Kryssning med Birka, Martinez och Jontez

Vart tar tiden vägen? Det är knappt man hinner blinka så har det snart blivit sommarlov för barnen. Nu tänkte jag berätta om ett liten äventyr jag var iväg på den 17/5. Först besökte jag min son Andreas som hade lagt till i Frihamnen i stockholm. Han jobbar som säkerhetsvakt på ett stort kryssningsfartyg som heter Empress. När han började arbeta där dagen före julafton så var de i Brasilien. Han har nu kryssat över havet där nere, upp över Atlanten och några varv runt Kanarieöarna, Madiera och afrikas kust för att till slut ha rest upp längs europa upp till Köpenhamn. Där startar nu några kryssningar i Baltiska havet där Stockholm är en av de städer där båten gör uppehåll och låter turisterna gå i land och se lite av vår huvudstad.

Jag förberedde mig ordentligt att ta emot honom genom att fara upp redan kvällen innan och ta in på hotell. Jag visste inte när jag skulle få träffa honom och inte i vilken hamn han skulle lägga till. Detta fick jag besked om på natten via SMS när han hade släppt på lotsarna. De hade blivit mycket förvånade då det var en svensk som tog emot dem. De hade frågat hur många svenskar det var på båten. 3 just nu svarade han då han just släppt på dessa 2 svenskar. I övrigt så är det i stort sett endast spansktalande besättning. De resande är turister som flygs till Köpenhamn och Helsingfors från bl.a. Spanien.

Jag rekognocerade under förmiddagen medan Andreas sov några timmar efter hans nattpass. Han skulle besöka banken för att släppa en spärr på sin dosa, sen gissade jag att det skulle smaka gott med lite svenskt kaffe så jag kollade in Filmhuset igen. Denna gång var jag uppe i den publika delen. Det var en fin sal att vistas i med café och gott utrymmen för att slå sig ner en stund. Här fanns även ett bra bredband som jag kunde koppla upp mig på.

Till sist så sökte jag upp en stor ICA butik i Värtahamnen som var nära att ta sig till. Det var ett kärt möte igen med sonen. Han är sig lik och har alltid nära till skratt. Nu hade han en glädjande nyhet med sig också. Ombord på båten fanns det en tjej som han fått sällskap med. Tyvärr så sov hon så jag fick inte träffa henne denna gång. Hoppas att få tillfälle till det snart.



När jag hade sagt farväl till sonen så var klockan 16, jag tänkte att nu är jag ledig 2 dagar och har inget förutbestämt vad jag ska göra så därför ringde jag till Birkaline och köpte en biljett på kvällens kryssning. Jag hade kollat innan vilka som spelade på de olika båtarna och det var Martinez och Jontez där. Det kändes lagom för att bege sig iväg på jämfört med Cinderella för där spelade Lasse Stefanz. Jag brukar ha lite svårt för att tycka om den publik som de drar så därför blev det Birka. En annan orsak var också att jag gärna ville höra Jouni en sista gång innan han tackade för sig. De ska byta ut båda sina frontfigurer i Martinez och nu är jag givetvis mycket nyfiken av vad det ska bli utav detta. Min avsikt var förståss att få prata med Danne och Tommy lite för att få höra vad som händer. Det gäller ju att hålla sig uppdaterad för framtiden om de blir ett nytt band som kanske kan få komma hit igen och spela. Tyvärr så gick det lite dåligt, men ingen katastrof, då de var här sist och jag sa till dem att jag tyvärr inte kan boka dem igen om det inte händer något positivt med bandet så att publiksiffrorna höjs. De har trots allt en bra grund och om de jobbar vidare med den så tror jag att det kan bli toppen.

Nu satt jag i bilen vid Frihamnen och skulle ta mig till birkateminalen och dessutom parkera bilen på lämplig plats. Det är 4 km enligt min GPS och det skulle gå att ta sig dit på några minuter. Hon som sålde biljetten per telefon till mig sa att jag skulle skynda mig. Båten går kl 18 och jag skrattade och sa att jag står vid en annan hamn stax brevid så det är lugnt. Oj vad jag misstog mig. Nu förstår jag alla patienter som ringer till mig på vårdguiden och som jag ber åka till sjukhuset kl 16 varför de suckar. Det är den sämsta tiden att åka den vägen. Troligen hade det gått snabbare att åka norrut och runt Strängnäs, Södertälje och in den vägen!! Jag förstår inte hur man kan bo och acceptera dessa köer. Varför heter det förresten rusningstrafik när bilarna står stilla? Det tog mig 1,5 timme att ta mig till vikingterminalen. Men jag hann i alla fall. Jag får nog åka till syrran där och låta henne lära mig knepen i Stockholmstrafiken. Hon kör nämligen taxi där.

Väl ombord kunde jag konstatera att jag och en bekant f.d. arrangören i Arboga sänkte medelåldern betydligt hos resenärerna. Det var några fler på båten som jag dansat med tidigare men inte alls några som jag egentligen kände mig hågad att slå mig ner hos. Jag ville dansa och bestämde mig tidigt för att inte dricka mycket. Det blev bara en öl sen fick det vara. När vi hade åkt ut en liten bit fick jag se något trevligt. Båten som min son jobbar på åkte strax före oss.


Jag kunde stå där i fören och se dem länge. Då blev jag lite rörd och kände att tårarna föll ner på mina kinder. Någon man i kostym var nära mig ett par gånger och tittade. Jag tror att det var en besättningsman som var orolig att jag kanse tänkte hoppa i vattnet eller något sånt. Det var kallt och regnade, jag hade dåligt med kläder och stod där länge och bara tittade och fotograferade. Men sen kändes det bra igen och så kunde jag gå tillbaka in och låta mig underhållas på detta nöjesfartyg.

Efter en kort stund insåg jag att detta inte skulle bli någon dansresa för mig. Jag blev inte uppbjuden och de som jag eventuellt hade kunnat tänka mig bjuda upp själv blev haffade redan på dansgolvet. Det var ett stort överskott på damer och där stod jag bland dessa under några danser och tyckte att det hela var ganska trist. Då gick jag iväg till pianobaren i stället, där var det önsketimme. Peter som tidigare jobbat i Shake kom dit och sjöng med lite, han jobbar nu som ljudtekniker på båten. För övrigt så gillade jag verkligen pianisten men jag har glömt hans namn. Kryssningsvärden var också med och höll i det hela och han hade en mycket bra röst. Här var det trevlig så länge det varade. Sedan gick jag tillbaka till dansen igen.

Jontez är det inte ofta jag hör. De spelar en mycket mogen dansmusik. Det här är inte det jag brukar föredra att lyssna och dansa till. Vad jag kunde höra däremot var att de är mycket duktiga musiker. Det var mjukt och behagligt men vad repertoaren hade så fanns det mer att önska. Det finns en del som jag gärna skulle vilja plocka bort som har gjort sitt idag. Vad jag menar med det är att de har ett tempo som man inte vet vad man ska dansa till. Det känns inte som varken bugg eller foxtrot. Det blir bara stötigt. Just nu kommer jag inte ihåg vilka låtar det var som jag reagerade mest på men det här är de inte ensamma om. Jag tror att de här duktiga mogendansbanden skulle kunna fånga upp en något yngre publik om de börjar tänka lite mer på hur publiken dansar idag. Nu var det mest folk i åldern 60+ och det är klart att de gillar nog detta. Men om man vill få en tillväxt nerifrån så är det nog dags att flera band börjar släppa in den yngre generationen och spela musik som även de vill/kan dansa till. Det är ju trots allt så att mogendanspubliken börjar minska. Jag har hört mig för med andra arrangörer som börjar bli riktigt oroliga för den utveckling som skett de sista åren. I örebro har t.ex. publiksiffrorna halverats för de mest kända banden.

Efter att dansen var över satte jag mig och pratade en stund med Danne och Tommy i Martinez. Jag ska inte föregå dem utan de får berätta själva om vad som kommer att hända med Martinez när Lillan och Jouni slutar. Deras nya sångerska har de redan presenterat och jag fick ett löfte om att hon ska vara något utöver det vanliga. Det låter spännande. Jag håller alla tummar för dem. De har en liten extra plats i mitt hjärta.

På hemvägen passade jag på att fotografera Jontez lite. 
 












Ett band med både dragspel och saxofon får ändå några extra plus hos mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Nina

Denna blogg startade jag för många år sedan när jag var frisk och dansade så ofta jag kunde. Jag var också dansarrangör. Detta har jag lagt ner helt efter att jag blev sjuk. Nu är jag sjukpensionär.




RSS 2.0