker på den musik jag lyssnade på när jag var i USA för många år sedan. Där var det country som dominerade för alla som färdades på de otroligt långa vägarna mellan delstaterna. Låtarna skrevs av/åt människor som satt bakom ratten och var på väg hem till sin kära.


Jag står på egna ben har jag hört förut, den här låten kan jag och den känns oerhört bekant. Jag börjar söka febrilt efter den låten bland andra skivor men jag kan inte hitta den. Jag gillar ju den här låten och den sitter i mitt huvud. Så kommer jag på att jag ska kolla vem som skrivit den. Där hade jag förklaringen. Det är ju en av Åsa Karlströms alla alster. Jag har demoinspelningen som hon låtit mig få ta del av så därför kände jag igen den. Vad kul att hon har fått med en låt även på den här skivan. Ja vart är inte hon med och skriver nu för tiden. Min kära vän vad hon är duktig.


Send a little sunshine visar lite av Kindbergs nya stil i den här produktionen. Det är en stilla countrylåt som startar försiktigt med sång och akustisk gitarr för att sedan lyfta in lite mer komp och steel. Det här är en låt som framförallt lämpar sig till att lyssna på. Det är först när jag kommit till spår 4 som jag tänker på att det inte är en typisk Kindbergs platta så som de gjort förut. Nu hör jag att det här kommer att vara lite annorlunda rakt igenom. Kanske beror det på att mannen som gett sitt namn åt bandet Kent Kindberg har slutat. Den här förändringen är inte så stor men det märks ändå att de låtar som man kännetecknar honom med inte finns med den här gången. Det är den rena countrystilen som fått mer plats nu.


Ner till Södern och kärlek på riktigt är så där lagom trallvänliga men känns lite som en repris på något jag nyss hört. Det här är vad jag skulle tycka passa på B-sidan om det hade funnits en sådan. Funkar bra att dansa till men inget man minns när man går hem efter att kvällen är slut.


Du är allt som jag vill ha är en mycket bra melodi som jag kommer att ha användning av på våra motionsdanser. Den har "rätt" takt och känsla för foxtrot när man söker efter något stilla men ändå tillräckligt taktfast för att man ska kunna dansa i många olika stilar. Många nybörjare behöver ha en fast takt för att kunna dansa bra. Det är likadant med en hel del gamla som dansar gammal klassisk foxtrot. När man däremot gått över till att dansa gnuss och dirtyfox på ett mer improviserat så söker man efter musik som passar för den stilen. Det är inte lätt att hitta musik som passar för alla men den här låten gör det.


Den stora kärleken börjar på något märkligt sätt. Jag fattar inte riktigt vad det är de gör för jag hör inte de första tonerna. För övrigt så hamnar även den här låten på B-sidan. En observation jag gör är att det är mycket bra spelat och jag kan tro att killarna gillar att spela den här låten. Den verkar kul att spela men tyvärr mindre kul att lyssna på.


Lipstick är min dansfavorit på den här plattan. Här hör vi återigen en otrolig musikalitet och spelglädje. Jag vill bara hålla om någon och sjunka djupt in i hans famn. Det är helt enkelt omöjligt att sitta stilla när jag hör det här.


Medan Änglar sjöng.... Jag blir tyst..... den här låten ska man inte skriva om den ska man höra. Jag kan bara hoppas att många lyssnar för det här är något speciellt. Den här änglalåten ger verkligen en stark kontras till alla andra bootssånger. Jag gråter och tackar dansen för att det inte var min flaska de sjunger om. Det här är ingen klassisk danslåt men jag är oerhört glad att Kindbergs valt att ge oss sin tolkning av den här fina sången. När man köper skivor som ska lyssnas på då är det trevligt tycker jag om bandet spelar något mer än den vanliga traditionella dansbandsmusiken. Jag tycker att de gör helt rätt i att lägga in en så speciell låt på den här skivan. Man får leta efter en melodi med starkare känsla i. Hoppas att jag slipper dansa till den bara för jag kommer inte att kunna låta bli att gråta.


Vågar du ge, vågar du ta bryter av lugnet och de oerhört kraftiga känslostormarna jag fick tidigare. Kontrasten gör att jag har lite svårt för att ta till mig och känna något alls av den här låten första gången jag lyssnar på den. Jag tänker att det är lite orättvist att höra den efter vad jag nyss hört. Efter att därför satt låten på repeat 5 ggr så kanske jag ska kunna känna något mer. Jag ger den en chans till, jag tar en paus och fikar emellan men nej det här är inget som jag kommer att gilla. Det är inte alls min melodi varken att lyssna eller dansa till.


Tiden läker inte alla sår går i samma stil som flera andra lugna spår på den här skivan. Det handlar om en massa känslor och tempot är ok att dansa till men ingen höjdare till låt. Även denna hamnar på B-sidan.  Jag kan väl säga att det är ok att 2 låtar efter den ståpäls man fått tidigare är helt ok. Jag accepterar och ser med spänning fram mot avslutningen


Crazy little thing called love är en duktig avslutning. Här är det ett snabbt tempo som jag kännetecknar med en låt man klappat fram som extranummer. Det här är en skön avslutning som får mig att känna mig cool exakt som Jocke sjunger. Det här svänger och jag saknar bara lite blås i den här annars svängiga melodin. Det är ju en swinglåt och det borde ha varit massor med blås! Det är för övrigt något jag saknat rakt igenom Vart har saxofonen tagit vägen? Måste lyssna igen för de kan väl inte ha spelat 13 låtar utan ett enda saxsolo? De har en tillgång i bandet att det finns en kille där som är duktig på att spela saxofon och då tycker jag att man ska ta vara på det även på sina plattor.


Summa summarum så gillar jag den här skivan bättre än deras förra. Ett stort plus är att de vågade göra något annorlunda och ta in en icke traditionell danslåt. Kontrasten i denna duett med en späd norsk flickröst ihop med Jocke har de lyckats fint med. Det hörs att man satt mer fokus på sången som lyfts fram så att den når in djupare med de känslosamma texterna. Jag kan knappt låta bli att sjunga med men framförallt så är det njutbart att lyssna på den välbekanta lite hesa och speciella rösten som inte går att ta miste på. Det är ju ändå en skiva som man köper för att lyssna på. Det får gärna vara en blandning av musik att lyssna och att dansa till på deras skivor tycker jag. Den här mixen passar bra för alla som gillar country både att ha i bilen och som funktionsmusik. Jag fick några favoriter och de kommer jag att lyssna massor på.


Rhodos firade min bror på 50 årsdagen

För ett par veckor sedan fick jag veta att min bror skulle fira sin 50 årsdag den 21/2. Jag blev mycket ledsen när jag fick det beskedet för då hade jag lagt in i mitt schema att jag skulle arbeta natt. Det brukar vara mycket svårt att få byta tur då så jag trodde först att jag skulle missa hela festen. Men jag skickade iväg ett mail till mina kollegor och det visade sig att en av dem kunde byta natt med mig. Kvällen var fixad och jag kunde vara med på festen.


Sen frågade jag min svägerska hur festen skulle arrangeras. De hade bokat folkets hus i Björneborg men någon underhållning hade de inte råd med så de skulle spela lite skivor. Då kom jag på att jag ville förära min bror och givetvis alla andra släktingar som kom dit en trevlig kväll med livs levande musik. Efter en liten koll så blev det så att jag bokade in Rhodos att spela hos oss. Jag var riktigt nyfiken på dem eftersom jag inte har hört dem och fått erbjudande tidigare om att boka dem till oss någon danskväll. Det här blev liksom 2 flugor på smällen. Min bror fick en trevlig present och jag fick chansen att lyssna på orkestern.


Jag startade dagen med att först bjuda hem Martinez och Ingela från BIWA med sina söner på våfflor. De var på genomresa och det var riktigt roligt att få träffa dem igen. Sen avlöste Rhodos dem på våffellunch. Jag stekte ca 70 våfflor och det blev lite över. Vi pulsade i snö när jag följde de båda banden från där de parkerat bussarna till mitt hem. Den här vintern verkar visst aldrig ta slut.


När vi ätit klart for först Martinez vidare till Grums och sedan åkte jag och grabbarna i Rhodos ut till Björneborg. Där gick vi in till mina bröder. Föremålet för festen höll på att skära upp frukt till bålen när jag kom in och presenterade bandet. Ja sa att nu ska jag presentera dig för din present. Här är Rhodos som ska spela här i kväll. Han blev tyst. Det är en märklig känsla att få tyst på honom för han är normalt sett ett strå vassare än mig i sin slängdhet med käften och det vill inte säga lite. Vi fick försöka skotta bort lite snö som fallit på framsidan och sen var det ett gigantiskt jobb för bandet att dra in allt och lyfta i trappor. Jag visste inte i förväg hur inlastningen var i Björneborg och det var verkligen inte trevligt. De slet ordentligt måste jag säga för att få in allt.


Jag lämnade dem för att åka hem och göra mig i ordning själv. På hemvägen möttes jag av massor med blinkande blåljus. Det hade skett en trafikolycka strax efter att vi for till Björneborg. En bil hade voltat i diket och var helt intryckt. Det såg riktigt illa ut men jag kunde läsa senare att föraren tagit sig ur bilen på egen hand. Jag hoppades att det inte skulle behöva hända fler olyckor denna kväll.


Festen startade med mat och några tal. Därefter öppnade min bror de presenter han fått. Sen var det dags för Rhodos att börja spela. De fick upp folket på golvet omedelbart. Det var en härlig modern och bra musik. Det kändes helt rätt att jag bokat just dessa grabbar.


Nu är det inte alls några dansentusiaster i den församling som firade min bror. Det dansades efter bästa förmåga och ungdomarna verkade gilla detta. Kanske kan de komma på idén att gå någon danskurs efter den här kvällen. Det är ju faktiskt pinsamt att den enda som var där och som hade något till dansstil för mig var en morbror. Mina bröder dansar gärna men oj vilken gammal dragspelsbugg med risk för livet. Men en sak är säker att fast det inte alls låg på någon hög dansmässig nivå så hade alla oerhört kul.


Till sist så vill jag bara säga att det var en mycket bra spelning som Rhodos gjorde. Att spela på ett proffsigt sätt för knappt 50 personer där hälften av dem aldrig lärt sig ett danssteg är inte någon drömspelning men de gjorde ett oerhört bra jobb. Det är trevliga killar och de både sjunger och spelar musik som jag gillar. Ljudet var verkligen bra och så en sak som jag bara älskade var deras gitarrspel. De kompletterade varandra riktigt bra och trots att de hade en vikarie den här kvällen på trummor så höll de en mycket bra klass tycker jag. Jag hoppas att de får lite mer framgång så att folk får kännedom om att de finns för det här är ett band som jag vill ha ut mer på våra dansgolv.


Efter pausen med kaffe så spelades det en stund till. Sedan började folket droppa av. Många hade långt att åka och det barn och gamla som inte orkade vara kvar längre. När det bara var ett fåtal personer kvar så tackade min bror orkestern och sa att de kunde spela 2 danser till sen fick det vara bra. Alla var nöjda och glada. Det blev en tid för prat under packningen. Vi hade fått ett minne till för livet och nya möten har skapats.

Här är lite bilder från kvällen

Paketöppning, och vad är detta?


Här har vi min morbrors fru Gunilla och min äldste son Tony


Här sitte morbror Errol min andra morbrors fru Marita och min mamma Carina


Här har vi två av Jans barn Karin och Jörgen samt en av hans svägerskor.


.. ska han skjutas i en skottkärra fram--- där få min 2 meter långe lillebror Hans rycka in som förare (han fick inte plats på bild)


Rhodos visade prov på artisteri även nere på golvet.


Det dansades flitigt


Härlig sång



Grymt gitarrspel


Trumvikarie för kvällen, honom hittar vi i Nova framledes


Motljus var svårt att dölja på bild men här leker de duktiga musikerna en stund






Det blev inte så mycket fotograferarande för mig men jag vet att fler tog kort så det kanske dyker upp lite mer bilder så småningom.


Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0