Nina Fyhrs danssida

Lördag morgon vaknar jag av att Vivi säger god morgon då hon passerar min fotända. Det var dags att stiga upp för att möta en fantastisk dag. Redan på förmiddagen började underhållningen på stan. BIWA hade en kort presentation av de band som skulle spela upp till dans på kvällen. De band som finns i detta skivbolag är Zlips, Shake, Kindbergs, Svänzons, Martinez och Titanix.  I ett köpcenter fick de komma det ena efter det andra bandet.



Vi var där då allt började och de första killarna som äntrade den lilla scenen var Svänzons. De Spelade bland annat upp sin nya låt som de antagligen hade tänkt släppa denna afton som sin nya singel.

Allt eftersom det dök upp mer folk så kramades det åt höger och vänster. Det var många kära återseenden där. Arrangörer, dansare och bandmedlemmar samlades runt bordet där det såldes plattor.






Zlips bjöd på en tolkning av Bond och Golden Eye





Kindbergs bjöd på lite musik från sin nya platta





Martinez kom sen och de hade en liten tävling med ett potpuri där publiken skulle gissa hur många låtar de framförde. En vinnare varuppmärksam på att de spelade samma låt 2 gånger. Men vad hade hänt med Krister. Undrar om han hade glömt sin gitarr? Jouni kunde ju ha lånat ut sin när han ändå sjöng så hade alla fått vara med lite mer aktivt.

De som handlade deltog i en utlottning av biljetter till en kommande dansgala. Vi fick också dansa bakom där banden spelade om vi ville och här uppträdda trolldansarna.

Efter att vi sett och hört nästan alla banden så fick jag skjuts till parken av Vivi. Hon hade ett fullspäckat program denna dag med skjutsningar och hämtningar på många platser och tider. Jag hade tagit med mig vad jag behövde för kvällen ifall jag skulle bli kvar där tills allt började. Det som väntades nu var en workshop. Alla banden och några inbjudna gäster fick vara med. Det skulle jobbas i grupper med lite frågor omkring vad det finns för styrkor och vad man kan göra för att förbättra. Först fick vi en presentation av Ingela och Patrik. Där berättades om ett stort projekt han jobbat med som heter Takida. vi fick också veta hur Ingela fick möjligheten att jobba med det här. Hon berättade om sina tankar kring bolaget och ledordet för BIWA är "musik som man kan dansa till".

Det här var en riktigt givande stund med många vettiga synpunkter. Jag kunde som vanligt inte hålla tyst så nu vet alla där vad jag tycker. Framför allt så önskade jag att dansbanden kan ha något mer att erbjuda t.ex. en timmes show att lägga in under en danskväll för att man inte bara ska erbjuda dans. Detta tror jag är nödvändigt för dansen överlevnad på de mindre ställena som inte kan leva på enbart vattendrickande 150 dansarna som kommer en lördagskväll. Ska det gå att driva dessa ställen så måste man erbjuda något som lockar även de andra gästerna som inte bara lyssnar på dansband och tittar på svettiga dansare. Denna träff avslutades med att vi fick en liten redogörelse för ett projekt med dans i skolorna.

När det var klart här så hade vi 2 timmar kvar tills nästa samling. Jag passade på att åka med ett par som skulle åt samma håll. När jag kom till Vivi så satt de och åt middag. Jag blev också bjuden på spagetti och köttfärssås. Det satt nu ytterligare 3 personer vid bordet som anlänt under dagen. Efter att hälsat på dem, ätit lite för att stilla värsta hungern och fixat mig klart för kvällens middag så var det dags för Vivi att agera taxi igen. Hon skjutsade mig och de båda som jag fick åka med tidigare sen var vi strax till parken igen. Det var ett stort hemlighetsmakeri angående vart vi skulle äta. Jag visste inte om jag skulle ta på mig mina skor eller behålla kängorna på. Det hade inte varit enkelt att gå ute med de klackarna och sulorna som var på skorna. Efter att sett hur alla andra bytte om så gjorde även jag det. Valet var rätt för vi blev strax lotsade till en stor lokal i toppen på huset. Där var det dukat med bord på Tonhallens scen. Ridån var dragen och i det dunkla skenet av tända ljus satte vi oss tillrätta och började serveras vin, öl eller läsk. Jag satte mig hos Danne i Martinez där det fanns ett par lediga platser. Han fick två ensamma damer till sig för Angela som skriver Danslogen hade redan satt sig på andra sidan. Det dröjde inte länge innan ridån föll och där stod  World Wide Orcestra ett band på minst 20 personer med unga musiker som spelade upp musik från bland annat Haiti. Oj vilken överraskning det blev. Maten serverades och det var fläskfilé och potatis gratäng. Det smakade verkligen gott och med all denna underhållning så gjordes den här middagen till en fantastisk upplevelse. Jag är oerhört tacksam att jag blev inbjuden av Ingela till detta.

Lite senare var det två andra ungdomar Kalle Gunnarsson och Mathilda Åström  som tolkade var sin låt från de närvarande 6 dansbandens repertoar. De spelade och sjöng på ett mycket vackert sätt. Jag kunde se hur många blev förvånade och rörda över att just deras låt lät på detta sätt i en annan tappning än deras. Jag tyckte mig kunna ana en liten tår i ögat på Danne bredvid mig när de framförde deras låt "Jag saknar ord".

Jag var bara så oerhört imponerad av att BIWA med Ingela i spetsen kunnat ordna till detta stora projekt med den här galan. Det låg mycket välorganiserat planerande bakom. Och ändå var det bara början på kvällen. Middagen fortsatte med en prisutdelning där de nominerade lästes upp med motivationer som inte går att presentera här. Det är sånt som man håller bakom dörrarna på denna firmafest. Det var i alla fall en ceremoni som lockade till massor av skratt.

Orkestrarna ville visa sin uppskattning till det här arrangemanget och därför avslutades middagen med att Ingela tackades med blommor och en gåva.

Efter 2 timmar var det dags för första gänget att börja spela. Då hade dansgästerna börjat anlända och det var dags för Svänzons att visa sig. För bara några månader sedan skedde en stor förändring i det här bandet. Det kom 3 nya unga förmågor som skulle lära upp sig hastigt. Deras nya sångare Jens Pääjärvi känner vi igen från Idol. De har dessutom begåvat bandet med två killar som heter Daniel Mårtensson på trummor och Daniel Pettersson Basist. Jag fick den stora äran att möta de här grabbarna kvällen innan på Casinot så vi hade redan bekantat oss lite och t.o.m. dansat lite med en av dem. Det är inte nog med att de gillar att spela i det här dansbandet. De vill dansa också och det var inte så vanligt förr bland dansbadsmusikerna. Jag lyckades konstatera att alla i bandet dansar men några gör det bättre än andra. Men oj vilken glädje de strålar omkring sig. Här har vi årets succéband. De har verkligen visat att de vill det här för när jag får höra dem spela så är jag förvånad. På mycket kort tid har de lyckats skapa en samhörighet och presenterar ett helt nygammalt Svänzons. Vi hör vilket band det är för grunden finns kvar men det är mycket nytänkande också så att de här ungdomarna verkligen lyfts fram. Örjan har verkligen värvat rätt. Han vet vad han gör ser jag och jag är oerhört tacksam att jag bokat detta band att spela hos oss i höst.

Jag hade en sak till i tankarna den här kvällen som jag ville lyssna på. Jag har inte en enda gång fått höra Per Westrin i Zlips sjunga tidigare. Det var så länge sedan som i Malung i somras som jag dansade till dem och jag var oerhört nyfiken. Nu var det dags och jag blev sannerligen inte besviken. Jag har försökt föreställa mig flera gånger hur hans röst skulle var efter att sett honom bara. Nu är jag rädd för att det här låter konstigt men jag hade tänkt mig en röst som min bror eftersom de har drag av varandra utseendemässigt som är lika. Det är bara det att min bror älskar att sjunga men han skulle nog bara platsa bra på någon karaoketävling. Så med denna gråa föreställning om hur Per skulle låta så var jag bara tvungen att få döda den bilden NU! Så illa kan det ju inte vara helt enkelt. Ibland är det tack och lov inte så som man tror vid första ögonkastet. Jag säger bara det att nu är jag glad att fått höra hur han verkligen låter. Zlips har fått en helt otroligt bra sångare. Honom vill jag höra snart igen.

Resten av kvällen ägnade jag mest åt att mingla och prata med en massa trevliga människor från alla landets hörn och kanter. Jag dansade lite men hade ett problem med det den här kvällen. Det gjorde så fruktansvärt ont i mina fötter. När jag skulle dansa så hade jag tänkt byta om till mina buggskor. Då upptäcker jag till min fasa att de återigen hade gått sönder. Sulorna hade lossnat så de var obrukbara. Det var bara att hålla masken och dansa hela kvällen i ett par högklackade fina damskor köpta på Teneriffa i december och knappt använda. De har en bra sula för dans men efter några timmar var det nästan sår på alla mina tår. Jag satte mig på damtoaletten och tog av mig skorna en stund. Satte fötterna i handfatet och spolade kallvatten på i 10 minuter. Efter denna svalka kunde jag dansa en stund igen. Ska man vara fin får man lida pin fick jag lära när jag var barn. Det ligger nog en hel del i det men så fin behöver jag nog inte vara?

Efter alla kramar och avsked igen på natten så for vi hem till Vivi. Jag var trött och somnade först av alla tror jag. Jag delade rum med två unga grabbar som sov i sofforna. En sov oroligt och pratade i sömnen flera gånger. Jag kunde däremot sova riktigt gott ännu en natt.

Det här var en helg där jag fått ta emot så mycket från många. Jag vill tacka Ingela och Vivi som ordnar och fixar med allt! Jag är oerhört nöjd med den här helgen och hoppas verkligen att det blir fler galor där.