Jobbat en hel del

Nu har snart min andra arbetsvecka gått efter semestern. Fantastiskt vad fort tiden går när man har kul eller vad är det man säger? Jo då jag har ganska roligt på mitt jobb men det är lite körigt just nu med alla frågor om svininfluensa. folk är väldigt oroliga och det är inte så lätt att förklara, då tar det tid och de andra som väntar får sitta länge i kö. man blir lite stressad när man ser att köerna bara växer och så försöker man vara tydlig och förklara och lugna så gått man kan.

i morse när jag gick hem kl 07 så hade jag talat med 75 personer från midnatt. Det är ca 11 samtal per timme när man räknat bort rasterna jag tog. vi var bara 3 som svarade på sjukvårdsrådgivning för hela värmland, sörmland och stockholms län. Men vi klarade av det utan att ha mer än 6 minuters kö en enda gång på hela natten. Det blev t.o.m. tyst mellan samtalen och det är inte ofta det händer. Nu är det inte det viktigaste att det går snabbt utan kvalliteten är det viktigaste. Ingen ska behöva känna att man inte hinner få ett ordentligt svar på sina frågor. Det kändes i alla fall bra att man kunde gå hem med vetskapen att natten gått bra. Nu har jag en natt kvar sen ska jag vända tillbaka dygnet igen. Nästa vecka blir det mer normala tider och jag hoppas att jag ska bli tite piggare då.

Jag ska hjälpa min äldsta son att flytta i helgen så det blir kanske inte så mycket skrivet här då heller. Jag tänkte berätta hur trevligt vi hade förra helgen i Björneborg när robert Wells och Dreams spelade. Det kommer så småningom.

Sista dygnet i Malung Dansbandsveckan 2009

Helt galet men ändå sant så har det återigen gått en vecka i Malung när jag vaknade denna morgon. Jag hade ett dygn kvar där och 2 dagars ledighet kvar innan jag skulle börja jobba igen. Vart har den här sommaren tagit vägen tänkte jag. Lyckligtvis så sken solen denna dag och det var riktigt varmt. Vi skulle få en dag med sol och bad äntligen.



Det höll på att sluta riktigt illa där men turligt nog blev det inga stora skador. Jag, Kerstin och Erika hoppade i älven medan Ola och Sara stod på bryggan och metade. Rätt som det var hör vi hur det knakar till och ser Sara falla handlöst genom bryggan. En bräda hade gått av och hon satt fast med ena benet. Vi fruktade alla att hon hade brutit sig för det såg väldigt illa ut. Det blev ett snabbdopp då vi alla ville upp för att skynda till undsättning. Som tur var kunde vi konstatera snart att hon kommit undan med blotta förskräckelsen och en öm muskel på benet som klämts. Med en husvärd som arbetar på vårdcentralen lyckades vi få en linda att binda om med så svullnaden kunde hållas nere lite. Det blev ett snörpligt slut på denna härliga stund nere på bryggan men vi var glada att det hade gått bra.


I Grönlandsparken eller Grönland som ortsbefolkningen väljer att kalla platsen där skulle det hända massor denna dag. Nu hade vi planerat att tillbringa en stor del av vår sista dag där Meningen var att vi skulle få en avslutning med CC & Lee men de hade nog kört vilse för de dök inte upp. Ingen visste vart de höll hus så Blender blixtinkallades i stället. De har gjort detta förr så det tog inte många minuter för dem att komma dit och sen fick vi några härliga låtar.




Jag såg hur Nova kom dit och knallade bakom för att prata med dem. Det var första gången de skulle uppträda där och jag drog med Chatrine så att hon fick se hur det var byggt på scenen. Där stod det just då en 2 meter lång man. Det var den tjusiga sångaren i Claes Lövgrens som hade hamnat uppe på ett par styltor. De fortsatte sedan att bjuda på en härlig underhållning där även Elvis? Fick komma upp för att sjunga och dansa. Plötsligt fick vi se en 2 metersman till som roade folket inne i baren.










Vi fick också höra ett härligt saxofonspel. Där fick sig guldklavearrangörerna sig en känga att de tagit bort kategorin årets blåsare med motiveringen att det inte finns några att nominera.



Sen var det dags för Nova och de skötte sig riktigt bra. Jag satt bra till och fick en massa bilder. Det blir för mycket att lägga in här men de som har facebook kan hitta alla bilder som jag tagit i malung där.





Det är kul att man tar dit några band som vi inte sett där förut. Variation skadar inte.


Det blir många timmar i Grönlandspaken denna vecka och det är alltid massor med folk där hela dagarna. För de som vill så finns det en liten dansbana bredvid scenen så att man kan dansa lite. Pubområdet ligger också aldeles intill så att man kan sitta ner och äta och dricka om man vill. nu är det ju så att om man förtär så ska de också ut. Detta har man löst så fiffigt att man inte ens då behöver lämna underhållningen. Men jag måste säga att det för oss som tvingas sitta och titta på när männen kissar så är det verkligen osmakligt. Det här hoppas jag att man gör något åt ill nästa år.



Till sist så var det Zlips som tog över. Detta var första året för dem också nere i Grönlandsparken. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det här bandet har begåvats med en sångerska som är för bra. Ända sedan hon började med bandet så har jag sagt att "vi får väl se hur länge hon stannar" Jag har hela tiden känt på mig att hon kommer att ta klivet mot en solokarriär snart. Jag är bara så oerhört glad att vi får ha henne i den här branschen för ingen kan ge så mycket som hon på en danskväll. När vi nu också får se henne göra en show där hon klär ut sig till Tina Turner och sjunger hennes låtar så börjar folket fatta det jag sett länge. Hon är inte bara Sveriges svar på Tina. Hon klår hennes sång med hästlängder också. Mer Melissa åt folket! Hon regerar bland dansbandsdrottningarna.



De övriga i bandet klär också ut sig och de lånar in några danstjejer som är med och showar.









Denna dag bestämde vi oss för att äta pizza. Efter att det var slut på torget så provade vi en annan restaurang den här gången. Det var snabb betjäning och vi fick bra mat. Mätta och nöjda kunde vi åka hem och göra oss klara inför kvällen. Erika hade flyttat in i gästrummet då det blivit tomt under dagen. Timmarna sprang som vanligt iväg och vi tog 2 bilar upp till parken. Erika körde min eftersom jag druckit en öl till maten tidigare. När vi kom fram sa hon, du får ta bilnyckeln så jag inte tappar bort den. Den fick ligga i min magväska där jag även hade kameran och lite pengar. Det är ett pyssel varje kväll med hur man ska förvara sina saker. Jag vill inte ha för mycket på mig för det är obekvämt. Magväskan fungerar fint när jag går runt och fotograferar eller då vi ska fika. Den rymmer dock inte mina extra skor och ombyten som kan behövas. Jag har även ryggsäcken med in för att få med mig allt. När jag dansar så tar jag av mig magväskan och lägger ner den i ryggsäcken. Det har fungerat riktigt bra hela veckan. Att kameran fick plats i den upptäckte jag efter någon dag och det var ju kanon. Skulle jag råka bli uppbjuden då jag vandrade runt lite bland dansbanorna så gick ju det även med den lilla väskan men det hade blivit svårt om jag burit runt med bara kameran eller ryggsäcken.


Denna kväll spelade

Bana 1  Clas Lövgrens, Wizex

Bana 2  Sannex, CC & Lee

Bana 3  Blender, Zlips

Bana 4  Nova, Svänzons

Bana 5  Dalapolisens spelmän, Callisto,


Jag hade den här kvällen bara som målsättning att ha kul och att lyssna på 2 band jag inte hört tidigare. Det var första var Callisto som spelade på bana 5 som jag aldrig hört förut.



Jag lyssnade en liten stund men insåg ganska snart att det inte var riktigt vad jag ville dansa till. De är inte dåliga men når inte heller upp riktigt till den klass som jag hade velat ha där. Men det var ändå enastående av Annelie Lundh att orka genomföra denna spelning med ett helt nyopererat knä som värkte hela kvällen. De ska få se mig igen under någon mer avspänd spelning så att de kan göra sig rättvisa.


Därefter blev det en påhälsning på bana 2. Sannex gillar jag men deras kollegor bredvid CC & Lee var de jag var mest nyfiken på. Detta blev en positiv överraskning. De busade och höll igång publiken.











Det var några få som stod längst fram men de flesta dansade och det var bra sväng på musiken. Det här gillade jag enormt mycket. I mitt tycke så är det detta band som fått den bästa gemomslagskraften i landet efter Dansbandskampen. De har uppnått det som jag trodde var meningen med denna tävling att bli kända som ett dansband. Jag och många andra hade aldrig hört talas om dem tidigare. Även om det var några andra band som fick fler röster så är det inga nya band för mig. Jag har dansat till och hört Lars-Kristers, Scotts, Jannez och Bengt Hennings tidigare. De har inte tillfört mig något alls under året som gjort dem större i mina ögon. Det har däremot detta band gjort. Som från ingenstans dök de upp som fullfjädrade dansbandsmusiker. De har nu nått in även hos den svenska dansanta publiken. Vi har fått ett band till att älska. Det är detta band som jag tror har en möjlighet att bli kvar länge i toppen. De som fått mest publicitet tror jag däremot kommer att falla som en pannkaka igen när detta års dansbandskamp kommer igång.


Hos CC & Lee är det mest fokus på dansen och publiken älskar verkligen det de spelar och gör på scenen. Jag är inte alls förvånad att de här tjejerna vann Guldklaven som årets sångerska. Det är de värda tycker jag. Även om jag tycker att Melissa sjunger bättre så är det de här som utmärkt sig bäst under detta år och som nått störst framgång som dansbandssångerskor. Som dansare välkomnar jag detta band som ett av mina toppband. Hoppas att jag snart får möta dem igen.


Som vanligt avslutades kvällen med ett mycket stort fyrverkeri. Det var så lustigt för just som den första raketen for iväg så föll det några små regnstänk som om den sköt sönder en vattenbalong. Det kändes så lustigt och jag fattade inte först att det faktiskt började regna just då. Innan allt var klart så hade en skur blött ner folket ordentligt. Dansen fortsatte sedan och det blev många avslutningar även denna afton. När allt var över skulle jag plocka ihop mina saker och ta upp bilnyckeln. Då var den spårlöst försvunnen. Allt annat fanns kvar i min ryggsäck och magväska så det kunde knappast ha varit en stöld. När jag letat överallt där väskan legat så gick vi till informationen. Den hade stängt men det fanns folk kvar där då vi tittade i bakdörren. Tack och lov så var det någon ärlig människa som hittat och lämnat in den. Jag blev oerhört glad givetvis och med detta så avslutar jag bloggandet från Malung och Dansbandsveckan 2009.


Fredag i Malung - Trött, försöker orka 2 dagar till

Nu var det fredag och dags för omplanering av vårat boende igen. Vår nybekanta medboende berättade att hon inte tänkte dansa mer men visste inte hur länge till hon skulle stanna. Jag tyckte synd om henne att hon inte trivdes och att hon betalat för fler dagar ön hon egentlige ville var med oss så när Erika hörde av sig på förmiddagen och frågade om hon fick bo hos oss så var det ett givet ja. Hon är föreningens yngsta medlem och är den som ska ha huvudansvar för våra buggkurser när vi kommer igång med dessa. Det har krånglat med medlemskapet till Danssportförbundet och jag hittar inget annat sätt att utbilda henne på så därför kommer vi inte igång i höst som planerat med kurserna. Men så snart det går så ska hon få gå på instruktörskurs.


På stan var det bakluckeloppis och det fick bli en promenad genom alla uppställda stånd där. Det är inte så många bakluckor de säljer ifrån utan är väl som vilken loppis som helst. Här fanns massor med fynd men jag saknade lust att göra fler inköp. Ola och Sara handlade lite och sedan skulle vi planera dagens mat. Som vanligt så ändrades alltid planerna flera gånger varje dag. Det blir hela tiden magklockan som talar om när man ska äta. Nu hade vi ätit en stor glass på stan så ingen var hungrig när vi hade tänkt äta. I stället så valde vi att se på eftermiddagsunderhållningen först och sedan ta en senare middag.


Det enda som jag verkligen ville se denna dag var Patriks combo. Jag mindes hur kul Patrik var då han för några år sedan var på Jannez medlemsfest. Nu var han inte ensam utan med sin grupp. Jag mindes inte fel för den här killen är sjukt rolig. Han imiterar Olle Jönson med andra dialekter där han sjunger önskelåtar. Jag hittade en film med honom som Dansbandsdax lagt upp. Man får komma in till 15 minuter i filmen innan de börjar.

Den är inte så bra i kvallitet men man kan ändå höra lite av hans galenskap där.







Vi drog oss hemåt igen och såg något i en buske som såg ut som en rosa fjäril. Den var så vacker men visade sig vara en blomma.



Detta var den enda dag som vi använde köket och lagade middag. Jag hade handlat det som behövdes och ungdomarna fick klara av matlagningen. Det blev korv stroganoff och ris. I dag var den enda dag som vi alla satt och åt tillsammans. I år blev det inte som tidigare år då vi varit mer samlade hela tiden och lagat mat var sin dag. Gott var det och de fick godkänt.


Erika dök upp när det var dags att åka till parken. Hon fick denna kväll ta soffan. Nu var det fullt hus igen. Vi samlade ihop oss och skyndade iväg till dansen. Jag visade Erika lite hur den nya dansbana låg och berättade vad det var för något på de olika platserna. Hon hade inte sett ombyggnaden på bana 3 så vi gick en husesyn och passade på att besöka de kollektiva toaletterna i källarplanet. Sen såg vi inte röken av varandra mer. Det är ju så det är när vi går på parken att vi skiljs åt då vi går in och bestämmer vart vi ska ses när allt är slut. Ibland passar det så att vi hittar varandra och fikar tillsammans under kvällen.


De som spelade denna kväll var

Bana 1  Cavalkad, Bengt Hennings

Bana 2  Fernandoz, Jenny Saléns

Bana 3  Shake, Wahlströms

Bana 4  Contrazt, Gamblers

Bana 5  Skarvarna, Bob Stevens,


Jag bestämde mig från början att bara dansa och inte bry mig om att tänka så mycket som arrangör. Jag får ju ändå inget betlat för att jag lägger ner så mycket tid på detta utan gör allt ideelt och betalr min entré som alla andra. Nu ville jag bara vara ledig. Jag tog inte med kameran och ville bara göra allt för att ha kul. Jag avstod helt från dans på bana 1, 2 och 5 denna kväll. Det blev massor med prat med bekanta och jag dansade till Shake, Wahlströms och Gamblers. Jag var riktigt trött och hade egentligen inte ork för att engagera mig mer där. Den där trevliga killen med komplimanger var där även denna kväll. Vi dansade en gång men jag hade gärna bjudit upp igen om jag sett honom. Det blev en trevlig kväll men jag tog det lugnt. Så här efteråt så tycker jag att det finns band som inte passar så bra ihop. De här två är ett exempel. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Wahlstöms skulle passa bättre ihop med Sannex på bana 2. Jag hoppas också få se Expanders på banan 3 nästa år ihop med Shake för den kombinationen är helt grym. Det de gjorde på Öland tillsammans går inte beskriva.


Det blev en sen natt igen och jag somnade snabbt.


Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0