Våra första dagar på semestern

Här kommer en liten reseberättelse från min semester.




Jag reste på semester till Teneriffa i år igen strax före jul. Den här gången tillsammans med Kerstin som jag bor ihop med på dansbandsveckan i Malung. Hon bokade denna resa tidigt i höst och det var trevligt att vi kunde utöka vår gemenskap med ytterligare en vecka även på vintertid. Vi har båda varit flera gånger på detta resmål tidigare men på lite olika platser. Den här gången valde hon resmålet och då kom vi i den västra delen av Playa del Amerikas. Tidigare har jag hållit till mest i den östra delen som angränsar till Los Cristianos. Dessa båda städer är helt sammanväxta idag. Det finns en lång strandpromenad längs hela dessa båda städer som är drygt en mil lång. Vi har varit ute en hel del och promenerat men bara tagit oss bort till slutet av vår stad vid ett par tillfällen. Där passade jag på att besöka det svenska Internet caféet. Det är lyx att få skriva på svenska tangentbord med bokstäverna å, ä och ö. Där passade vi dessutom på att dricka svenskt kaffe och äta kanelbulle.


Det enda jag kände att jag skulle sakna på den här resan var finalen av Dansbandskampen. Nu har jag följt det flitigt och varit i Strängnäs 3 gånger. Men så kom jag på att de brukar se på internationell TV på den svenska dansrestaurangen Göta Kanal. Den ligger mitt i Playa del Amerikas och har besökts av otroligt många svenskar genom alla de år den funnits. Jag brukar gör mig minst ett besök där varje gång jag är på Teneriffa. Här har jag firat lucia med Vingresor då mina vuxna barn var små. Eric har varit med hit för några år sedan och i fjol tog jag en svängom och dansade lite. Eftersom jag kände till det här så ringde jag dit och frågade om de kunde tänka sig att visa finalen av Dansbandskampen. Jag fick en mailadress för att kunna kontakta chefen. Det provade jag men förmodligen hade jag skrivit något fel så det brevet kom tillbaka direkt. Det var bara att hoppas att de ändå hade ordnat detta åt oss svenskar som så gärna ville se detta.


Flyget gick den 16 december på morgonen. Det var fortfarande en del tid kvar på dagen när vi kom ner. Vi åt en god middag och handlade hem lite varor som vi kunde tänkas behöva. Frukost hade vi förbokat som buffé på hotellet. När vi checkade in frågade jag om det fanns Internet på rummet. Då fick jag en ilsken blick och upplystes om att detta var ju ett 3 stjärnigt hotell. Vi fick klara oss med att använda datorerna som är i entrén. Dessa är inte som våra och vissa tangenter sitter inte på samma plats. Vanliga klippa klistra funktioner gick inte använda så det tog lite onödigt lång tid att använde dessa datorer. Men det var ju i alla fall bra att kunna kolla mailen.


Ett informationsmöte skulle hållas den första morgonen. Det var förlagt till Restaurang Göta Kanal. Där möttes vi av ett anslag att skulle sända Dansbandskampen. Jag pratade med Vings personal och sa att de skulle tipsa resenärerna om detta. Sedan försökte vi berätta för andra vi träffade under veckan för att locka dit dem. Vi möttes dock av ett problem. Det område vi bor på är till största delen besökt av engelsmän och tyskar. De var inte rätt målgrupp att försöka locka med sig till detta. Men ett par på hotellet skulle i alla fall komma dit. Jag tipsade även genom en lokal sida som heter tenerife.nu i ett forum där att det skulle bli så. Nu var det bara att hoppas på en trevlig kväll med god mat, dansbandskampen och därefter dans till Towe Widerberg. Nu hade vår första dag klarats av. Massor med promenader blev det. De första dagarna höll sig solen borta så vi har travat runt en hel del. Det gör inte så mycket för ljuset och värmen ger så mycket positiv energi att vi ändå trivs otroligt bra.

Vi ägnade större delen av de första dagarna åt promenader då det var halvmulet men varmt.











Hotellet var något slitet och mest bebott av engelsmän och tyskar. Jag passade på att anväda badkaret. Det var faktiskt de enda bad jag fick där nere för både havet och poolen var obekvämt kalla. Det fanns en del underhållning på hotellet och en av kvllarna var det kareoke. Det var få gäster och ingen trevlig stämning där i entrén med alla lampor helt tända och minimalt trivselfaktor. vi stannade ändå där en stund och självklart passade jag på att sjnga lite. Det blev låten Still got the blues som jag gillar.



I övrigt så var det inte så mycket nöjesliv. vi besökte Sunwing hotellet för att se en Eagleshow. Det var inte alls det vi trodde för det visade sig vara en uppvisning av örnar. Men det var verkligen trevligt att få se dessa stora fåglar flyga över våra huvuden.

Jag skrev lite i min bok och kände att jag fick till slutraderna. Nu återstår det att läsa igenom allt ett par gånger till för att få språket bra. Min bok börjar bli en bok nu!


En dag fylld med administration

Jag kom hem från men semester för 6 dagar sedan. Efter det har jag arbetat 4 sena kvällar och en dag. Nu var det dags att ägna lite ledig tid till det som måste göras här hemma. Jag tittade lite slött på kartongen med julpynt som jag bar upp före jul. Den står fortfarande orörd. Jag plockade inte ens upp en adventsljustake i år. I trappuppgången på en fönsterhylla har min grannfru satt ut några tomtar och i går när jag gick förbi satt det en lapp där. "vi är inte så många som bor här i den här trappuppgången. Undrar varför en av tomtarna försvunnit? Lånad kanske?" Vad irriterande det är när man inte ens kan lita på sina närmsta grannar. Vem kan roa sig med att stjäla en liten tomte som troligen är gjord av ett barn för att glädja sina föräldrar?

I mitt hem blev det ingen jul i år men jag har firat på annat håll. Det var riktigt trevligt att vara med mina söner i det hus jag en gång byggt. Det är bara ett enda problem med det. Nu har en av mina söner köpt det och han har aldrig flyttat ut därifrån. Det skulle vara så trevligt att känna att jag kunde hälsa på honom där så ofta han vill. Det skulle kunna vara den naturligaste saken i världen att bara fara hem till sin son och besöka honom. Det kommer kanske en dag då jag kan känna att det är till honom jag åker men nu känns det inte så. jag får tvinga mig att gå in där. Det är ett otroligt motstånd att gå in i det hem jag flyttade ut från för drygt 8 år sedan. Det som gör att det känns så är att pappan fortfarande har alla sina ägodelar kvar där. Trots att han för det mesta bor i Panama där han är omgift så har han sin adress i detta hus. Jag kan knappt röra mig när jag är där. Det känns som att jag skulle vilja ha någon med mig hela tiden som bevakar att jag inte snokar i pappans personliga ägodelar. Jag hoppas att de ser till att flytta ut den där gubben därifrån snart så att jag kan trivas hemma hos sonen. Även om inte pappan är hemma så känns det fortfarande som att jag är gäst i hans hus och inte i sonens.

Det blev mssor med föreningsarbeta gjort den här dagen. Jag har uppdaterat medlemsregisteret och fört över alla som betalat 2009 års medlemsavgift till en ny lista. detta tog tid att göra med att skriva in en massa nya medlemmar och plocka om både i mail och SMS listor.

Jag har lämnat in underlag för annonsering till helgens dans och hämtat affischer. Ett besök på folketshus och försök att få kontakt med personalen som ansvarar för serveringen i helgen. Ja det har tagit 13 timmar allt som jag gjort för föreningen denna dag. Nu är det bara resten kvar.

Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0