Hjärnutredning 2014
Det var på juldagen 2013 som jag blev rådd av jourläkaren att åka till akuten. Jag hade fått stickningar och domningar i arm, ben och ansikteshalva på vänster sida. Det var mycket folk på akuten så de stoppade in mig i ett rum där jag fick ligga till midnatt innan en käck läkare kom in och ursäktade att jag var tvungen att låna hans rum. riktigt så¨var det ju inte men han gjorde ett litet försök att muntra upp mig. Han gjorde en grundlig undersökning och sa att jag hade symtom både på perifera och centrala nervskador som kan komma från olika saker. Han lade in på på MAVA för att jag skulle hjärnundersökas. Det togs en massa blodprover och gjordes en CT skalle. Jag fick ha ett EKG kopplat på mig under natten. De ville se om jag hade något flimmer på hjärtat som kunde ge blodproppar. Allt detta var ok. När jag fick träffa min nya läkare på morgonen så sa han att han egentligen var magläkare men att jag hamnade på denna avdelning eftersom det var fullt på den andra. Han var mycket trevlig och ville ta alla de prover som kunde behövas för en diagnos. En lumbalpunktion skulle göras. Det är ett nålstick i ryggen nedanför ryggnerverna där man har vätskan som omger skallen och följer hela ryggen ner. I denna vätska, licvor, kan man se mycket som inte går att se i blodet. De skulle testa om det var borrelia som satt sig i nerverna bl.a. Han gjorde två försök att sticka mig men misslyckades. Då ville han inte sticka mer utan sa att jag skulle få återkomma. Efter att han rådgjort med neurologen och infektionsläkare så skickades jag hem och skulle höra av mig igen om det blev sämre. Jag åkte hem med samma symtom som dagen innan när jag åkte in.
Jul och nyår passerade och jag började vänta på att kallas till provtagning för efter mitt årliga dansarrangemang i kristinehamn på första fredagen efter nyår skulle jag resa till Teneriffa. Jag ringde till läkaren den 2 jan 2014 och frågade när han trodde jag skulle få komma. Efter att ha kopplats runt lite så fick jag kontakt med honom. Han sa att han tyvärr hade glömt bort mig och bad tusen gånger om ursäkt. Jag berättade att det bara var några dagar kvar tills jag skulle resa utomlands. Sedan kunde jag inte komma på 3 veckor. Han önskade mig en trevlig resa och skickade en remiss till neurologen som skulle få ta hand om mig istället. Jag kontaktade neurologmottagningen och talade om för dem vilket datum jag skulle komma tillbaka så att de inte kallade mig för tidigt. Det var väl optimisten i mig som talade då kan jag tro för inte går det så fort där.
Jag hade fått ett brev när jag kom hem. Det stod att tyvärr så har vi för få läkare nu så din utredning kommer inte göras förrän om minst 6 månader. Jag ville ju bara veta om jag haft Borrelia. Ett enda litet ryggprov var allt jag ville att de skulle göra. Om inte detta visade något så kunde de fortsätta utredningen längre fram. Jag började bli allt mer orolig att det var en hjärntumör sådan som min pappa dog av när han var 57 år. Om jag bara fick veta att det var borrelia så skulle jag kunna acceptera det och bli lugnare trots mina symtom. Jag ringde och berättade hur jag tänkte och fick komma dit i mitten av februari. Det var en läkare som jag känner sedan långt tidigare R och jag har haft våra barn på samma dagis. Han är skicklig och jag kände fullt förtoende för honom. Han hade bara avsatt tid för provet och sa att när det blir utredning så kommer någon annan läkare ta hand om den. Det var jag nöjd med. Det var inga problem med provtagningen denna gång. Allt gick väldigt snabbt. Nu var det bara att vänta och se vad svaret skulle visa. Jag fick ett svar efter några veckor att proverna visar att jag inte har Borrelia. Det vi alla trott var fel.
Efter detta var det en MR på hjärnan, en magnetkameraundersökning som skulle göras. Den fick jag tid till i april. MR undersökningen visade ingen tumör som jag var rädd för och inte heller någon propp eller blödning. Det de däremot kunde se var vita fläckar, skador som de inte riktigt vet vart de kommer ifrån. Jag hade fått fel behandling från början och nu visste varken jag eller läkarna vad det var för fel. Jag skulle vänta på att få träffa en neurolog. I augusti var det dags för den efterlängtade undersökningen. Då hade jag varit sjuk i 10 månader och ingen visste vad det var för fel på mig.
Undersökningen var ett neurologiskt test och så fick jag berätta hela sjukförloppet. Det var Dr R igen som tog hand om det. Det var jag glad för. Han summerade alla provsvar och min berättelse och kom fram till att jag med stor sannolikhet haft en infektion på hjärnan. Det var antagligen ett virus eftersom man inte ser några spår efter den nu så har viruset försvunnit. Det finns ingen pågående infektion längre men jag har fortfarande lite restsymtom. Det som märks mest är en oerhörd trötthet som kan komma när som helst utan minsta ansträngning, dålig koncentrationsförmåga, sämre minne och dålig balans. Han säger att det kan vara så att detta blir bestående men att det borde inte bli sämre utan om det blir någon förändring så ska det vara till det bättre. Det viktiga är att vila hjärnan och låta det läka. Jag skulle inte tillbaka dit om inget annat händer och tala med min husläkare om fortsatt sjukskrivning eller rehabilitering.
Jag var fortsatt sjukskriven utom en månad i november då jag testade att gå tillbaka till jobb igen men som personlig assistent åt en brukare på teneriffa. Det gick käpprätt åt skogen kan jag säga. Dels skulle jag cykla när hon åker elrullstol, jag tappade balansen och cyklade på folk på gatan, höll på att trilla flera gånger. Jag kände mig usel när jag inte mindes de enklaste instruktionerna. Kom inte ihåg åt vilket håll jag skulle sätta ett bäcken. Misslyckades flera gånger så hon fick urin i hela sängen. fick laga om hennes speciallkost flera gånger eftersom jag inte mindes vad hon sa till mig om mängderna. Dessutom blev jag så trött att jag knappt orkade hålla mig vaken under arbetspasset. Det var bara att ge upp det försöket. Det är så att efter ett års sjukskrivning måste man ha speciella skäl till att få fortsatt sjukpenning. Jag fick komma till vårdcentralen tillsammans med försäkringskassans handläggare. Under hela min sjukskrivning har jag talat om vad jag håller på med inom dansen. De har allltid stöttat mig och sagt att jag ska fortsätta med det jag håller på med. Mer om det kommer senare.
Balansen har långsamt förbättrats under 2014. Det tror jag beror på att jag använder den musikaliska delen av hjärnan när jag dansar. När jag rör mig till musiken så går det lättare än när jag bara rör på mig. Tänk så fantastiskt det är med dans! Den har verkligen en läkande effekt på människan.
Min hälsa 2015 kommer i ett annat inlägg.
