Nina Fyhrs danssida

 

Blender - Live i Studio No 3 - 2008

Här kommer mina ord om denna cd som Blender hade releaseparty för på Ölandsveckan. Jag har placerat några länkar i texten till sångtexter, låtskrivare, tidigare skivor med de här låtarna m.m.

I Aint No Quitter av Robert John "Mutt" Lange och Shania Twain

Oj vilken rivstart och vilket härligt gung i den först låten. Maria Persson har utvecklats oerhört mycket de år hon varit med i Blender och nu visar hon att det finns en enorm kraft och glädje i rösten, Och av titeln på låten så kan vi förstå att hon är kvar för att stanna.

Party for Two av Robert John "Mutt" Lange och Shania Twain

Detta är en melodi som jag dansat många gånger till och som speglar den stil som Blender kan identifieras med. De är kända för att ha en countryinfluerad musik med i sin repertoar. Det är en duett som gjorts av många men den håller måttet väl som en snabb och medryckande danslåt och är inte sönderspelad än fast den hängt med ett tag. Maria och Lasse sjunger den här riktigt bra ihop. Har man dessutom sett när de gör det så vet man att de faktiskt ser ut som om de vill gå på party. Man brukar kunna se att de har riktigt roligt ihop där på scenen. Det är svårt att låta bli att sjunga med. Och vem skulle väl inte vilja gå på party för två.

Wait a minute  av Rodney Crowell och Hank Devito.  

Här kommer ytterligare och en av mina favoritlåtar som jag är van med att Blender brukar spela. Jag observerar att man valt att fortsätta denna live cd med några av deras mest spelade melodier. Det är så här jag lärt känna Blender från början och som jag tänker mig dem då spelar. Glädjen sprider sig inifrån när jag äntligen hör en cd med Blender så som de låter när man dansar till dem.

Ännu en dag skriven av Lasse Holm och Ingela "Pling" Forsman

Här har vi en härligt lugn och fin låt som vi hört Carola sjunga. Atmosfären ger en smak av den svenska sommaren. När jag hör den så tänker jag på logdans. Det handlar om hur dagen gryr och att man möter nästa dag. Romantik och värme som sprids mellan oss människor. Texten är fullproppad med positiva ord om hur fint det kan vara att leva, älska, att förlåta, förstå och ja i stort sett alla de ingredienser som man måste ha med i en svensk text. Ja till och med evighet har man lyckats få med där någonstans. Det är en sån där typisk svensk schlagertext där man i stort sett vet vad som ska komma i nästa fras. Men det är ju det som är så härligt att man liksom hittar in i både text och musik redan från första stund. Det är sån där som spelas då man kikar lite extra efter rätt kille att dansa med.

Can you feel it  av Ken Mellons, JD Cupit och MG Jobe

Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det här är en låt som jag gillar. Här är det Magnus Åkerlund som kör igång med gitarr och Lasse Lundberg på trummor och det går verkligen undan. Det här är en av deras riktiga rökare. Den här country - rocklåten har man pumpat ur sig de sista krafterna till ett okänt antal gånger nu. Här är det Lasse som sjunger. Tidigare var det ofta Uffe som sjöng när de var ute men han har ju slutat nu. Det är Lasse som sköter den manliga sången nu helt och hållet. De nya killarna i bandet märker man däremot av genom att de så väldigt duktiga på att spela. "Bobbo" eller Robert Norberg som basisten heter är en ung Värmlandsgrabb som har kommit in i gänget fint. Det enda stora problemet är att kunna förstå sig på vad han säger. Det är lite svårt med Hagforsdialekten (kolla länken så förstår du). Vi hann jämt å säjj hej te varannô på Ölann, ja vänt int nö längör. Men tocken ä de, han ä ut myck han, en åte re varrör.  Dä ä hankit för hömmen te å väre slängder. Han har int stönner te stann å stri. Men man har inte svårt att höra vad han spelar för det sitter klockrent. Den killen är en riktig spjuver och när jag hör den här skivan så ser jag framför mig hur han busar runt bland de andra med sitt finurliga leende. Även om det är samma låtar som de spelar nu mot när de tidigare artisterna var med så hör jag en tydlig skillnad på sättet de spelar. Det var inget fel på deras sätt men det hörs ändå skillnad. I den här musiken finns det en spelglädje där alla bandmedlemmarna får plocka fram sitt bästa och leka en liten stund för att roa oss dansare. Det här gillar jag och i "Can You Feel it" så "känner" jag det verkligen.

Hero är skriven av Fredrik Kempe och Bobby Ljunggren

Ja så fick vi beundrare av schlager nu äntligen höra hur årets melodifestivalvinnare ska sjungas. Om det varit Blender som representerat oss på Eurovision schlager festivalen så är jag övertygad om att det gått betydligt bättre än det knapra resultat som Charlotte Pirelli lyckades åstadkomma. Den utstrålning och kraft som vi hör och ser från Maria när hon gör den låten har etsat sig fast i min hjärna. På en live cd kan man inte känna den riktiga känslan som man får när man är på plats och upplever musiken. Men med minnesbilden man har efter att man varit med på någon av Blenders alla spelningar så blir detta endast en positiv utfyllnad av det härliga som jag ser och hör i mitt inre. Den inlevelse Maria har och otroliga närvaro mot publiken när hon sjunger är något som växt fram starkt hos henne och mycket bättre än så här kan man inte bli.

Sweet Little Lisa Skriven av H. DeVito och text D. Cowart

Detta är en av mina gamla favoriter och jag är glad att de valt att ta med den. Det är få låtar som jag blir så glad av när jag dansar bugg. Den har jag önskat som extra nummer någon gång. Egentligen så behöver man inte säga så mycket mer än att det här något som bara måste vara med på deras live cd.

Om det ändå vore jag har skrivits av en kille från Piteå som heter Joakim "Jocke" Niels.

På Blenders hemsida kan man läsa om deras väg till att hamna just där de är idag. Där kan jag se att Lasse började sin musikaliska bana just tillsammans med den här låtskrivaren. De spelade ihop i ett band som hette Westpoint. Ja man också läsa där att ännu en medlem från den tiden Jan-Åke sköter om bandets hemsida idag. Det här är en av de finaste och härligaste låtarna som Blender gjort tycker jag. Kanske för att jag är så analyserande av texter och känner så varmt med i den här önskan som Lasse sjunger om.

"Om det ändå vore jag som fick hålla dig i min famn. Om det ändå var jag som fick dansa den sista dans...

Förbannade min otur eller ödets hårda slag... Om det ändå var jag som fick följa dig hem i natt.... Fick stå där förälskad i natt....Min tid kanske kommer sen...

Ja det är lätt att ta till sig alla de här känslosamma orden när man lever i ensamhet. De gånger man dansar till den här låten och har tur att få göra det med någon man känner lite kroppslig värme och glädje från är det svårt att hålla tårarna borta. Det är en sång som berör mig innerligt. Jag måste erkänna att jag fällt mer än en tår när jag dansat till den här sången.

If The Jukebox Took Teardrops av Michael Henderson och Mark Irwin

Här hör man direkt vilken låt det är som ska komma på det trevliga synth introt som Rickard André Blenders nya keyboardist spelar. Detta är ett av de bästa tempo jag vet för att dansa bugg eller en snabb norrlandsfox till. Det finns en härlig energi i den här låten som gör så att dansen kan lekas fram på ett härligt uttrycksfullt sätt. Jag känner direkt hur mina mungipor lyfter sig och jag vill dansa. Det här sånt som jag blir glad av att höra.

"If The Jukebox Took Teardrops... and if the whiskey was free. Ja oj vilken önskan.

How long can a girl keep goin' .....  like every day is the last?

Ja det är så man känner igen sig lite där kanske. Det finns en del tänkvärt även i den här texten som i så många andra countrylåtar så kan det vara en bitter verklighet man får höra att det sjungs om.

You're Everything av Michael Buble, A Chang och A Foster - Gilles

Det är den låt jag själv älskar att sjunga. Jag brukar gå här hemma och sjunga efter originalet rätt ofta. Den ligger i ett tonläge som passar mig bra. Det är så fint att tänka sig in i orden att när han ler mot mig vet han exakt vad han gör. Visst är det så? Så är det med Lasses sång också. Han spelar och sjunger som om han menar att det är vi i publiken som verkligen får honom att sjunga. So la la la lalla... Jag sjunger med.

If You Think You Got Trouble är skriven av Ira Dean och Keith Burns

Låtskrivarna är två av tre medlemmar i Trick Pony. Denna är skön som sång och jag förstår att den är svårsjungen med den snabba texten men det är inte sången i den här låten som jag njuter mest av. Det är givetvis de härliga melodistämmor som alla musiker spelar. Det här en riktig melodisk låt där man får höra allihop jobba på rejält. Det här är låten på denna cd som visar vad de går för. Alla får komma fram på sitt sätt och det blir som en enda minikonsert de dryga 3 minuterna som det pågår. Så medan Maria jobbar på med den snabba texten fixar de andra till resten med bravur.

We Could Be Heroes är skriven av Alexander Bard och Anders Hansson

Här säger jag bara en sak. Det behövs inte mer än ett piano och Maria för att förgylla slutet på en cd. Jösses vilken känsla det är i introt på den här. Och det bara växer mot skyarna för varje takt. Det här en låt som jag föredrar att stå och lyssna till i stället för att dansa. Ibland blir det bara för bra för att jag ska kunna koncentrera mig och tänka på dansen. När de spelar och sjunger så här fantastiskt så är det i stort sett omöjligt för mig att följa en danskavaljer och ge honom den mysiga dans som det skulle kunna bli. För några månader sedan var jag orolig för hur det skulle gå med Blender nu när två av medlemmarna slutade nästan samtidigt. Men vad gör det när man lyckas ersätta dem med så stora musikbegåvningar. Rickard lyfter verkligen den här låten med sitt sätt att spela.

Mitt samlade intryck av den här cd:n är att Blender har lyssnat på oss dansare. De har spelat in de låtar vi älskar mest av allt just nu av det de spelar. Detta är de låtar som är mest önskade på deras spelkvällar och det kan jag förstå för jag älskar dem alla. På vanliga plattor brukar det vara några toppar och dalar och som att vissa låtar endast är inkastade som någon slags utfyllnad. Så blir det aldrig på en live cd. Det är den stora skillnaden tycker jag som mest använder skivorna som funktionsmusik. När de gjorde sin "riktiga" studio platta "Alla essen på handen" så blev det en helt annan stil på den än vad jag och många andra hade väntat oss. Den var otroligt skickligt gjord men varje gång jag hör den så tänker jag att det är bara en liten bit av allt det bra jag ser hos Blender när de spelar upp till dans för mig. Jag blev nästan rädd ett tag att de skulle ändra stil och sluta spela dessa härliga countrylåtar. Nu har jag fått beviset för att Blender är som de ska vara. Det är ingen tvekan om det alls. Med den här live cd: n hittade de upp till min absoluta topp igen bland de dansband jag brukar dansa till.

Tack Blender för att ni lyssnat på publiken.