Lunginflammation
Det var väl tusan också om jag inte aka bli frisk snart. Nu har jag dragit på mig den ena luftvägsinfektionen efter den andra sedan jag var i Malung i juli. Jag har aldrig blivit riktgt bra från hostan och för en vecka sedan vad det dags för en ny påspädning. Jag arbetade fredag och lördag men sen gick det inte längre. På måndag morgon kändes det som knivar skar i lungorna på mig när jag skulle ta ett djupt andetag. jag hostade förskräckligt och fick en tid till vårdcentralen. Jag hade normala värden på proverna och det lät fint på lungorna men läkaren trodde ändå att det var en infektion med Mykoplasma eller något liknande så jag fick antibiotika. Efter 2 dagars behandling kände jag mig redan mycket bättre. Nu har jag vilat resten av veckan och det var välbehövligt. Nu har jag äntligen återfått glädjen och orken.
Det ploppade upp några tankar här medan jag låg och vilade. Ett uttryck som börjat användas flitigt hos dansare är att de kallar de som de vill dansa med mer än andra för Praliner. så skrev jag detta.
Jag är en pralin
- Den där som ligger kvar i asken när alla ungar kastat sig över och huggit in på de ljusa, smaklösa och lättätna nougaterna.
- Den där som alla tittar på direkt och känner igen på en gång. Den mörkröda färgen fångar varje blick och någon som inte känner igen mig lockas att prova för jag verkar så spännande i detta fodral.
- Den där fruktiga, saftiga väldoftande som alltid råkar kladda ner den som inte är varsam med mig.
- Det finns de som väljer bort mig för att jag har fått lite alkohol i mig.
- Men det finns de som tar det lugnt för de vet att deras älsklingspralin alltid finns kvar där till slutet. Jag vet mitt värde och kan koppla av medan ni andra i asken mognar till er lite. Innan julen är över så brukar även jag njutas av någon som vet vad han vill ha och väljer det bästa som han vet finns under det röda fodralet.
Trevlig advent önskar Körsbärspralinen
