En kryssning med Black Jack

Förra veckan var jag på utbildningsdagar för jobbets räkning i Stockholm. Jag planerade in flera aktiviteter när jag ändå var där och började med att göra en heldag med att hospitera. Mitt arbete som sköterska på sjukvårdsrådgivningen är ofta förknippat med lokala frågor som, hur hittar jag dit? vad står det på skyltar o.s.v. För en Värmländska är det inte så lätt alla gånger när man inte ens vet i vilket väderstreck de olika sjukhusen befinner sig inom Stockholms Kommun. Därför gjorde jag som flera av mina andra kollegor redan gjort. Jag tog en heldag att bara resa runt och besöka så många platser jag bara kunde hinna med. Jag började med Kungsholmen och St.Eriks därefter St.Görans som ligger nära. Efter det for jag till Solna och besökte närkuterna först därefter Karolinska univerisitets sjukhuset med Astrid Lindgrens barnsjukhus och flera andra platser som jag bara hört namnet på tidigare. När jag sedan var klar där for jag till sist ut till Bromma för att se var de båda närakuterna där ligger. Anledningen till att min färd avslutades där var för att där bor min väninna Kerstin som jag alltid bor ihop med varje år i malung på dansbandsveckan. Nu fick jag chansen att hälsa på henne. 

Efter en stund där och lite mat tog jag åter tunnelbanan längs den gröna linjen till södra delen av stan för att hälsa på Melissa Williams, Zlips sångerska. Det var ett tag sedan vi träffades och hon är alltid lika trevlig att umgås med. Hon hämtade upp mig vi T-bane stationen och vi kunde fara hem till henne för att äta och dricka lite vin. Hon fick hjälp denna kväll av en elektriker som skulle koppla in en tvättmaskin. Det var inga muntra miner när han talar om att hon blivit lurad att köpa en trasig begagnad maskin. Jag gjorde ett litet försök att träna på min engelska men det känns väldigt obekvämt. Det fick bli det sista jag ägnade mig åt denna dag i utbildningssyfte för mitt jobb. Vi ska starta en engelsk linje på mitt jobb och jag kanske kommer att svara på samtal där. Men först vill jag träna mig mer känner jag. Det är så oproffsigt att inte hitta rätt ord när man ska ge råd i viktiga sjukvårdsfrågor. Mycket trötta somnar vi alla tidigt denna kväll. Jag är otroligt tacksam för att jag har så trevliga vänner. Melissa och hennes söner är alltid lika fina människor att umgås med.

Vi vakande alla tidigt och jag åkte med T-banan samtidigt med Melissas barn in mot stan. Jag hade gott om tid på mig och behövde inte stressa till min utbildningsdag. Det skulle hållas kurs för oss på folkets hus mitt i centrala Stockholm. Många viktiga saker fick vi gå igenom bl.a. det nya som kommer med riksnumret 1177. Efter en intensiv dag lämnade jag mina arbetskamrater och hade tänkt ge min tid om den behövdes till Kerstin som opererats denna dag. Nu hade hon inte kommit hem så jag valde att åka på en kryssning i stället när det stod klart för mig att jag skulle hinna med. Jag fick en timme på mig tills båten skulle gå så det var inga problem att hinna med. Så snart jag stigit ombord kastade jag mig in i duschen och gjorde mig klar för ett trevligt dygn på havet med Cinderella.

Eftere en middagsbuffé och lite shopping i taxfree butiken gick jag för att se underhållningen och dansa. Det här var andra gången jag skulle få se Tony Irvings show. Efter att hälsat på honom och dansarna Anna och Rolf så satte jag mig på en plats nära scenen. Jag var riktigt trött efter många steg i staden och få timmars sömn den sista veckan. Jag var glad att det inte fanns en massa bekanta med på denna kryssning. Det var skönt att få vara lite ensam och bara koppla av en stund.


Jag blev glatt överraskad av att det var Black Jack som spelade denna resa. När de spelat klart sin första omgång kom en av killarna fram till mig och undrade vem jag var. Han kände igen mig men kunde inte placera mig rätt. Detsamma kände jag så vi fick presentera oss. Då visade det sig att han var vikarie och hade spleat 20 år i Sannex. Klick sa det är polletten ramlade ner. Tänk att det kan vara så svårt att placera någon när han inte är där han brukar. Men jag var glad att han kom och frågade mig för då vågade jag ställa samma fråga.









Det var en bra kväll och orkestern hade sin fanklub framför som diggade dem. Det blev ingen efterfest för mig denna resa. Jag sov gott och vaknade lagom till att hinna äta lite frukost innan dansen satt igång på hemresan. Det är lustigt med de här kryssningarna för jag har ingen aning om vart vi parkerat skutan under natten. Jag brukar se stockholms skärgård tills det mörknar på utresan. När jag sedan fått upp ögonen igen på hemresan så har vi kommit långt inomskärs igen. Vad är det för mening med att båten ska gå till Mariehamn? den kunde lika gärna stå och guppa hela natten ute vid Kappelskär. Det vore knappt någon som skulle märka av det.

När jag var framme i Stockholm igen for jag åter hem till Kerstin. Hon var oförskämt pigg efter sin operation och vi fick ett par timmar med varandra innan det var dags för mig att åka till tågstationen och hem till Kristinehamn. Nu hade jag hunnit med massor denna resa och hade bara en enda dag kvar på mitt jobb innan 9 dagars ledighet. Det var skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst sägs det och jag är nog beredd att hålla med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Nina

Denna blogg startade jag för många år sedan när jag var frisk och dansade så ofta jag kunde. Jag var också dansarrangör. Detta har jag lagt ner helt efter att jag blev sjuk. Nu är jag sjukpensionär.




RSS 2.0