Nina Fyhrs danssida

Jag hade länge sett fram mot att få vara ledig och koppla av. Genom att komprimera mitt schema och ta 2 semesterdagar så fick jag till en dryg veckas sammanhängande påsklov. Tanken var att fara på en sista minuten till ett något varmare land ihop med yngsta sonen Eric och min väninna Kerstin som bor i Bromma. Nu ville det sig inte som jag tänkt för min hosta höll i sig länge. Det var ingen idé att åka bort och vara sjuk så vi kollade in ett lämpligt alternativ i stället.

Vi bokade in oss på en kryssning med Birka Paradise. Denna skulle fyllas av en massa härliga bekanta dansbandsmusiker och annat löst folk som har spelat i dansband tidigare. Ja då menar jag Marcus Fernholm som på resan skulle hålla till i pianobaren. Jag undrade just vem av oss som skulle kraxa mest för han hade hållit oss underrättade på Facebook om att inte ens han klarat sig undan vårförkylningen. Att det sedan skulle vara både Casanovas och Martinez som spelade upp till dans var ju inte heller fel. Jag och Eric packade för att resa med anslutningsbussen kl. 10:15. Det är märkligt att man ska behöva åka buss en hel dag för att komma till Stockholm men så är det i alla fall. Vi promenerade iväg med våra väskor 30 minuter innan avgång de 1,5 km. som vi har till stationen. När vi kom dit var det helt folktomt. Men strax innan bussen rullade in på området så dök det upp en tjej som jag känner. Det var Susanne som ger oss massage på jobbet och hennes dotter. Så då var vi 2 mammor och våra ungdomar med på bussen från Kristinehamn till Stockholm. Resten av folket behagade stiga på vid varenda byhåla utefter vägen.

Vi hade trevligt och väl rutinerade som vi mammor är så ser vi till att ha lämplig dryck med oss också. Efter matstoppet i Arboga som mättade väl var det dags att öppna första biran. Men vad attans hade hänt med den? Det smakade beskt som om man hade blandat den med grape. Jag som ville testa något nytt lyckades med bedriften att köpa en öl som fick mig att tänka på en gammal historia:

- Har du hört den där om tradarchaffisen som tog upp en liftare. När det gått några mil plockar liftaren fram en dunk och ett gevär. Sen siktar han på chaffisen och säger DRICK… Efter en liten stund säger han, Nu är det din tur att sikta på mig så ska jag försöka dricka lite också från den där jäkla spriten.

Nåväl jag fick i alla fall ha ölen för mig själv på vägen. Men som om inte den där ölen irriterat mig nog så skulle den ställa till det ännu mer. Den smakade inte bara eländigt, Den luktade också. Ja det gör väl all öl och framförallt om man råkar spilla ut den. Det var just vad som hände mig när bussen krängde i en kurva. Jag hade fått lära mig av den andra mamman att det fanns ett passande hål på bordet framför som burkar kan stå i. Så där stod den stilla en liten stund. Men oj vad den skummade och ställde till det när den råkade välta. Så då var det min vanliga tur då med kläderna som jag alltid spiller på. Hela tröjan och byxorna var genomdränkta och om ett par timmar skulle jag gå ombord på en båt utan att ha ett ombyte med mig med byxor och tröja… om jag inte shoppar innan.

Klockan 15:05 anländer bussen stadsgårdsterminalen. Jag ville verkligen fixa detta och vara tillbaka igen då man släpper ombord passagerarna kl. 16:30. Med raska steg gick jag till incheckningen och fixade våra biljetter. Jag slog en signal till Kerstin som var på T-banan ungefär vid Alby just då. Hallå sa jag vi måste köpa kläder, hjälp mig!! Vi kom överens om att ta oss till T-centralen direkt. Vi åkte alla 4 dit och där stod Kerstin och väntade. Hon pekade med hela näven på 2 butiker och sa på sin härliga gotländska att där finns det kläder åt dig Nina. Om ni andra vill handla så går vi vidare dit sedan, och pekar åt motsatt håll. Nu vet väl de flesta hur det brukar vara när man släpper loss 4 kvinnor och en man i en damklädesbutik? Jo då Eric hade koll på klockan. Jag tror han kan tala om exakt hur många minuter detta tog. Jag for raka vägen in och hamnade vid en bunt med jeans. Min storlek och en till byxa för säkerhets skull tog jag med mig, sedan drog jag en repa till andra sidan och fann ett bord med fina tröjor till extrapris. Jag drog med en sån också och sen in i ett ledigt provrum. JA det passade, då kommer Kerstin med en  jeansjacka av samma märke som byxorna och säger ”Prova”. JA den satt också som en smäck. Ok nu tog detta 5 minuter och innan jag hade betalat så var klockan 15:35. Vi skyndade över till den andra butiken och där skulle Susanne och hennes dotter shoppa lite de också. Efter 40 minuter hade de hittat lite kläder också. Jag hittade en billig topp så det blev ett till fynd även från denna butik. Eric sa till oss alla några gånger att skynda på så vi inte missar båten. Han höll koll på vilken kassa som verkade snabbast och lotsade oss rätt. Kerstin stod helt lugnt och väntade vid dörren.

Så bar det iväg till T-banan och biljetten som gällde en timme hade inte hunnit bli för gammal. Det var bara att hoppa på en nu vagn som just rullade in på spåret. Efter en kort promenad från slussen hade vi lyckats komma tillbaka igen när klockan var 16:25. Jag fick höra efteråt att de aldrig sett någon handla kläder så snabbt förut. Det är teamwork bara. Kerstin vet exakt vad jag gillar och passar i, jag hatar att prova kläder och springa i butiker. Med denna fantastiska kvinna till hjälp så har jag aldrig misslyckats med att handla kläder. Det lyckas verkligen varje gång. Det blev en stund i Club Copacabana med lite mingel där innan vi fick gå till hytten. Det var verkligen skönt när jag fick möjlighet att duscha och byta om innan maten. Jag kände mig riktigt fin i mina nya kläder.