Nina Fyhrs danssida

Efter en kväll som fått mig upp i varv och ett glädjerus som är helt obeskrivligt så kan man säkert förstå att det inte bara är att somna när man kommer hem. Det blev en massa funderingar och timmarna sprang iväg. jag gjorde ett tappert försök att få ihop mina gröna ögon men insåg när klockan var 7 att det kommande dygnet skulle bli en mardröm om jag inte fick några timmar sömn. Därför stoppade jag i mig ett sömnpiller och lyckades i alla fall sova 2 timmar. Efter att fått mig lite frukost och kaffe kändes det helt ok att sätta igång igen. Jag hade konstaterat att det behövde handlas lite mer fika till VIP rummet och begav mig ut i den stränga kylan. Denna dag skulle vi ta emot Wahlströms och Casanovas. De första på plats var Wahlströms, De hade gott om tid på sig att ställa i ordning. De var smarta och löste problemet med el och kyla till bussen galant. De backade nämligen in ända fram till scenen och parkerade där. Det var ju inga problem att köra på golvet så de fick stå kvar där och tina upp sin frusna buss. Ja de skulle faktiskt stanna även på natten efter också så de hade ett stort tak över huvudet.

Klockan tickade på och vi började bli lite oroliga över vart Casanovas höll hus. Men jag vet ju att de har kort iordningsstälningstid så det brukar inte vara något problem med det. Men så ringer min mobil och jag fick veta att de kört till vår ishockeyarena istället. Nu är inte Kristinehamn så väldigt stort så man borde kunna hitta. Att vi dessutom satt upp skyltar i neonfärg märkta DANS hjälpte inte heller. Men de brukar knappa in vart de ska på GPS, ja i alla fall Henrik för i somras hamnade han med bilen på en liten grusväg mellan Bäckhammar och Björneborg. Problemet för många med att hitta till Environiq Arena var att den är så ny att den finns inte inlagd ännu på kartorna så ingen GPS hittar dit. Ja den här gången var de inte så långt bort så jag fick lotsa dem rätt och så blev det en snabb roddning och ljudinställning, de fick också plats med bussen och det var ju fint. Nu vet vi hur det ska vara till nästa gång. Här ska ingen frysa sönder mer när de packar. Jag älskar de här grabbarna. Så säger jag säkert om många men när det gäller Casanovas så kan jag inte förklara varför men de är något helt speciellt för mig. Jag blir så otroligt glad varje gång jag ser dem. Det är klart att jag har väl stött på dem lite varstans också. Allt från då jag och Eric sov över i logen i Laduholmen Forsbacka och bandet i bussen utanför, i Malung på galan och festandes på Öland och i Strängnäs. Det spelar ingen roll i vilket sammanhang jag möter dem heller så känns det bara så rätt.

Pizza var dagens rätt för alla utom mig, jag levde på några tuggor av en kycklingsallad. Det var omöjligt att få i mig maten. Jag ville bara vara överallt på en gång den här dagen. Nu var det personalbyte denna kväll. De flesta som skulle jobba hade varit på plats kvällen innan och dansat. De hade passat på att kolla läget så det var inte så besvärligt att komma igång. Wahlstöms fick av naturliga skäl börja att spela, de hade ju väntat på att få komma igång i flera timmar :) Under tiden gjorde de andra vad de behövde. Publiken var trogen som vanligt och folket började strömma in 30 minuter innan starten. Vi hade inte tänkt öppna riktigt så tidigt men det såg vi nu att det är nödvändigt så det tar vi med oss i planeringen till nästa gång. Folket kan inte stå och frysa ute i 25 minus. Vi hade satt in ytterligare ett par killar den här kvällen som fick lotsa rätt bilarna på parkeringen. Det var behövligt för folk kan inte parkera. De ställer sig verkligen hur som helst.

Allt flöt på fint och vi hade en härlig stämning. Jag är mycket nöjd med allt det fina ljus som Nöjesbyrån byggde upp. Micke kan verkligen göra det mysigt. 












Banden bytte med varandra på uppgjord tid och det behövde jag inte alls bry mig om och det var skönt att kunna släppa allt det. Jag bara njöt av att allt fungerade bra och gick mest omkring och tittade bara. Rätt som det var kom någon springande då jag var uppe i personalavdelningen att det har hänt något kom fort!

Jag sprang ner och såg att det redan var en ring runt en person som låg på golvet. Ambulansen var ditkallad och det fanns gott om sjukvårdskunnigt folk vid mannen som låg där. Joanna som är chef i arenan hade allt där under kontroll hela tiden. Hon fanns framme vid den sjuke direkt och hade hunnit larma och göra allt innan jag ens visste om att det hänt. Jag såg vem det var och det kändes jobbigt att veta att en av våra föreningsmedlemmar ligger på govet och har slutat andas och man känner ingen puls. Jag kan i det läget inte göra mer än att se till att den stora entrén hålls fri om ambulansen kommer den vägen. Jag sprang dit och bevakade dörren. Vakterna stod vid stora porten som är ambulansinfarten. Under tiden höll sig alla mycket lugna och det bildades en ring runt där vi hade filtar så det skärmades av. Det är en stor hall och det fanns gott om plats vid entrén så även fast de båda bussarna stod där så kom ambulansen också lätt in. Ingen i publiken stod i vägen och alla gjorde en fantastisk insats. Den hjälp som mannen fick kan ingen få så snabbt som han fick här. Han var helt enkelt på rätt plats när detta hände. Det behövdes elkonvertering för att få igång puls och andning på plats igen. Därefter har han fått opererats men har nu kommit hem och klarade detta utan att få några skador av syrebrist. Allt handlar om så oerhört kort tid när man får en hjärtinfarkt. Nu gick det bra och det har vi att tacka de duktiga sköterskorna som fanns på plats och en snabbt anländande ambulans. 

När ambulansen for iväg började Casanovas spela igen. De var oerhört duktiga som höll sig lugna medan de väntade. Men sen kom nästa chock. Efter ett par takter vrålar någon att de ska sluta igen. Då har nästa kille farit i golvet. Han föll som en fura och det small i golvet sa de som såg det. Vi konstaterade snabbt att han hade svimmat och mådde helt ok igen. Det blev för mycket för honom helt enkelt att se på de dramatiska som hände. Återigen startade musiken och nu fick det pågå utan några fler stopp resten av kvällen.

Jag passade på att dansa lite själv unde den sista timmen. Det var en härlig känsla att få testa golvet. Här dansar jag med Ola. Han var med och jobbade mycket de här dagarna. Det är kul att man har barn som vill ställa upp när man gör något sånt här. Han är ju duktig på att dansa också.



När kvällen började dra ihop sig mot slutet så hade vi besök av Leif från lokal TV.



Han filmade en hel del och detta finns nu att se på.

Vi har också lagt in bilder i föreningens fotoalbum.


Jag passade på att gå upp på scen och tacka de som kommit och ett speciellt tack till de som handlade så snabbt i samband med hjärtstilleståndet. Publiken var oerhört nöjd och vi fick många värmande ord om att de skulle komma tillbaka igen. Det är jag övertygad om att de kommer att göra. Det här arrangemanget gick inte alls ihop ekonomiskt. vi har en skuld att betala som kommer att ta några månader men det är det verkligen värt. vi fick en chans att lära oss det här inför ett ännu större arrangemang som vi planerar på valborg. Nu hade vi bara en dag kvar och det var att plocka ihop allt igen.

Kunderna åkte hem och alla hjälptes åt att städa upp. Det tog några timmar att få till det mesta och sedan for jag hem. Wahlströms fick vara kvar ensamma och jag hoppades verkligen att de inte skulle drabbas av något larm så som det blev natten innan. När jag satt och varvade ner kunde jag se hur det började komma in det ena foruminlägget efter det andra på olika siter. alla hade bara positiva ord att komma med. Det värmer oerhört och det som faktiskt glatt mig mest av allt var när min granne prästen kom och sa att han tycker jag ska få kommunens kulturpris i år. Ja det måste ju innebära att man är accepterad när t.o.m. kyrkans man tycker att det jag gör är bra för Kristinehamn. Det blev lättare att somna denna kväll. Jag var riktigt trött men oerhört nöjd.