Underbart att krama om sonen igen

I dag kändes timmarna som om om någon hängde i visarna. Ola åkte av färjan i morse då han var i sverige igen. han hade inte kunnat sova något värst på båten för det var ganska kraftig sjögång. Han hade tänkt på Estonia som sjönk vid denna tiden för ett anta år sedan. Det var säkert en hel del tankar i skallen på honom. Jag kände säkert med honom för kl 04 i natt hade jag en mardröm som fick mig att bli klarvaken. Jag drömde att min supergulliga granne kom och ringde på dörren, han var då helt plötsligt 3 dm längre och oerhört stor. När jag öppnade så tog han sin näve mot min hals som att han skulle strypa mig. Jag satte mig käpprätt upp i sängen och förstod att det var en dröm. Svetten forsade och jag hade hjärtklappning. Det var inte lätt att somna om då.

Mina tankar där i natten gick till ett stort projekt som jag håller på att försöka kunna arrangera i vår. Det blev lite mattematik i stället men efter någon timme föll ögonen ihop en stund igen innan det var dags för frukost.

Förmiddagen ägnades åt tvättstugan och en lunch på den populära bowlingrestaurangen. Det är alltid massor med gäster där kl 12. Vill man prata när man äter så ska man gå dit. Jag fick sitta ihop med sjukhuskuratorn. Det blev lite snack om svininfluensa och givetvis en hel del även om Olas bravader i Polen. Nu var han ändå snart hemma och det kändes skönt. För första gången på ett par dagar smakade det bra att äta.

Efter lunchen skyndade jag mig till ett viktigt möte. Jag skulle träffa kommunens turistchef och vår centrumutvecklare. För dem skulle jag presentera en idé som jag har. De ville ha en budget på det men den är inte helt klar ännu. Jag saknar några vilktiga uppgifter. Utan att säga för mycket så måste jag veta hur många vakter som behövs, vad det kostar att bygga upp en scen, sätta upp ljudavskiljare, se till att det finns ström till en massa dansbandsmusiker så att de kan göra sitt jobb. Ja det är en hel del som jag måste ta reda på och den som vet och kan hjälpa mig är på semester. Det är lite brått för jag har riktigt kort med tid på mig att bestämma mig. Håll ut för det måste jag göra. Om 2 veckor vet vi. Jag kan bara säga att de jag träffade idag var minst lika glada när jag lämnade rummet som när jag kom dit och jag var nog ännu gladare.

Lite senare var det ännu mer glädje för då ringde Ola och meddelade att han var framme hos sin storebror. Jag och Eric åkte dit och det var underbart att få krama om honom igen efter denna fruktansvärda skräckfärd han fick vara med om. Han var lugn och glad men när vi satte oss och fikade så skakade händerna fruktansvärt. Det här kommer att ta tid att bearbeta. Jag tog semester idag för att finnas till hands. Vi får se om det behövs någon mer dag. Nu har han åkt upp till Mora igen och behöver vila ut ordentligt. Jag ska ringa honom i morgon igen och höra hur han mår.





Kommentarer
Postat av: Marianne

Läste nu allt detta om din son - så otäckt - fruktansvärt - tur att allt "gick bra" till slut, men man blir ju skärrad...

2009-09-30 @ 12:07:03
Postat av: Svenne

Oj sånt kan man bli umtumlad av,,usch,,de riktigt skar i ens hjärta,,barnen är ju de bästa vi fått som en gåva. Väntar själv på att bli Morfar i jan,spännande,min skiva säljer då bra speciellt i Finland samt endel i Sverige. Den Uppskattas specieltt hos människor som drabbats av sorg o kris. Spelade själv dansmusik när jag var tonåring,så gamla låtar minns jag väl. Ha det bra jobbar kompis. Lycka till med Projektet

2009-10-04 @ 13:52:34
URL: http://svenolofsnellman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Nina

Denna blogg startade jag för många år sedan när jag var frisk och dansade så ofta jag kunde. Jag var också dansarrangör. Detta har jag lagt ner helt efter att jag blev sjuk. Nu är jag sjukpensionär.




RSS 2.0