Var hemma kl 04 och vaknade 08

Kl 19 i går möttes jag och min väninna i kristinehamn för att samåka ner till Lidköping. Hon tog sin bil den här gången och körde ner dit. Vi hade aldrig varit där tidigare och letade oss fram med hjälp av en dålig karta jag skrivit ut från internet. När vi kände på oss vi borde vara rätt så nära Folketspark så sa hon att vi stannar vid macken där och frågar. Just som hon svänger in så ser jag en orkesterbuss rakt framför oss. Då var vi framme. Redan på väg in hälsar vi på en kille man dansat med några gånger. Vi betalar in oss och kontaterar att dansbanorna ligger i 2 olika hus så man måste gå mellan dessa i regnet om man vill testa båda. Det är ju inte värre än i Malung men kanske lite kallare den här kvällen. Vi startade med att gå in på det mindre dansgolvet där Bhonus och Kindbergs spelade. Det är väl ändå typiskt att de bästa banden alltid ska få hålla till på de små dansgolven! Kindbergs var först och det var inte så mycket folk i början. Men det fylldes på snabbt och många var berusade. De spillde öl och spydde på dansgolvet. Det var inget vidare men musiken var bra och det fanns en hel del bra dansare där.

En grupp jag aldrig hört förut Face -84 spelade på den andra dansbanan som de delade med Streaplers. Jag passade på att gå in där och dansa en stund för att höra dem. Det påminde lite om ett skolrockband från kommunala musikskolan. Inte så hög klass men ändå riktigt mysiga tjejer som man inte kan låta bli att tycka om. Jag gillar deras idé att starta ett tjejband som de gjort. Deras musikval var trevligt och varierat. Hoppas att de här tjejerna hejjas på ordentligt så de fortsätter. Med lite erfarenhet så kan de säkert bli riktgt bra. Jag missade Steaplers den här kvällen då jag valde att hålla mig mest till den andra banan.

Jag köpte en rykande färsk CD med Bhonus, Mindre mogna män. De hade fått den dagen innan och den har inte kommit ut till försäljning än. Vi lyssnade på den i bilen och den var sockersöt, go något trallvänlig och somrig. Just vad man önskade sig nu en CD som lockar fram glädje och tårar i ögonen av känslor för den sista låten spår 14, Hazard. Det var så vackert att det rös i kroppen. Jag har nu när jag skriver detta satt i CD:n i min dator och kan inte låta bli att lyssna på den igen. Jag fylls åter med en härlig varm känsla i kroppen. Det är nästan som att bli kär på nytt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Nina

Denna blogg startade jag för många år sedan när jag var frisk och dansade så ofta jag kunde. Jag var också dansarrangör. Detta har jag lagt ner helt efter att jag blev sjuk. Nu är jag sjukpensionär.




RSS 2.0