Fästingen som gjorde mig illa

Tänk att de där små krypen ska kunna ställa till det så mycket. Det var i augusti jag började rensa bort en massa sly och annat på den tomt jag ägt i många år. Den ligger inne i Kristinehamn på Montörsgatan. Jag har försökt sälja den flera gånger eftersom jag aldrig haft råd att bygga något hus ensam på den och att hitta någon att dela den med verkade också vilja dra ut på tiden hur mycket jag än önskade.
 
Det hade gått lång tid sedan jag rensat där på tomten och det var väldigt eländigt när jag kom dit.
 
Det var massor med arbete och mina söner hjälpte mig med såg och att köra till tippen med släp. Jag arbetade mig inåt och bit för bit kunde jag se hur den djungel som hade bildats där åter förvandlades till en tomt. Det enda som retade mig var att jag under en av dagarna där fick jag en fästing som satte sig i ena ljumsken. Jag vet vad de kan ställa till med så det oroade mig lite men det är ju bara att vänta och se hur det går.
 
Under tiden jag arbetade där hade en man som köpt ett radhus mitt emot visat intresse för att även köpa tomten. Jag visste inte vem det var då men senare visade det sig att detta par har varit med i samma dansförening som mig och att vi kände varandra. Det gick några månader och sedan köpte han den och jag var väldigt glad att jag äntligen efter 14 år kunde sälja denna tomt som jag aldrig fick någon nytta eller glädje av.
 
Den 30/9 hade jag danspremiär i KCC för sässongen. Dagen efter var jag mycket sjuk. Jag hade feber och kraftig huvudvärk. Det är inget som bekymrar mig speciellt att ha huvudvärk eftersom jag sedan tonåren lidit av svår migrän. Jag tolkade det som ett nytt anfall som dessutom blev värre av febern och att jag hade haft premiär dagen innan gjorde mig lite trött. Jag höll mig i min röda soffa och där blev jag kvar på dagtid mellan måltider och toalettbesök så var jag helt däckad. Jag gjorde ett försök att gå tillbaka till jobbet efter en vecka och kände mig kanske lite bättre. Men sedan började eländet igen. Tempen var inte hög nu men min nacke värkte och jag orkade knappt gå. Jag fick inget rött märke efter fästingbettet mer än vad man kan förvänta sig efter ett insektsstick men det hade blivit lite större nu tyckte jag ca 1 cm. Om det blivit större så hade jag sökt för det. Jag upplevde att min vänster arm värkte så jag kunde inte få upp den över huvudet. När jag skulle gå tappade jag balansen men det kände jag inte själv innan jag hade gått rätt in i en vägg. En man på jobbet frågade mig vad jag höll på med när det dunsade till. Jag gick in i väggen kunde jag säga med en viss ironi. Jag arbetade på sjukvårdsrådgivningen och hade en massa kunniga människor omkring mig. Jag gjorde som de sa till mig och sjukskrev mig igen. Jag var inte frisk nog att arbeta än. Och om det blev sämre skulle jag söka vård.
 
Jag gick till vårdcentralen efter två veckor och då var jag så sjuk att jag knappt orkade ta mig hem. Detta läkarbesök var det sämsta jag varit med om och jag borde ha anmält läkaren tänker jag nu efteråt. Han satte sig på en pall och frågade vad det var för fel på mig. Jag berättade att jag haft en fästing på mig och att jag varit sjuk i två veckor. Han gjorde inget neurologiskt test alls. jag sa att jag tror jag har fått borrelia. då skrev han ut en veckas kur med kåvepenin. V-Pennicillin är inte alls verksamt om det blivit en neuroborrelia, alltså om det satt sig i hjärnan. Då man misstänker det ska man sätta in doxyferm i hög dos minst 2 veckor. Jag bad att få det istället men han gav mig endast 10 dagar. sen började vi tala om blodprovstagning. Det kunde vi ju göra men jag upplyste honom om att det inte hunnit visa sig än utan det enda detta skulle visa var om jag haft Borrelia tidigare i livet. Det höll han med om och så kom vi fram till att jag börjar antibiotikabehandlingen och om det inte blir bättre så skulle jag ta prover senare istället. Jag var dock inte nöjd med att få så kort tids behandling men tänkte att det får jag ta med en annan läkare som jag brukar träffa. Min värk i nacken rådde han mig till att gå till en sjukgymnast med. Att jag knappt kunde få ner hakan mot bröstet var inget som oroade honom. Så här vid närmare eftertanke skulle han undersökt mig och sänt mig vidare akut till Centralsjukhuset i karlstad. Att han dessutom skrev i journalen att jag var rädd för provtagning och vägrade gör mig rent ut sagt förbannad. Jag var den som vårdeleverna fick testa på. jag har alltid varit lättstucken och det bekommer mig inte det minsta. Men det vore bra om läkarna lärde sig ordentlig svenska först innan de börjar arbeta så kanske de kan klara av att kommunicera med patienterna också.
 
Det som hade hänt var inte alls att jag hade en borrelia utan troligen en encefalit av ett fästingburet virus. Jag var svag i hela vänster sida och det fungerar ju så att hjärnan neglegerar detta. Ok jag ska förklara på svenska. Jag hade fått en virusinfektion i hjärnan och min hjärna uppfattade inte att jag var svag. Det är en vanlig bild man ser hos patienter med stoke att de inte känner att de är förlamade i vänster sida. Detta händer om skadan är på höger sida i hjärnan. Om den sitter på vänster hjärnhalva får man ofta afasi = svårt att tala eller förstå språket istället. Jag minns när min pappa hade en hjärntumör att han kunde sitta och lyfta vänster hand med höger och säga vad är det här för klump? Sen reste han sig och skulle gå fast han inte alls kunde röra vänster kroppshalva. Det är det som är att hjärnan neglegerar skadan. Jag uppfattade alltså inte att min vänster sida var svag. Den värkande armen var nästan förlamad. Jag fick lyfta den med höger för att få upp den till skrivbordet och det var väldigt tidskrävande att försöka skriva journaler. Inte alls konstigt att mitt arbete blev dåligt utfört. Men ingen såg detta innan jag kom till sjukgymnasten. Han reagerade direkt och gjorde några tester sen sa han, du är svag på vänster sida. Då ramlade polletten ner. Då först begrep jag varför jag inte klarade att dansa längre heller., Jag fick en klump i magen men tänkte att detta skaa jag ta mig igenom. Jag ger mig aldrig.
 
Vi fortsatte tro att det var en borrelia eftersom detta kan ge de skador jag hade fått. Jag fick ett träningsprogram av sjukgymnasten och jag började också fundera på om det inte kunde vara bra med en 3 veckors vistelse på Teneriffa för att rehabilitera mig. Jag bokade den till början av januari 2014.

På juldagen hade det blivit allt mer besvär från stickningar och domningar i armen, benet och ansiktet på vänster sida. Jag ringde jourläkaren men han rådde mig att åka till akuten. Där påbörjades den utredning jag fortfarande håller på med. Den återkommer jag till i nästa blogginlägg.
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Nina

Denna blogg startade jag för många år sedan när jag var frisk och dansade så ofta jag kunde. Jag var också dansarrangör. Detta har jag lagt ner helt efter att jag blev sjuk. Nu är jag sjukpensionär.




RSS 2.0