Tur i dur på Geologen

Det blev till att stiga upp i dag på morgonen för kl 10 skulle jag vara på ett serviceboende i Karlskoga som heter Geologen. De hade julbasar och vi skulle underhålla en timme där på förmiddagen. Jag hade packat ihop det jag skulle ha med mig i går kväll men så fick jag för mig att sjunga en av låtarna hemma en sista gång innan vi skulle iväg. Naturligtvis så glömde jag stoppa ner julsångspärmen i min väska igen. Det kom jag på då jag var framme. Det löste sig bra för Teo och jag kunde samsas om notstället och stå nära varandra. De flesta av julsångena sitter ju liksom ändå i ryggmärgen så det var inte så svårt. Men jag brukar ändå vilja ha texten framför som stöd. Då känner jag mig säkrare ifall jag skulle börja glömma bort mig.

Nu har jag ledigt ett par timmar sen ska jag iväg till jobbet i kväll 5 timmar. Jag kortade ner min arbetsdag eftersom jag hade den här spelningen på förmiddagen. Det hade blivit lite väl mycket att arbeta annars.


Med handduken runt höften

Jag är väl inte den mest morgonpigga kan jag väl tala om för den som inte känner mig. Jag fick stiga upp tidigt igår för att börja jobba 6.30. Då hade jag legat och tittat i taket nästan hela natten och det blev ingen vila innan motionsdansen heller. Klockan hann bli närmare midnatt innan jag somnade i går kväll så jag hade lite underskott att ta igen. Då går jag verkligen inte upp tidigare än nödvändigt. Jag hade bestämt träff hemma hos mig med Teo och Ulf som jag sjunger ihop med. Vi sa ungefär kl 10 och det var den tid jag hade ställt in mig på. Här hemma ser det ut som sju svåra år just nu men det bryr jag mig inte om. Vi ska väl kunna sjunga lite julvisor ihop här även om dammrottorna dansar runt våra fötter? Jag prioriterade att sova så länge jag kunde i stället för att gå upp och hetsa runt med snabeldraken.

Efter att jag satt på morgonkaffet letade jag mig med kisande ögon in till duschen och såg till att vattnet fick väcka upp min trötta kropp. Det var skönt och jag passade på att plocka rätt, torka av golvet, toaletten och handfatet då förstås när jag ändå var där inne. Sånt gör man ju av rutin utan att tänka på det med ena handen medan man torkar håret med den andra. Sen knöt jag en knut på handduken om min höft och en annan på soppåsen som jag tog med mig ut från badrummet för att kasta i sopnedkastet sedan. På väg in i sovrummet för att ta på mig kläder så ringer det på telefonen. Klockan var 9:15 och jag hör det där förargliga pipandet i luren som berättar att det står någon ute och har ringt på porttelefonen. Attans vad tidiga de var då! Det blev en brandkårsutryckning och sen öppna dörren. Där står grabbarna med keyboard och dragspel under armarna och ser oförskämt morgonpigga ut.

De fick ursäkta mig men frukost måste jag ha så det blev en gemensam stund i köket först med och lite mer kaffe sattes på. Sen var vi klara för att repetera på det vi ska underhålla med på lördag förmiddag i Karlskoga. Det blev 2 helt nya låtar för mig som jag tycker är trevliga. Bergslagsjul och Ej upplysta gårdar. Men min favorit som inte är en jullåt men passar in ändå är Jag vill ge dig sista grönskan. Texten är så härlig.

Jag har hört den sista lärkan, sjunga höstens sista sång
om den tid då sommarvindarna den bar
jag har känt den sista vinden från ett ännu öppet hav
innan nordanvinden kyler natten
och nu ger jag dig den sången innan sommarn är förgången
och jag andas sommarvinden i ditt hår
Jag vill ge dig sista grönskan av den sommar som jag minns
för att värma dig i vinterns gråa väntan

Den ger mig tankar om vilken otroligt trevlig sommar vi hade de dagar som faktiskt var varma. Hur härligt det var att känna vinden i håret när man gick hem från logdansen. När jag vandrade "hem" till Storbyn i Malung på natten efter dansen och kunde höra fågelsången över hustaken när morgontimman kom. Minnen från bryggan vid Lundegård och den härliga solnedgången som blänkte i havet. Nu har snart vintern täckt vårt långa land och det är en månad kvar tills det vänder och dagarna blir längre igen. Texten i den här sången får mig att vilja ge värme till någon som jag tycker om och som kan behöva lite värme tills sommaren kommer med solens varma strålar igen.

allt i sin ordning

Den här veckan har jag kommit igång ordentligt igen med mitt jobb och det börjar kännas mycket bättre. I dag hade vi ett medarbetarsamtal. På ett år hinner det hända en hel del. Förra året sa jag att det jag ville göra var att få vara med delaktig i att organisera, fixa med aktiviteter utanför jobbet m.m. I år kunde jag berätta för mig chef att jag inte har det behovet längre på mitt jobb. Jag talade också om att jag inte har en enda tanke på att satsa på karriären där. Nej det som jag satsar på i mitt liv nu är att ägna min fritid åt det som ligger mig varmast om hjärtat. Jag ska syssla med att arrangera danser. Det är min uppgift känner jag. Mitt kneg får min uppmärksamhet 8 timmar då jag är där men när jag går hem så är jag inte där längre. Jag slår av datorn och behöver inte tänka en enda minut på jobbet.

Arrangemangen för nästa år är till största del klara. Jag har några kvällar kvar att fixa till. Dessutom så har jag fått en fråga om att ta hand om en del av ett stort arrangemang i kommunen i sommar. Det är oerhört lockande så det ska jag ägna min uppmärksamhet åt så snart jag är klar med de andra bokningarna och föreningens resa till Strängnäs.

I samtalet idag så pratade vi även om hur livet är och jag ser visst ovanligt glad ut just nu. Ja så är det nog att ett och annat glädjeämne kan få mina mungipor mer åt norr än vanligt. Det är mycket nu... om några veckor lyfter planet till Teneriffa.


Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0