Scotts i Brunnsparken

I går blev det en tur till Örebro igen. Jag arbetade denna helgen och hade inte så mycket ledig tid men det passade fint att dansa en kväll. Scotts hör jag inte allt för ofta så det är alltid intressant att se vad de har att bjuda på. Jag anlände parken 5 minuter innan starten. Det var ett snabbt skobyte och sen med stormsteg in igen förbi Eva som stod i entrén. Hon fråga mig om jag hade sett deras PRAO. Nej det hade jag inte jag gick tillbaka och där stod Åsa Karlström i garderoben. Hon tillbringade sin helg i gnällbältet och när hon ändå ville in i parken så fick hon göra lite nytta också. Vi kramades lite och det blev nu mer prat senare under kvällen.

De första danserna hade det inte kommit så mycket folk. Jag började befara att det skulle bli tunt med dansare och framförallt några kända ansikten. Nu spelar det ingen roll för jag har lika kul om inte ännu roligare när det bli nya möten. Jag började med att bjuda upp en helt främmande man och det var inte svårt att hänga med honom. Jag blev lätt uppvärmd och sedan tackade han för dansen. Sen spelade de en snabb dans och jag hittade inte någon som jag kände för att bjuda upp då. Jag ställde mig utefter ena sidan och när det medleyt var slut så började många par gå av golvet. Jag blev uppbjuden och hade väntat mig en mysfox. Då gör bandet som fler band gör ibland. Man blir nämligen helt lurad när de föst spelar medleyt och därefter fortsätter med en till låt som avsikt att det ska vara fortsättning på den dansen. De flesta band som spelar medleyn spelar antingen bara detta i en dans eller så börjar men med den andra låten. Bhonus är också ett band som gör så. Nu har jag lärt mig deras repertoar tillräckligt för att veta att efter Abbamedleyt så kommer alltid Michelangelo. Men många börjar gå av golvet när man tackat varandra för dansen för tidigt. Lite förvirring brukar alltid uppstå när man kommer i otakt.

Nu dansade vi 3 låtar i stället och det var ju ok.

Jag konstaterade en sak som gjorde mig väldigt glad. En sak som man kan tacka dansbandskampen för är att Scotts har lyckts med att få en publik i alla åldrar och stilar. Det är något som är helt unikt idag. Det är annars mycket väl uppdelat vilka som går och dansar till moget eller modernt. I går var det en väldigt stor bredd på åldern. Det var ca 10 unga tjejer som stod framför scenen och jag kunde se att det kom några överförfriskade personer men det var inget som störde. Det enda jag kunde klaga på denna kväll var min egen energi. Jag kände mig helt slut. Scotts spelar ganska många låtar som har ett snabbt tempo. Lite väl snabbt för att jag ska orka dansa en hel kväll. Men jag brukar ju ändå försöka hitta folk att prata med också så då passar jag på med det när jag vilar lite.

Jag var nöjd och glad när jag åkte hem. Passade på att säga hej och tacka bandmedlemmarna också.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Nina

Dans är det jag älskar mest av allt. Det blir en massa resor genom landet för att testa olika dansplatser. Mina favoritorkestrar är de som spelar lite modernare musik.




RSS 2.0