Underbart att krama om sonen igen

I dag kändes timmarna som om om någon hängde i visarna. Ola åkte av färjan i morse då han var i sverige igen. han hade inte kunnat sova något värst på båten för det var ganska kraftig sjögång. Han hade tänkt på Estonia som sjönk vid denna tiden för ett anta år sedan. Det var säkert en hel del tankar i skallen på honom. Jag kände säkert med honom för kl 04 i natt hade jag en mardröm som fick mig att bli klarvaken. Jag drömde att min supergulliga granne kom och ringde på dörren, han var då helt plötsligt 3 dm längre och oerhört stor. När jag öppnade så tog han sin näve mot min hals som att han skulle strypa mig. Jag satte mig käpprätt upp i sängen och förstod att det var en dröm. Svetten forsade och jag hade hjärtklappning. Det var inte lätt att somna om då.

Mina tankar där i natten gick till ett stort projekt som jag håller på att försöka kunna arrangera i vår. Det blev lite mattematik i stället men efter någon timme föll ögonen ihop en stund igen innan det var dags för frukost.

Förmiddagen ägnades åt tvättstugan och en lunch på den populära bowlingrestaurangen. Det är alltid massor med gäster där kl 12. Vill man prata när man äter så ska man gå dit. Jag fick sitta ihop med sjukhuskuratorn. Det blev lite snack om svininfluensa och givetvis en hel del även om Olas bravader i Polen. Nu var han ändå snart hemma och det kändes skönt. För första gången på ett par dagar smakade det bra att äta.

Efter lunchen skyndade jag mig till ett viktigt möte. Jag skulle träffa kommunens turistchef och vår centrumutvecklare. För dem skulle jag presentera en idé som jag har. De ville ha en budget på det men den är inte helt klar ännu. Jag saknar några vilktiga uppgifter. Utan att säga för mycket så måste jag veta hur många vakter som behövs, vad det kostar att bygga upp en scen, sätta upp ljudavskiljare, se till att det finns ström till en massa dansbandsmusiker så att de kan göra sitt jobb. Ja det är en hel del som jag måste ta reda på och den som vet och kan hjälpa mig är på semester. Det är lite brått för jag har riktigt kort med tid på mig att bestämma mig. Håll ut för det måste jag göra. Om 2 veckor vet vi. Jag kan bara säga att de jag träffade idag var minst lika glada när jag lämnade rummet som när jag kom dit och jag var nog ännu gladare.

Lite senare var det ännu mer glädje för då ringde Ola och meddelade att han var framme hos sin storebror. Jag och Eric åkte dit och det var underbart att få krama om honom igen efter denna fruktansvärda skräckfärd han fick vara med om. Han var lugn och glad men när vi satte oss och fikade så skakade händerna fruktansvärt. Det här kommer att ta tid att bearbeta. Jag tog semester idag för att finnas till hands. Vi får se om det behövs någon mer dag. Nu har han åkt upp till Mora igen och behöver vila ut ordentligt. Jag ska ringa honom i morgon igen och höra hur han mår.




20 årig svensk i vild biljakt i Polen

I går när jag var på väg hem från Lidköping så blev jag uppringd av Andreas min ena son. Han var förtvivlad och sa att han ringt runt till alla så att vi skulle vara förberedda på det värsta. Ola är på jobb i Polen och hade varit till en arbetsplats med en leverans av produkter. På hemvägen händer det något som jag inte har riktigt koll på. Det får han berätta senare hur det gått till.  

Den information jag fick var att Ola sitter och kör en snabb saab som har punktering på 3 hjul på en motorväg. Han jagas av några som skurit sönder däcken. Han har försökt nå polisen men de förstod inte engelska, han har haft kontakt med sitt företag i sverige och de har pratat med svenska polisen. De har rått honom att köra tills han möts av polisen eller någon från företaget där. Han är på väg till platsen där han tidigare lämnat av grejorna han levererat.

Jag måse erkänna att när jag fick veta detta så var det inte lätt att koncentrera sig på bilkörningen hem de sista milen till Kristinehamn. Jag var fruktansvärt orolig.

Det sista samtaltet jag fick från hans bror var att han då var framme vid arbetsplatsen. Han tänkte lämna bilen men han avråddes utan skulle sitta där tills någon dök upp från företaget och vara beredd på att sticka igen om de som jagade kom dit. Sen bröts linjen...

En timme senare får vi veta av flickvännen att han var förd i säkerhet.

Idag har jag fått kontakt med Ola via sms och facebook, allt är ok, han ska få nya däck och räknar med att komma hem om några dagar.

Det ska bli intressant att höra hela berättelsen.

Tack och lov att han är en duktig bilförare! Att köra på fälgarna på en motorväg med någon som jagar efter i ett främmande land där inte ens polisen förstår vad man säger måste vara värre än en mardröm. Nu vill jag ha hem dig och krama om dig min älskade son.




Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0